När börjar du uppfostra ditt barn?

det mesta, aldrig!

skriver ut ditt inlägg frk jenny, skitbra!

I mina ögon kan ett barn under 2 år inte göra fel, utan blir det tokigt så är det mitt fel. Jag lägger undan förbjudna saker, stänger till om ett rum där man inte får leka och underlättar på olika sätt för barnet att låta bli sådant jag inte vill att h*n ska göra.
Mellan 2 och 3 år börjar jag successivt lära barnet vad som är tillåtet och inte. Då blir det ett och annat Nej, Ajaj (om sådant som man kan göra illa sig på) och Stopp (när barnet är på väg att göra något fel). Ingen skamvrå eller TimeOut och inget straffande. Enkla och logiska konsekvenser däremot (häller h*n ut mjölken, så blir det ingen mjölk, ritar h*n på väggen, så tar jag bort pennan).

Min son är 1,5 år och jag har inte börjat uppfostra än. Visst har jag provat säga "ajaj" och sånt men han tycker bara det är jätteroligt och gör då ännu mer av det förbjudna.
Slutsats: He doesn't get it.

Så jag distraherar istället. Antar att jag märker när han är mogen för att fatta ett nej.

Själv säger han nej till mig flera gånger om dagen dock. Orättvist.

Håller inte med lövet2. En ettåring kan skilja mellan vad han/hon får göra och inte får göra. Ex. att inte pilla i eluttaget. Detta fattade mina barn redan innan de var ett. Eller att ex. stoppa saker i munnen. Så redan då, så fort de förstår koppling med något de gör och vad man säger startar "uppfostran".

Självklart är det den vuxnas ansvar om något blir fel och så små barn kan ju inte förstå konsekvensen av sitt handlande. Men de fattar tidigt vad de får och inte får göra (om än inte varför). Har en son som är snart 1 1/2 år och han testar gränser hela tiden. Sätter fötterna på bordet när vi äter, klättrar upp på ställen där han inte får vara (ex. pilla på spisen...) petar på datorn, kastar mat på golvet, slabbar ut vatten över hela bordet (med flit) eller liknande. Ingen tvekan om att man måste sätta gränser men givetvis på ett vänligt sätt. Skulle aldrig få för mig att skälla, framför allt för att det inte funkar. Skäller inte heller på storasyster men tillsägelser får hon...

Kan säga att sonen är fullt medveten om att det han gör inte är tillåtet. Kollar nog att någon ser och syns på honom att han busar. Bara lite stressande att han inte begriper att bus som att klättra högt upp och pilla på spisen faktiskt är farligt...

Sonen är 7 veckor och jag pratar med honom precis som jag skulle prata med ett äldre barn. Om han river sig i ansiktet tex så säger jag väl att han inte ska riva sig där för det blir så hemska märken, och så tar jag försiktigt bort hans hand.

Uppfostrar gör man väl från början. Jag kommer att säga till när han gör något han inte får göra, och sen får jag ju som förälder ta bort honom därifrån eller avleda. Det är ju den formen av konsekens det kan bli tal om den första tiden/åren/året.

Det där hänger ju på i vilket omfattning de förstår vad man säger. Som i ditt exempel med 2 åringen så absolut, så skulle jag göra. Att börja "uppfostra" när barnet är 4 år är skrattretande försent.