Sofia8504 skrev 2009-12-08 13:01:07 följande:
Vad kul att hon har lärt sig läsa! Jag var nyss fyllda 4 när jag lärde mig läsa och jag led mycket i skolan sen! Hela första klass fick jag snällt sitta med och lära mig alfabetet, genom att "spåra" i bokstäver med kritor. Jag fick ingen som helst utmaning de första 3 åren. I matte var det samma sak; jag fick en utskällning när jag gjorde klart boken innan man fick och sen fick jag samma årskurs mattebok igen, fast från ett annat förlag. Detta var ett genomgående tema genom hela skoltiden och jag som verkligen hade längtat efter att få börja skolan, blev med åren totalt ointresserad och hade väldigt hög frånvaro. Jag klarade mig bra ändå, eftersom jag har lätt för mig, men jag undrar fortfarande var jag hade varit idag om jag hade blivit lite utmanad, istället för nedtryckt, när jag var mindre. Det här är säkert ganska ovanligt, speciellt nu för tiden, men jag vill bara tipsa dig om att hålla ordentlig koll på hur de hanterar hennes begåvning i skolan. Min mamma förstod aldrig hur jag hade det, eftersom jag skämdes för att jag hade jobbat för långt i boken fast jag inte fick, så jag trodde ju att det var jag som gjorde fel.
Åh, vad jag känner igen det där!
Jag blev också tvingad att hålla jämna steg med dom andra i klassen. När jag läst alla böckerna i lådan för 1:a-klassare så blev jag uppmanad att läsa dom igen istället för att börja på 2:ornas låda. Det var första veckan i skolan och då läste jag redan Narinaböckerna hemma.
I matte blev jag tvingad att göra om samma typ av uppgifter i olika böcker tills dom andra var färdiga. Läraren rotade fram böcker från 70-talet som jag fick sitta och räkna i.
Förutom att det var tråkigt så fick jag aldrig känna på en utmaning. Jag behövde aldrig anstränga mig och lärde mig aldrig att "plugga" utan gled fram.
Som du säger så är nog mycket annorlunda nu, men det är värt att hålla ett öga på det!