ak74 skrev 2010-03-05 18:24:29 följande:
Jag antar att det är ett kvinnofenomen. Vi har alldeles för lätt för att ta på oss all världens problem medans karlarna mest ser sin egen lilla sfär. Allt annat ruskar de av sig. Jag antar att jag är extra känslig nu när jag är/kommer bli arbetslös. Man vill ju så gärna göra bra ifrån sig. Jag har alltid värnat om min självständighet. Nu såg jag min chans att verkligen prova lyckan som egenföretagare, speciellt nu när jag har 6 månaders arbetsbefrielse innan jag är officiellt arbetslös. Men icke!! Jag får väl hitta ett sätt att hämnas. Tänk om jag hittade ett jobb med riktigt obekväm arbetstid. Så sambon får ta det stora ansvaret för barn, mat och tvätt. Det har han inte behövt göra förrut. Jag har alltid tagit det största lasset. Ser du hornen som börjar växa?
Men du, det finns ju massor med bra argument FÖR sömnaden:
** en hobby som verkligen leder till något användbart
** kanske syr man det mesta till sina barn = inga inköp i övrigt (inte riktigt sanningen här, men nästan. Barnens garderober består nog till 75% av hemmasytt, men jag är lite för förtjust i danska märkesbarnkläder för att kunna låta bli inköp helt)
**min hobby är dyr kanske, men makens är dyrare och ENBART till för nöje (ok, lite träning också, han åker enduro = inte billigt i inköp och underhåll). Mina tre maskiner har kostat mindre än en tredjedel av hans maskin, TOTALT.
Listan kan bli lång här *skratt* och jag har verkligen inte det minsta dåligt samvete över min hobby och omkostnaderna. Å andra sidan har jag en man som förstår mitt behov av att få sy och som accepterat läget utan en massa suckar och stönande. Jag får nog inse att jag är ganska priviligierad på den fronten.
. Jag är ju tyvärr ganska stor just nu så jag tog stl 46, men då är mina mått större än de de anger för den stl så du har nog rätt i att det är ganska brett.