Tråden för oss äggdonatorer 11

Toppen att du gjorde en ny tråd!

Jag ringde själv efter ca 3,5 v och hörde efter. Då sa de att de hade tänkt ringa mig veckan efter för att höra efter hur det gick för mig, och även ge mig chansen att höra hur det gått för mottagarparen.

Jag vet inte om det är standard, eftersom jag hade lite krångel med smärta efter plocket och de redan då sa att de skulle återkomma några veckor senare för uppföljning.

Men om det gått 3 v ska du ju kunna ringa! Spännande!

Åh, vad kul! Och vad super att det även räckte till syskonförsök!

Jag vill donera igen, helst nu. Jag vet ju att produktionen för mig fungerar bra just nu, så då kan jag lika gärna passa på.
Men det vore tyvärr inte så populärt på jobbet att vara borta en massa dagar så snart igen, så jag tänkte ta det nu i sommar istället, och lägga semestern lite efter när det kan planeras in. Jag fick lite dåligt samvete gentemot kollegorna sist, och det slipper jag få i så fall.
Jag är helt säker på att jag vill donera så många gånger som man får, speciellt nu när jag vet hur jag känner för det (även EFTER donationen), rent känslomässigt.

Däremot har jag en bekant som ligger mig varmt om hjärtat, som kanske kommer att vara i behov av donation i framtiden, om denne väljer att skaffa barn. Därför känner jag nog att jag vill "spara" min sista donation åt henne.

Men man ska bara gå på hur man känner själv, och en gång är ju tillräckligt! Speciellt som "din" mottagare blev gravid!

Undrar förresten om, och när, man kan ringa för uppföljning? Man vill ju gärna veta om graviditeten fortfarande går bra. Fast då kanske man kan vänta 9 månader till förstås. Dessutom hade ju det paret som inte testade positivt, ytterligare ett försök kvar. Undrar när det sker, och hur det går.

Hej! Ska du donera, eller har du donerat?

Jag är lite osäker på hur många ggr man får donera. Har för mig att man får ge upphov till 6 barn(?), men har även hört 3 donationer. Men 3 donationer behöver ju inte resultera i ett endaste barn, så...hm. Hoppas ngn annan känner sig lite mer insatt, och kan/vill svara.

Nej, jag har knappt tagit upp det med mina vänner, märker att folk känner sig lite besvärade av ämnet. Förmodligen för att de är oinsatta, och inte riktigt vet vad de ska svara. Jag har haft dundermycket hjälp av de här trådarna, skönt att bolla tankar med andra.

Själva donationen minns jag knappt, eftersom jag somnade av allt smärtstillande. Lite trist dock, jag hade gärna velat se hur allt gick till.

Jag tycker inte att jag märkte någon skillnad av hormonerna. Jag var lite orolig för att jag skulle göra det, jag är ju annars en sån som har lite humörsvängningar en gång i månaden.

Jag hade rätt ont efter plocket, men ändå uthållbart, helt klart. Som tur är har jag ganska hög smärttröskel. Jag var väldigt svullen om magen med värk i ungefär en vecka. Men tydligen brukar man väl kanske inte känna så, så länge. Jag hade väl lite otur. Men det var ju så klart ändå värt det, hur ont det än gör. Det är ju en bara under en kort tid man har ont, trots allt.

Hmm, jag minns inte exakt hur det kändes faktiskt, bara att det var en ganska kraftig smärta. Det var ändå drygt 2 månader sedan, och mitt minne är inget vidare tydligen. Det som var jobbigast var nog ändå svullenheten. Jag var ganska ordentligt svullen, så där att det spände.

Hej! Kul att du funderar på att donera.

Jag hade inte riktigt koll på att tjejer kunde donera, förrän för ungefär 1,5-2 år sedan. Jag hade inte kommit i kontakt med någon som var i behov av det då, och det tas ju aldrig upp i media, vad jag sett.
Men här på fl skrivs det ju en hel del, och på så vis insåg jag att jag kunde hjälpa till. Sedan funderade jag lite, frågade maken vad han tyckte. Övertalade maken att tycka som jag (hehe ) och anmälde mig sedan.

Min donation har resulterat i en graviditet (donerade för ca 2 månader sedan), och ett försök kvar för ytterligare ett par. Jag trodde faktiskt att det skulle påverka mig mer än det gjort. Nog för jag är oerhört glad för paret som blev gravida, och för att det känns fint att kunna ha hjälpt till, men mer än så känner jag inte. Jag känner absolut inget "band" till den bebisen (ja, eller foster då, än så länge), och jag tror inte jag kommer att göra det heller, även efter födseln (om ödet vill så väl).
Jag trodde innan att jag skulle ha lite mer känslor än så. Men det är ju faktiskt inte i närheten av att vara "mitt" barn. Inte på långa vägar. Fast det tyckte jag så klart inte innan heller, då hade jag inte donerat.

