Allmäna frågor om cancer

Jag är som du, orolig och livrädd för att få en sådan sjukdom.
Det finns inget prov som kan kolla all cancer, däremot kan du gå och ta cellprov för livmodern och känna på brösten en gång i månade, då har du gjort det du kan.

Sen måste man försöka leva och inte tänka fööör mycket (lättare sagt än gjort) och känner man något konstigt eller undrar över något ska man gå och kolla upp det i god tid.

Jag är likadan jag är 22 år och är nu så gott som övertygad om att jag har cancer. Så fort jag känner mig lite yr, trött eller får lite ont någonstans tror jag att det är cancer.

Jag har själv haft cancer (lymfom) och i MITT fall såg dom inget på mina blodprover i början utan bara efter det att dom tagit ut tumören och på den sett att det faktiskt var elakartat och cancer.

Man kan inte vad jag vet gå till läkaren för att kolla om man har cancer bara för att man är orolig. Nu kan cancer har MASSOR av olika symtom och därför kan det vara svårt att fastställa om det är cancer osv.
I regel syns (vad jag vet) tumörer och abnormaliteter bäst på en så kallad datortomografi (CT) eller PET scan. Dessa är väldigt dyra att göra och i regel är väntetiderna ganska långa och man kan få kämpa länge innan man får en remiss till detta.

Det är viktigt att lyssna på sina läkaren men självklart om man är orolig så ska man ta upp detta med dom och låta dom ta ett beslut hurvida man ska gå vidare med undersökningar eller ej.

Ang bröstcancer och livmoderhalscancer kan man gå och göra en mammografi (bröst). Detta har jag för mig alla kvinnor har rätt att göra efter en viss ålder.
Sen kan gyn ta ett cell prov för att kolla efter livmoderhalscancer. Jag fick i alla fall papper om att göra det provet gratis för inte så länge sen...

Lite info bara....

Cancer är ju en lömsk och i vissa fall dödlig sjukdom...en sån som man oftast upptäcker när det redan är för sent (iaf de som jag känner). Har du magsjuka så vet du att du har magsjuka men så funkar inte cancer.

Är det någon som vet vilken/vilka sorters cencer som går att upptäcka genom ett blodprov?

Sedan blir jag supernojjig då jag läser om unga som har fått cancer och tror att det ska drabba mig med. Sedan hörde jag någonstans att 1 av 3 kommer att få cancer och det var en siffra som verkligen fick mig att få ännu mer ångest.

tänk på att de flesta som får cancer är väldigt gamla samt att prognoserna för cancer blir bättre och bättre hela tiden

Jo det är klart tro hur många som får det i 20-25 års åldern då?

Jag fick cancer året jag fyllde 21 (är idag 23) och är i full remission. Det är som ni säger majoriteten är äldre och är man ung har man definitivt bättre förutsättningar för att bli frisk.

I regel säger man att 1 av 4 får någon typ av cancer under livets gång MEN det är bara ett få tal som får en cancer som inte går att bota. En del räcker det till och med med en enkelt operation sen är det över...

Det är större sannorlikhet att du skulle dö i trafiken än i cancer om det är någon tröst...

Jag har haft tjocktarmscancer, en tumör stor som en hand.

Olika typer tav tumörer ger olika symtom.

För min cancertyp finns en markör man kan se genom blodprov, men det är inget som lämpar sig för screening. Däremot lämnar jag blodprov.

Jag tycker du ska försöka jobba med din oro på nåt sätt. Om det hjälper dig att ta reda på fakta så är väl det ett bra sätt.

Tack för alla svar

Jag har, hör och häpna, haft levercancer två ggr. Första gången jag hade det var jag 20 år (risken att som frisk i övrigt och blott 20 drabbas av levercancer är minimal men som med alla regler finns det ju uppenbarligen undantag).

Jag tycker att du fått ett mycket bra svar av anonym i inlägg tre.

Kan nästan försäkra dig om att du inte kan gå till en doktor och begära att du utreds för cancer i hela kroppen. Det är mycket tid och pengar som skulle förspillas framför allt men också att du utsätts för ex onödigt strålning.

I mitt fall gör jag ett kontrastbaserat ultraljud- och magnetkameraundersökning av buken vartredje månad. Det går inte att se min typ av cancer genom ett blodprov även om jag också tar ett sk. alfa-fetoprotein-prov eftersom det kan ge en indikation på att något är galet.

Jag tycker att du i första hand ska försöka prata med någon om din stora rädsla för cancer. En helkropps/allorgansundersökning tjänar ingenting till om du inte har några specifika symptom.

Och slutligen vill jag också poängtera att cancer inte på något vis är likställt med död. Min cancerform har än extremt dålig överlevnadsprognos men jag har klarat fem år, nu siktar jag på tio! :)