DestinationX skrev 2009-11-20 13:06:38 följande:
Hm, ja förstår hur du menar, men det är nog inte problemet. På morgonen brukar han kunna leka själv en stund t.ex. Det är mest att maten brukar lagas precis då han kommit hem fr dagis och då är han trött och gnällig och det är mest därför han vill han uppmärksamhet.
Känner igen det där, just därför tror jag också att han BEHÖVER uppmärksamheten just då. Tänk på att han trots allt kommer hem från dagis, är förmodligen lite överstimulerad samt behöver känna din närvaro eftersom han givetvis har saknat dig under dagen.
Kan du få honom att komma ner i varv så att han kan vila lite innan eller medan du börjar med maten? Absolut inte framför tvn, men kanske han gillar musik, eller nån sagocd? Som sagt, komma ner i varv och vila är ett förslag. Ligg gärna bara brevid honom kanske i soffan eller sängen och mysa lite eller så.
Bortsett från vila och ta det lugnt kan du försöka få honom involverad i det du gör. Du säger att det inte går så bra, så det kanske inte fungerar just för er, men oftast brukar det faktiskt gå rätt bra om man tex låter barnet stå och vispa i nåt eller "diska" som någon skrev. Få vara delaktig helt enkelt.
Ytterligare ett förslag är att förbereda så mycket som möjligt av middagen innan, vet inte om du har möjlighet att förbereda samma dag innan han kommer hem, annars kan man ju försöka göra storkok under helger och se till att man har större delen av middagarna färdiga. Tex lasagne som man fryser in färdig, tinas upp dagen innan och som sedan bara ställs in i ugnen för att värmas. Många grytor och köttfärssås och liknande kan man göra färdigt och frysa in, sedan kokar man bara pasta, potatis eller ris till så går det snabbt. Potatis kan man ju också ställa iordning tex på morgonen, skala om ni brukar göra det och ställ i en kastrull med vatten så får det stå.
Vill också tillägga att detta mest troligt beror på den utvecklingsfas som sker i 1½ års åldern, och jag tycker absolut inte att det är något ni ska ignorera. Han gör dig (er) uppmärksamma på det behov han har och då måste ni också försöka tillgodose det! Håller inte ett dugg med snillis att du bör "lära" honom att vara själv (genom att strunta i honom), tycker det låter uppenbart att det inte är vad det handlar om i detta fall.