Vi som förlorat i Plötslig spädbarnsdöd

Heiwen

Äldre 28 Dec 08:49
95 svar

Citera Återställ Anmäl

Vi som förlorat i Plötslig spädbarnsdöd

Vi förlorade vår son i troligen PSD den 29 november. Vi väntar bara på dem mikrobiologiska testerna för slutgiltigt besked från obduktionen,

Samma dag som det hände bestämde vi oss för att vi ska ha fler barn och plussade nu på juldagen. ...
Vi är både rädda och lyckliga men har bestämt att vi ska ha andningslarm på nästa....
Heiwen

Äldre 28 Dec 10:18

#21

Citera Återställ Anmäl

Jag har varit i kontakt med andras bebisar hela tiden sedan Linus dog. Jag var på vår föräldrargrupp, hälsat på på öppna förskolan bla....
Det hade kännts konstigt om jag inte gått dit efteråt för det var ju ändå min vardag ... och bara stänga mig ute ville jag nte heller göra...

Sedan kan ju aldrig något annat barn ersätta Linus......

Det har hjälpt mig sedan vet jag hur olika man bearbetar sorgen..
Man får helt enkelt ta en stund i taget......
Heiwen

Äldre 23 Feb 11:16

#45

Citera Återställ Anmäl

men vilken tur trots allt att vi fick vara orädda och trygga med våra barn så länge dem levde.
Den känslan kommer man aldrig kunna få tillbaka......
Synd om mitt nästa barn och befintliga för nu vet man att det allra allra värsta kan faktiskt hända mig.............
Heiwen

Äldre 24 Feb 13:56

#54

Citera Återställ Anmäl

Fama123 skrev 2010-02-23 12:04:30 följande:
Visst var det tur! Är du också uppe på natten och kollar att storebror andas nu?
Jag kollar både storebror som är 6 år och min sambo.. Livrädd att det ska hända dem något.
Heiwen

Äldre 26 Feb 09:34

#61

Citera Återställ Anmäl

jennijen skrev 2010-02-25 23:41:49 följande:
Linn Daggert: Det har varit jättejobbigt att det kom en graviditet så tätt inpå. Jag har varit och är jätterädd att det ska bli som om vi byter ut Winston. Har dåligt samvete gentemot honom för det. Och så är det svårt att inte blanda ihop dem och inte förutsätta att det alltid kommer att sluta med död. Direkt när han dog så sa vi att vi definitivt ville ha fler barn men det gick över fort (när jag fattade vad som hänt) fast då hade jag ju redan blivit gravid. Det är å ena sidan, fast å andra sidan är vi glada att vi inte behövde kämpa som jag kan tänka mig är påfrestande och tungt. Jag träffar psykolog genom mvc och vi jobbar mycket med sorgen över W och anknytning och glädje kring den i magen. Jag hoppas att jag om 5 mån har kommit en bit på väg och kunnat knyta an. skrållan04: Vad arg jag blir! Hur kan de glömma? Och jag förstår att det måste varit jobbigt att få veta svar över telefon så, skönt att de är förstående och stöttande på ditt jobb. Fick ni sen ändå åka till KSS och gå igenom svaret en gång till med läkaren? Jag är livrädd för svaret, så rädd att de ska ha hittat något som tyder på att vi kunde förhindrat det som hände, även om läkarna sagt att det inte tyder på annat än psd. Jag vill ringa och tjata om ett svar men ändå vill jag inte veta. Usch, så svårt och tungt.
Jag måste faktiskt gratulera till graviditeten trots att jag förstår att det är kämpigt.
Vi sitter i samma sits även om jag fortfarande kan känna att det är skönt att det gick så fort. Vi går hos bvc psykologen och det som kan kännas bra med att redan har blivit gravid är just att vi sitter mitt i sorgen och har proffesionell hjälp runt omkring oss. För jag tror att jag skulle vara räddare om det hade tagit tid. ( Hade redan fått noja att min kropp inte skulle funka igen ).
Jag har varit så rädd att barnet jag bär på är dött, fastän jag inte haft någon blödning, så jag fick tigga till mig ett extra UL igår. MEn allt var bra och det är skönt.

