Vi som förlorat i Plötslig spädbarnsdöd

Micha: Oj ... Det låter som att det måste vara både upp och ner på samma gång?
Vår son dog i mars och han blev 3 månader och 2 dagar.
För mig är det viktigt att ta reda på så mkt som möjligt kring psd, hur tänker du?
Känns så konstigt att man inte har något egentligt svar på gåtan kring det hela.

Michas: Vår pojke var vårt första barn, så tanken på syskon finns här. Och kanske är det därför jag också behöver läsa och lära mig mer om det hela.
Men ibland känner jag att man också i det blir frustrerad då det som du säger, inte finns så mkt om det.

Jag och min man hade en underbar kurator från det att det hände och ända fram till början av november. Nu har vi andra kontakter, och terapiformer.
Vännerna runt har också varit ovärderliga.
Sedan har vi kunnat prata väldigt mkt tillsammans. Men jag vet att det är olika, och ibland också olika var i sorgen man står, ifallt det fungerar eller inte.
Vi har också kontakt med föreningen små änglar. Väldigt skönt!

Eternal Psycho: Ja det är lätt att man tror att man är det. Den enda i hela världen alltså...
Kan tänka att du har en jobbig tid nu.
Har du och ni fler barn? Eller syskontankar?
Hur tänker du?

Ja här är det inte en chans att jag skulle våga vara utan larm. Vi ville ha larm även till sonen då hans kusin tidigare dött i psd. Men vi blev lugnade med orden att det inte gick i sidled... Trodde på läkaren. Syskon hoppas jag vill komma en dag.

Michas: Mmmm visst blir man så här efteråt väldigt förbannad? Som tur är har vi inte sprungit på den läkaren nu så här efteråt, samtidigt skulle jag vilja tala om för honom att aldrig mer säga så, utan bemöta föräldrars oro på ett finare sätt.
Han var dessutom kaxig när han sade det, och vi fick känna oss som förstagångsföräldrar med överdriven oro...

Näe nästa gång blir det definitivt larm!

Nerja: Kan tänka mig att det blir dubbla känslor i en ny graviditet.
Hur fungerar det med mvc och sådant efter att man förlorat i psd?
Är det extra koller och sådant?

Nerja: Ojojoj, kan inte med ord säga hur ledsen jag är för er skull! Vill skicka många många kramar till dig och er!

Michas: Det låter bra!

Nu var det ett tag sedan jag själv var här inne.
Såg att du Heiwen tillkommit, och vill skicka en varm kram till dig och din familj, men också ett Grattis till den nya graviditeten!

Michas: Vill bara skicka en kram! Kan tänka att det är en svår vecka framför just nu.

Det som hänt här sedan sist är att liten pojke skulle ha fyllt ett år, en vecka innan julafton. Det blev en dag som vi hade stor vånda inför, men som vi sedan, jag och hans pappa bestämde oss för att försöka "fira" som en glad minnesdag. Han föddes ju trots allt och vi fick ha honom i hela tre månader!
Dagen gick bra, men självklart fanns också saknaden.

Sedan kom julen, som också gick bättre än förväntat, så nu har vi några månader framför oss fram till dödsdagen.
Fattar inte att det snart har gått, även för oss, ett år...

Nala81: Ledsen att även ni förlorat. Dock tacksam att du berättar om syskonen också, som kommit efter! Kram till dig med!

Skrållan04: Vill börja med att säga att jag är ledsen för att även du är här! Sedan vill jag säga att jag håller med: det är skönt att få prata med andra i samma situation - även fast man som grund inte önskar någon förälder detta!

Sorgen tror jag vi alla känner finns med oss i allt som vi gör, mer eller mindre framträdande, eller så känner iaf jag.
Någon uttryckte det, i en bok jag läser, som att det är som ett osynligt sorgeband, och det kan jag nog hålla med om.
Dvs den finns alltid där.

Jag och min man hade tur med kurator. En jättefin kvinna som följde oss i ett halvår, och som gav oss mycket tid och möjlighet att få prata, men tyvärr är det inte alltid det är så har jag förstått.

Just nu går jag i egen terapi, kände att jag behövde fortsätta att bearbeta det som skett. Det var jag som fann vår pojke, och den bilden är tung att bära.
Går just nu hos en väldigt bra terapeut. Vad jag vill säga med detta är att: behöver du hjälp, försök att få den! Ring till närmaste sjukhus och be att få prata med någon. Funkar det inte personkemimässigt, be att få byta! Tror att man i våra situationer behöver få prata med någon annan utanför familjen.

Kram!

Och du! Tråden kan också få vara en möjlighet. Och även att vi kanske kan inboxa varandra vi som samlas här!

Fama: Skickar en kram!

Jennijen: Har varit ganska restriktiv från början med att be anhöriga att inte sätta dit så mkt saker. (graven) Kanske låter hårt, men för mig så har det kännts jobbigare att se massa saker fula av väder och vind, vill ju att graven ska se fin ut.... Det finns dock en del saker, mest av porslin men det är mest vi jag och f som satt ut dessa, och därför känns det rätt ok att ta bort och slänga när de inte ser så fina ut längre.