Jag är så jävla trött på relationer nu! Varför vill han inte träffa mig?
idag vid halv ett får jag tag i min pojkvänn. Han svarar med en irriterande röst.
För jag ringde några ggr efter varandra. Och han blev "störd".
Bara förra veckan hette det "ring fler ggr, ibland hör jag inte telefonen/ljudlös"
och nu hette det att han blev störd...
Så sa jag "Men då hörs vi sen". Blev lite småputt för att jag hade saknat honom hela dagen och han uppenbarligen inte mig. Det lät som om han var nyvaken dessutom.
Jag sa "ring mig senare."
Han ringer mig två minuter senare och undrar varför jag ska bli så sur.
Han tog det som en axelryckning när jag förklarade. Tänkte själv "vill inte bråka för detta, nu har jag berättat om min besvikelse.."
Jag frågade honom med "jag saknar och längtar efter dig-rösten" - Får man träffa dig idag?
till svars fick jag: nej, inte idag.
Han har inga planer idag eller imorgon.. Jag är ledig nu i eftermiddag och hela dagen imorgon. fram till 21.
"varför det"?, frågade jag.
Och då var det att han hade haft sitt barn hela förra veckan och bara ville ta det lugnt idag.. klippa sig och liknande.
Det gör ont att höra.. Dom ända gångerna jag har hört något liknande är när vi har bråkat.
"Men varför säger du saker som att det är tomt utan mig, och du saknar mig, när du frivilligt inte vill träffa mig?"
svaret han gav var att han saknade mig, men han ville ha en dag för sig själv..
Sen började han med snack som "detta är en dag"..
"jaha så vem ska du träffa då?" elak, onödig fråga.
Men dubbelmoralen går inte ihop. Han mår inte bra av att vara hemma säger han, har ingen mat hemma och känner sig tom utan mig.. Vad han påstår.
Därför förstår jag det inte varför han inte vill träffas. Nu när vi la på så bestämde jag för mig själv att jag inte tänker höra av mig mera.
Det är pisseväder ute. Mörkt och kallt. Underbart läge att tända ljus i hela sitt hem och bara njuta av varandra. Han har uppenbarligen inte samma känslor.
Jag skäms lite för mig själv och mina tankar.
Idag på jobb satt jag och dagdrömde om honom, hela tiden. Jag känner mig så kär. Och vill bara njuta av honom.
Jag mår så illa av mig själv. Vad är det för män jag hittar och vill satsa på?
Mitt ex gjorde något liknande. Ville inte "med ut".. Han var lastbilschaufför och kom sen mot slutet inte hem, fast han var nära.
Visade sig att han hade sexchattat/telechattat med en tjej i ett halvår. Bestämde träff och allt.
Mitt ex och jag hade barn, hus och volvo ihop. Mina drömmar var svenssonlivet. Han krossade dom bara sådär.
Min "nya" och jag har varit ihop i tio månader. Vi är särbos. Det gör ont i mig att sitta på jobbet och drömma helt förälskat om honom och sen får man höra "nääääeeee, inte idag".
----------------------------------------------------
Jag fattar inte varför jag inte får tillbaka den kärleken jag ger.
Jag anser att jag är en bra flickvän. Jag är trogen, renlig, arbetsam, noggran, snäll och ställer alltid upp! Och sexet, finns inte mycket jag "inte vill testa". Och även nu så "respekterar" jag att han vill vara för sig själv.. fast det krossar mitt hjärta.
Jag har med en öppen famn tagit emot hans barn. Jag ligger inte i något bråk med biomamman.
Jag vill också bara känna mig lika saknad, älskad.. Jag vill höra någon gång om att kärleken har samma drömmar.
Varför jag drar upp mitt ex i detta är att jag känner att de är lika när det gäller "detta" Han sa att han inte ville gifta sig.. månader efter vår separation började han prata att han ville satsa igen och denna gången med "ringar och allt".
Hade jag bara varit ute efter att leva svenssonlivet. Gift, hus och familj så hade jag gått tillbaka.
Men det handlar inte om det.. Det handlar om att jag vill få tillbaks likamycket kärlek som jag ger bort. Det är förmycket begärt.. uppenbarligen..
Nu ska jag också ta hand om mig själv. Har ni åsikter så snälla skriv. Om ni känner att jag är helt blåst och dum i huvudet, så snälla använd era ord väl och tänk på tonen. Jag ville mest skriva av mig som sagt.
