Flera av sakerna du nämner har inget med uppfostran att göra utan med maktutövning- maktspel.
Uppfostrar, dvs samspelar och vägleder/guidar gör jag så klart från början.
Biter han i bröstet tar jag bort honom, varje gång. Drar han i håret lossar jag hans grepp, varje gång. Gränserna markeras med barn upp till fem-sex år ju tydligast i handling och orden läggs till att synliggöra och förstärka handlingen.
Eftersom han från början inte har någon impulsförmåga ligger det på mitt ansvar att hindra honom från de saker han inte får göra, varje gång tills den dag då han klarar av att hindra sig själv. Och eftersom han inte har något ordförråd så sätter jag ord på det han resp. jag gör.
Handling och konsekvens (på riktigt) lär de sig också tidigt; ropar jag så kommer mamma, trycker jag på knappen så tänds lampan, drar jag i snöret så låter speldosan...
Det som man kallar "logiska konsekvenser" dvs de åtgärder jag vidtar för att se till att barnet inte skapar en konsekvens som inte är acceptabel, gör jag ju också från början. Jag sätter t.ex. petskydd i kontakterna för att han inte skall kunna pilla om han är av den sorten, jag håller dörren låst för att han inte ska kunna trilla ner för trappan så länge han är för ung för att hantera trappan säkert, jag häller upp minimalt med dryck i glaset om han inte kan hindra sig från att tömma ut det i tallriken och jag plockar bort kritorna så att han inte ska kunna rita oövervakat om han visar (tendenser till) att han inte klarar att hålla sig till bara ritpapper...
Aja baja? Nej. Jag vill ge honom ett ordförråd han har användning av för att i ökande grad kunna sätta gränser runt sig själv. Aja baja fungerar väldigt dåligt som det och därför använder jag tydligare ord, oftast Stopp!
Timeouthörn? Självklart aldrig.
Hårda? Nej, _tydlig_ är det jag vill vara.