Hey Jude 16

ja just nu vill jag bara soooova...

förresten...

http://twoheadsoflettuce.blogspot.com/

Dig kan man lita på elims! Hur hittar du alla roliga bloggar?

Hmm, såg att en del av länkarna där visst gick till jews for jesus och liknande...fast recepten är nog rätt kosher iallfall

kosherbloggar är min nya hobby!   Utmana mig!

Tittar in. Annars är det sanslöst mycket på jobbet och sonen dessutom just fått ett nytt datorspel ( FIFA 2010) så datortiden i hemmet strängt jobbrelaterad då det annars är tunga fotbollsmatcher som spelas .

Tänker på dig Mayasmama, att mista sin mamma måste vara fruktsansvärt svårt och sorgen måste kännas oerhört tung och hopplös ibland. Så skönt att begravningen var vacker och ett fint farväl trots allt.

Elims: skönt att sonen mår bättre, men det är alltid oroligt att behöva åka in akut för att få vätska.

Chaia: här tvättar sig inte heller tvätten själv, trots att vi är högkonsumenter av Harry Potter. Men det är inte sådana trollformler sonen övar sig på, verkar det som....

denna veckan har jag mitt största jobb någonsin - och jag känner mig skrämmande osäker....

har inte förberett någonting, har inte fixat personal och vet inte hur jag skall få ihop det.

känner mig lamslagen, kan inte förmå mig till någonting, har inte betalat en räkning, har inte tvättat på veckor - orkar inte laga middag. orkar knappt gå och handla take-away

idag måste jag sätta mig och göra en planering inför denna veckan och försöka hitta personal.

måste ju bara klara av detta....150 pers, 2 dar. lunch, fika, tre rätters middag. andra dan: fika och lunch. Plus att jag skall göra en mindre tu bishvat/shabbat middag på fredagen!!!

ja, ja klarar jag av detta då klarar jag nog vad som helst....

Du klarar det mayasmama!

Här hemma är sonen fortfarande sjuk, femte dagen med hög feber och jobbig hosta. Nätterna är hemska, inatt var han vaken mellan 02.00 och 04.30! Trodde ju det var påväg åt rätt håll igår förmiddag... Ska till barnläkaren imorgon.

Det är så typiskt att vi är mitt uppe i inskolningen nu. Sist sonen var på förskolan var i torsdags morse och då gick det INTE bra (andra dagen som han blev lämnad själv där en stund), maken fick komma och hämta tillslut. Då hade vi ändå hållit på med inskolningen i 5 dagar. Nu kommer sonen ha varit borta därifrån sen i fredags och kommer ju vara borta åtminstone ytterligare en dag till (imorgon). Det ger oss bara 3 dagar kvar denna vecka att få till det. På måndag nästa vecka börjar nämligen både maken och jag att jobba...
Han kanske kommer behöva testa att både stanna längre, äta och sova där - på bara tre dagar...
Jag vet, det är inte alls bra att stressa kring detta för sonen kommer ju känna av det direkt, men vad gör man med jobbet...
Min lilla kille Hoppas han vaknar upp feberfri och pigg imorgonbitti...!

Mayasmama: Jag tror på dig. Du verkar alltid klara av dessa jobbiga situationer.

Elims: Jobbigt att sonen är sjuk. Men oroa dig inte för mycket för inskolningen, det kommer att bli bra! Men det är ju jobbigt med avbrott så där. Det är väl tack vare alla nya, härliga dagisbaciller.. G blev också jättesjuk mitt i inskolningen för ett år sedan. Det blir väl så med alla nya barn och smittor i en koncentrerad dos.

nu har jag fixat personal till jobbet i helgen i alla fall - tog in lite extra folk, kommer kosta mig men å andra sidan kankse det blir lite lugnare för mig.

igår mådde jag jättedåligt, har inte gråtit så mkt på två veckor tror jag. Min pappa var här och berättade att han varit på sjukhuset för att få info om mamma för ett försäkringsärende. Han sa att han blivit så ledsen att de fick ta in honom på ett rum och sitta med honom en stund....

Han vill också kontakta patientnämnden ang mammas fall. Min mamma hade  en krossad ryggkota som hon gick med under väldigt lång tid, sen innan viktop.en i maj. Hon ramlade antagligen i sömnen en natt i köket. Ingen läkare tog detta på allvar utan sa bara att värken berodde på att musklerna inte klarade av övervikten. inte föränn sjukgymnasten ringde och krävde en röntgen insåg man hur läget var - då var enl pappa  ryggraden  redan infekterad utav den stora infektion hon hade i magsäcken. Jag trodde att ryggen blev infekterad först efter de opererade ryggen. 

hur som helst drog det upp en massa känslor....Tänk om hon inte hade behövt dö? Tänk om allt bara var läkarslarv? Varför var jag inte mer engagerad? Jag borde ha haft kontakt med läkarna själv, jag borde ha kämpat mer för mammas skull och inte bara gnällt över att jag tyckte hon var jobbig som inte ansträngde sig mer för att bli frisk....

Jag kommer aldrig bli kvitt denna skuld.....