Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2

Guuud! Debriefing tack! Fick spader idag när jag hämtade på förskolan! En flicka sa klagande till fröken: "XX bara krmaar mig hela tiden och jag vill inte!" och får till svar från fröken Den Gamla Stammen: "Jamen det är ju för att han tycker att du är så söt." Det gällde inte mitt barn alls, men jag kunde ändå inte knipa igen utan sa till flickan: "Om du inte gillar det så säg stopp, för ingen får krama dig utan att du vill det." utan att ge fröken Den Gamla Stammen ens ett ögonkast. Herreguuuud! Som om inte tjejer behöver all hjälp de kan få med att gränsa sin egen kropp. (Ja här könsgeneraliserade jag faktiskt.)

Här ska barnen få välja precis vad de vill, när de är stora nog för det och när de vet att det FINNS en massa olika val att göra. Bllått, grönt, lila, rött, vitt, rosa....det ska inte finnas några förbud! men innan de bestämmer helt själva måste jag se till att det finns lika mycket av alla färger, typ. =)

självklart tänker vi mycket på hur vi bemöter barnen oxå. har t ex i pågående stund en chatt-konversation med en bekant på fb där vi pratar om hur man kan bemöta barn på olika sätt och därmed hjälpa eller stjälpa dem. en diskussion handlade om detta med supersöta klänningar, och jag menar att det komer inte in fler såna i detta hemmet på ett bra tag nu, eftersom folk envisas med att tala om hur otroligt FIIIIIN min dotter är i den, och jag vill inte att min dotter ska känna att "att vara fin" är något att sträva efter, som om att det är något viktigt i livet! Istället får hon kläder som hon känner sig fin i, men som i andras ögon är helt vanliga och därmed kommenterar de knappt det. och sjäv säger jag hellre saker som "vilken skön klänning du jar på dig!" och poängterar att DET är viktigt.

för givarens del så borde det ju vara roligare att kunna ge nåt man vet de kommer använda? hur kul är det att ge nåt som de sen ändå bara byter för att det inte passar dem i stil/färg/form? jag skulle då rakt inte vilja ge nåt sånt, då ger jag hellre det som jag vet de önskar sig, och jag vill själv alltid ha en önskelista så jag vet att det inte blir fel när jag ger.....

Jag tror att det är viktigt för mina barn att de får höra att de är fina ibland, det är inte så ofta de får höra det från andra. kanske pga att de är pojkar..

Jag fattar inte kopplingen mellan att citera mig och det du själv skriver? Eller var det bara ett misstag?

Fortsättning

Jag tvingar inte på mina pojkar kjol eller klänning lika lite som jag tvingar på min dotter det, men jag säger inte nej om dom vill ha det! Det är stor skillnad på att försöka påverka dom till att låta dom själva upptäcka, tycker jag. Så jag säger naturligtvis inte nej när dottern vill ha det heller.

Att inte säga fin till dottern hela tiden har med att göra att jag vill bygga självkänsla istället för ett duktighetssyndrom eller vara-fin-syndrom. Inte för att hon inte är fin. Jag säger det också, men jag försöker variera mig och kommentera annat också.Ex: det märks att du är nöjd med ditt val av klänning, du ser så glad ut, den där ser skön/sval/bekväm ut. Den där kan man säkert busa mycket i. Och det klassiska: allt klär en skönhet
Och faktiskt samma sak till pojkarna, där säger jag att dom är fina i lika stor/liten utsträckninge som till flickan.

Och här blandas leksaker hej vilt. Rorry eller Blixten har dockskåpet som garage, My Little Pony bekämpar monster (oftast Mårran) och hoppar över kokande lava för att rädda dinosaurier. Hela vardagsrummet byggs om mha dammsugare (perfekt att lägga under mattan så att det blir en bro för bilarna ), soffkuddarna bildar båtar och minste lillebror är ett havsmonster

Fantasin är inget problem. Att blanda är inget problem. Att däremot låta dom få vara BARN och leka vad dom vill utan att påverka är ett problem, för andra verkar det som.
Senast idag sade äldsta till ena pojken att han minsann inte kan leka drottning för han är kille. Han kan väl leka vad han vill? Han vet ju mycket väl att han är kille Men jag vet var en del av såna kommentarer egentligen kommer ifrån. Och på ett sätt välkomnar jag det, för då tas det upp till ytan och jag kan om ingen annan göra barnen uppmärksamma på att dom ska styras av intressen, inte samhällets syn på vad dom "bör" ha som intresse pga deras kön.

Mina pojkar är med och gör allt i hushållet, dom kommer inte undan bara för att dom är pojkar. Jag pratar känslor med dom, precis lika mycket som med äldsta. Jag går inte på att dom behöver agera ut mer för att dom är pojkar, jag ger dom hellre verktyg att kunna hantera det på annat ästt än fysiskt, lek eller irritation, vad det nu än kan vara. Flickan, som istället drar sig undan, får jag uppmuntra till att agera ut mer (men för den sakens skull får hon ju inte göra det pojkarna inte får).

Jag gillar inte överslätande kommentarer som "men hon är i mindre tonåren nu", "äh, dom är pojkar", "det är trots", etc etc. Det finns en anledning och jag föredrar att ta reda på den. Och se den.

Kort sagt. För mig handlar det inte om att hindra dottern från att vara klassiskt prinsessig om hon vill det, utan för att ge barnen chansen att SJÄLVA upptäcka vad dom gillar och se DOM, inte deras kön och invanda mönster.n'att exempelvis jag undanbad rosa kläder var för att alla köpte det. Och att klä ungen i en färg enbart, som jag dessutom själv inte gillade var liksom inget jag var intresserad av. Jag har sålt gåvokläder och jag har bytt. Och jag har aldrig krävt eller gett någon lång lista på vad som önskas, jag har alltid sagt att OM ni vill ge något så undivk gärna rosa.  Kläderna gavs enbart för att hon var tjej och tjejer ska ha rosa! Pojkarna har fått ljusblått istället, jag sa samma sak då.
Jag har gett förslag på leksaker till barnen är jag blivit tillfrågad, eller berättat om barnens intressen. Öndå är det typisk uppdelning på vad dom får.