Linda Al skrev 2009-12-06 19:42:29 följande:

Vill inte verka okänslig med den meningen. Men det är ju ett argument man ofta hör, när det kommer till att inte vilja donera ägg. Och så upplever jag inte det alls.

Enda tipset från mig skulle nog isf vara att kanske planera in donationen under semestertid, eller se till att ha iaf en veckas semesterdagar kvar (om det inte är så att du kan, och får, ta obetalda dagar).
Eftersom det inte går att ge alla lika stora doser under tiden som man ska ta sprutorna, utan måste försöka ställa in en bra nivå, kan det innebära många besök på sjukhuset (eller få, om man har tur ). Jag fick först för mkt stimulans, sedan för lite. Så jag fick åka på undersökning varannan dag i 2 veckor. Innan dess var jag bara dit totalt 3 gr, har jag för mig. Dels på "förundersökning", dels på kuratorsamtal och dels en liten kurs i hur man tar sprutorna. De två tidigare var dock ca ett halvår innan själva starten. Kan vara bra att vara förberedd på det, även om det alltså inte behöver innebära så många besök för just dig.

Hej, och wow! Bra gjort! Trist att du blev överstimulerad dock. Hur påverkade det dig förresten? Hade du ont? Påverkade det humöret?

Vad skönt att höra att det går bra!
Jag fick dosen satt på 108 först (var tvungen att kika i papprena) i 8 dagar. Eftersom jag har så många äggblåsor, så trodde de att det inte skulle krävas så mkt.
Det räckte dock inte, så de höjde dosen till 150. Då började jag nog bli överstimulerad, jag fick ganska ont i äggstockarna. Inte för att jag inte hade kunnat stå ut med det, men då ville de iaf sänka igen. Nya dosen blev 125 en dag och 116 nästföljande dag. Så jag var ett litet experiment.
16 dagar tog det från sprutstart till donation.
Men jag har en lång cykel, så jag tror att min produktion tar lite längre tid på sig än normalt (?), därför blev det kanske lite svårt med rätt dos, spekulerar jag fritt.

De mäter äggblåsorna, och vet hur mkt de kan växa på ett dygn. Är dina för små, ökar de dosen, är de för stora och du verkar överstimulerad, minskar de istället. Som jag fattat det iaf.

Jag kände inte heller ngt förrän efter första ul, men sen ökade de ju även dosen iof...

Hej! Oj, vad häftigt att bebisen är på gång nu. Kul!
Jag donerade också på Huddinge. Vet egentligen inte varför, jag har närmare till Uppsala. Nästa gång blir troligtvis där igen, konstigt nog.

Ja, då kanske det känns lite mer motiverat.

Det tar inte längre än 16 dagar. Normalt är att satsa på plock efter 14 dagar, sa de till mig. Men jag är ju lite seg i produktionen, som sagt.

Och det händer ju inte att de struntar i en donation, då har de nog hellre öppet hus för dig, . Men det är ju gott om tid kvar till jul, så ...no worry!

Nej precis, t o m när jag ringde 4 v senare. Jag förväntade mig ett "...nu ska vi se....", men det kom aldrig, hon visste direkt. De är väldigt rara där faktiskt.Tack så mkt, det värmer definitivt. Jag är glad att ha turen kunna hjälpa till.

Shit pommes frites!!! Jäklar i min låda! 36 ägg, det måste ju vara ngt slags rekord.
Vad sa de på hs om plocket?
Jag fick ut 19, har jag för mig, och var dundersvullen och hade rätt ont i en vecka. Så jag gissar att du kanske kan ha ont ett tag... Fast det kanske inte beror på det förstås(?).

Men grattis till ett bra reultat!
Du ville ge till 2 mottagarpar, eller hur?

Jag med. Fast det kändes lite krystat att fylla i det där formuläret. Lite märkliga frågor, t ex att man skulle berätta lite om sin barndom (på typ 3 rader). Vad skriver man där, liksom? "Jaaa, den var väl fin". Haha

Ååh, din stackare! Jag tycker jättesynd om dig!
Men fasiken vad bra kämpat av dig, jag tycker du kan vara stolt över vad du kämpar dig igenom för åtminstone 2 andras chans till barn. Det ska du ju inte få dåligt samvete för heller! Hoppas du mår bra snart.