Språkstörningstråden fortsätter

Jag har två grabbar med grav dyspraxi. Den äldre av dem går nu i förskoleklass och tränar dels dagligen mån-fre i skolan med olika övningar och hemma tränar han dagligen med en gomplatta.
Innan han började förskoleklass var han hemmabarn precis som hans bror, 4 år, fortfarande är och då hade vi ett besök i veckan hos logoped för båda och däremellan daglig träning i hemmet bestående av olika övningar. I höstas drogs besöken för 4-åringen hos logopeden ner till varannan vecka. Vid jul och på sommaren kan det bli lite längre mellan besöken men även då tränar vi hemma.
När de var yngre var besöken inte lika många, framförallt pga att det var ont om tider hos logopeden. Vi blev pga våra pojkars problematik erbjudna att byta till en annan logopedmottagning för att kunna få komma på tätare besök.

Vi har också blivit erbjudna plats för båda på språkförskola men valde att tacka nej. Om inte skolan hade varit beredda att erbjuda 6-åringen den hjälp han behöver hade han förmodligen kunnat få en plats på språkskola och fortfarande kan det bli så att vi flyttar honom till den skolan även om vi hoppas på att skolan även fortsättningsvis ska kunna ge honom tillräcklig hjälp.

Vi har också gått kurs i TAKK för några år sedan.

Jag har två grabbar med dyspraxi, 4 och 6 år gamla.

Ingen av sönerna har eller haft några grovmotoriska problem.
De har inte heller några problem med förståelse. 4-åringen kan i stortsätt alla språkljuden var för själv men när de ska sättas ihop i ord så blir det för svårt och vissa ljud försvinner eller byts ut till andra, ibland läggs det även till extra ljud. Det sker dessutom inkonsekvent, samma ord kan uttalas olika gång från gång. Han har lättare att få med vokalerna. Han pratar i långa meningar. När han tränar kan han ofta till slut få rätt ljud på rätt plats men har svårare när det ska ske i vanligt tal.
Talet blir svårförstått, vi i familjen förstår honom långt ifrån alltid och för utomstående är det såklart ännu svårare. Om han säger t.ex. -Jag vill hålla nya bebisen. Låter det mer såhär nånting, - A ij åja yja bebijen.

Det går framåt med hans tal men långsamt. Ibland känns det som att det inte händer framsteg på flera månader  men de som inte träffar honom så ofta brukar påpeka att de märker förbättringar i hans tal från gång till gång och logopeden tester visar att det går framåt men ibland är det svårt att själv märka det. Men visst märker vi ändå att det hjälper honom att gå hos logopeden. 
De har en jättego logoped som känns engagerad i grabbarna och hela tiden försöker finna fler och bra sätt att träna med dem. Snart ska 4-åringen t.ex. få en gomplatta precis som 6-åringen redan har för att se om det verkar vara bra för utvecklingen av hans tal.

Båda våra grabbar har grav dyspraxi och logopeden kan inte säga hur lång tid det kommer ta tills deras tal är helt bra men att vi ska vara inställda på flera år till..