pippilirum skrev 2013-04-14 10:19:24 följande:
Blev så ledsen igår. Min son fick en gliring av sin farfar, som sa att man får ha god fantasi för att förstå vad han säger. Det känns som att vi fastnat i ett mitt emellan läge. Ingen hjälp via logoped som tycker att han inte har behov av det än, men påtryckningar från omgivningen som inte tycker han kan prata. Vi var på utvecklingssamtal på dagis och de tyckte hans språkutveckling var bra. Jag blev lugnare för en stund men nu tycker jag att min son pratar sämre än någonsin. Han pratar helt tokigt grammatiskt, vilket han ändå kunnat relativt bra tidigare.
Hur kan det plötsligt bara bli sämre? När jag läser om språkstörningar verkar det som att det nästan alltid hänger ihop med autism, adhd eller någon form av utvecklingsstörning. Är det så?
Jag känner hur det här helt tar upp mina tankar och jag får panik. Kann inte sluta gråta och tänka på hur det ska gå för min pojke. Har jag gjort något fel?

Min far är lika klumpig han, vet hur irriterad man blir.
Mina tre barn har alla språkstörning. Ingen av dem har autism, adhd el någon annan diagnos. De två äldsta är genomgångna av psykolog med alla tester det innebär, helt i onödan, men min man var orolig.
Den äldsta hade generell språkstörning och blev friskförklarad vid 5,5 år, ingen märker av att hon haft en språkstörning. Min 5 åring har verbal dyspraxii och behandlas intensivt hos logoped, lillkillen 3 år, har nog detsamm och ska börja en gång i veckan nu.