14 år och tjuv.

Glömde att skriva att skolan vill kontakta socialen om hon inte sköter sig. Vi blev väldigt arga över att de inte kan hjälpa på annat sätt. Det var därför jag skrev att vi inte ville blanda in soc. Bup är ju isåfall ett bättre alternativ.

Okej, så du har en dotter som är utagerande. Hon beter sig illa och ni straffar henne gång på gång. Och vad gör ni när det blir ännu värre, jo ni hotar med att överge henne? Ursäkta, men hur TÄNKER ni? Tänk om ni kanske skulle prova att inte straffa, hota och svika henne utan faktiskt satsa lite på kärlek och förstående. Jag vet inte om ni har läst något om psykologi, men någon som mår dåligt beter sig inte bättre för att man beter sig illa mot henom!

Koppla in bup eller någon kurator eller någon som kan prata med henne, för risken är ju enorm att hon har noll förtroende kvar för er.

Vi hotar henne inte hela tiden. Vi försöker bara sätta gränser och regler. Vi är hjälplösa just nu, och behöver råd. Vi har försökt med allt. Varför skulle soc behövas? De kommer antagligen sätta henne i fosterhem, och det skulle inte få henne att må bättre!

Nu tycker inte jag att ni ska dömma mig/oss! Vi ställer ALLTID upp, och det är inga hårda straff hon får, vi pratar med henne varje dag, vi ger kärlek och kramar hela tiden. Hon är väldigt instängd och svår att prata med, vi har försökt få ur henne vad som är fel, frågat om hon vill prata. Och jag bad om råd just för att jag inte vill straffa henne! Har ni själva tonårsdöttrar?