Väntar också på svaret om Linus. Har iofs inte gått 3 månader än. Är livrädd för att dem ska ha hittat något för jag vill inte kunna ha något att leta efter på nästa barn. Räscker med den rädsla man kommer uppleva ändå.....
Heiwen

Äldre 27 Feb 15:59

#63

Citera Återställ Anmäl

Jag har också sett detta. Men hur kan dem trycka på ärftlighet när det inte finns någon som kan säga om det har hänt flera gånger i en samma familj.. men men.. Vi ska ha ett larm annars kommer jag nog inte kunna sova någonting eller få något gjort förutom att passa bebis..
Kollat på den som har babyvakt i samma, Babysense 6. Finns på www.andningslarm.se
Heiwen

Äldre 2 Mar 16:53

#66

Citera Återställ Anmäl

jennijen skrev 2010-03-02 14:17:27 följande:
Heiwe: Vi har också kollat lite på Babysense 6 och även Respisense att ha i vagnen, soffan och alla andra ställen där bebisen kan tänkas ta en liten lur.Jag tänkte fråga er om en annan sak som jag funderat på.. Vad gör ni med alla nallar och leksaker och sånt som med tiden lämnas vid barnets grav? Sparar ni allt hemma på någon speciell plats?
Just nu har vi en stommar till att gör ablomsterarrangemang och nallar som lämnades vid minneslunden i vår vedbod på en hylla. Tänkt sätta tillbaka nallarna men känts så tråkigt när det bara har snöat hela tiden. Det blir nog när vi har haft urnsättningen till våren.
Sedan tror jag att dem får stå där så länge dem är hela och fräscha men det får tiden visa..

Jag tittade också på respirense från början men har insett att det inte kommer att vara hållbart när barnet blir typ 6 ånader för då kan dem ta av det själva. Linus var ju baras en vecka från 6 månader. Jag tror att man kommer vara ganska bestämd med vart barnet ska sova framför allt när man själv inte kan övervaka.
Heiwen

Äldre 3 Mar 08:16

#68

Citera Återställ Anmäl

jennijen: Jag ahr faktiskt redan gjort iordning och tvättat barnvagen och sedan ska vi skicka iväg spjälsängen på omlackering så den är också nedmonterad.
På fredag ska jag till IKEA och köpa två lackhyllor och hänga på väggen och där ska jag ställa Linus saker som han tyckte mest om och som speglar honom så känns det inte som om jag städar bort honom. Han finns kvar i sitt rum även sen.
Heiwen

Äldre 4 Mar 15:43

#72

Citera Återställ Anmäl

Det kan jag också känna att andra också sörjer och det är en plats för dem också inte bara för oss.. men kan lätt tänka mig att det kan bli för mycket också.

Var på graven idag och gräset började synas. Härligt!!
Heiwen

Äldre 17 Apr 21:25

#92

Citera Återställ Anmäl

jennijen skrev 2010-04-15 15:01:25 följande:
Hej alla!Hur har ni det?Imorgon är det ett halvår sen Winston dog.. jag kan inte riktigt fatta det, att tiden går utan att han kommer tillbaka och utan att mardrömmen tar slut.Jag har en fundering som ni som fått syskon till er ängel kanske kan svara på. Hur klarar man det rent psykiskt utan att bli knäpp av oro? Ja andningslarm i all ära men jag räknar nu med att i ett obevakat ögonblick så händer det igen. Kollar man barnet hela hela tiden? Slappnar man någonsin av? Fixar man att lämna bort till barnvakt? Känner man sig någonsin som en normal förälder igen? Usch, jag fattar inte hur jag ska orka...Kram på er!
Förstår precis hur du känner..
Kan inte sätta mig in i hur man ksa kunna få någon ro med nästa barn. Känner bara en stor rädsla att det ksa hända igen.
Kommer denna känsla släppa???

Kram

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vi som förlorat i Plötslig spädbarnsdöd

Vi som förlorat i Plötslig spädbarnsdöd

INNEHÅLL