Hur mådde ni efter kejsarsnittet?

Hej

Jag fick också en total sr vid min första förlossning och hade därför ks när vårt andra barn föddes i Maj i år. För mig var det skillnad som natt och dag. Jag mådde otroligt mycket bättre efter mitt ks, hade ont första natten främst av eftervärkar och fick då morfin därefter åt jag panodil i några dagar och efter en vecka kände jag mig i princip helt som vanligt. Både fysiskt och psykist upplevede jag tiden efter snittet som lättare inte minst var det otroligt skönt att slippa ångesten över att inte veta hur rupturen skulle läka samt om jag skulle få bestående skador. Jag tyckte också det var skönt att slippa känslan av tyngd i underlivet, något jag tyckte var jättejobbigt efter förlossning nr 1.

Jag hade inga svårigheter att knyta an till barnet efter snittet, snarare tvärtom eftersom jag första gången missade massor av timmar då jag låg på op och var sövd när de sydde ihop mig. Det tog ca en dag extra för mjölken att rinna till efter ks jämfört med min vaginala förlossning men därefter fungerade amningen utan problem.

Vad gäller vikten försvann allt ung lika snabbt efter båda förlossningarna för mig. Fast kanske lite snabbare andra gången för jag var mer rörlig efter snittet och kunde komma ut snabbare med vagn och så. Jag har inget "överhäng" över mitt snitt men det verkar vara rätt många som får det dock och det är ju lite tråkigt.

Vår andra dotter var då drygt 2 och det var lite tufft att inte få bära henne, men efter min sr fick jag heller inte bära på flera veckor så det var inte så stor skillnad. Pappan fick bära henne samt vi har en syskonvagn så hon kunde åka om hon blev trött när vi var ute.

Så jag har eg bara positivt att säga om snitt, mitt var fantastiskt och tiden efteråt var rolig och mysig istället för fylld med ångest och oro. Jag hade dock väldigt mycket problem efter första förlossningen och det kan ju ha bidragit till att jag upplevde snittet som så mycket lättare.

jag har två planerade snitt bakom mig då båda tjejerna har legat i säte.

psykiskt har det inte varit några problem alls, men jag har å andra sidan vetat om det ett bra tag innan det har varit aktuellt så jag har varit inställd på att det blir snitt.

båda gångerna har snittet varit vid lunch tid och jag har varit uppe på benen redan samma kväll.

det gjorde inte gätte ont men kändes som tränings värk i mag musklerna, jag tyckte det kändes bättre om jag var uppe och gick än att jag låg stilla i sängen.

jag har inte upplevt några problem med amningen, eller anknytningen första barnet var jag på bb i fyra nätter andra barnet var jag där två nätter..

jag upplevde det inte som jobbigt att ta hand om bebis och stora syster, båda gångerna har det varit läkt efter ca 10 dagar. första graviditeten så var det lätt att gå ner, andra fick jag kämpa lite mer

Hej!

Här blev det snitt då jag fick akut havandeskapsförgiftning. Psykiskt var snittet i sig inte alls ett problem, men jag mådde jätte dåligt av allt runt omkring. Hade i det stora hela en botten förlossning och usel eftervård så det tog mig lång tid att knyta an till barnet, och psykiskt tog det oxå super lång tid att komma tillbaka. Fysiskt däremot tog det någon dag att återhämta mig och inga problem alls med snittet i sig. Det läkte fint och jag hade självklart ont första dagen, men inte speciellt mycket när jag väl tagit mig ur sängen en gång.

Blir det fler barn här (efter 3 år har jag fortfarande svårt att sätta mig själv i den situationen att jag måste förlösas igen) så blir det planerat snitt på ett annat sjukhus.

toppen! På alla vis.

Snittet var en mycket bättre förlossningsupplevelse än min traumatiska vaginalförlossning, både fysiskt och psykiskt: jag slapp ha ont under förlossningen, slapp oron för att spricka igen och jag hade mindre ont efteråt, var mer rörlig efteråt och kunde sitta ordentligt efteråt.

Jag har drabbats av blödningskomplikationer vid bägge mina förlossningar. Förlorade minst 1,2 l vid min vaginalförlossning pga stora bristningar och 1,5 l vid kejsarsnittet (även här fanns det kärl som var blödningsbenägna).

Jag fick också bättre smärtlindring (morfin) på BB efter snittet än efter sfinkterrupturen. Detta bidrog till att jag kunde vara uppe och gå. Jag stannade 2 dagar på BB efter snittet, jämfört med 5 dagar efter min vaginala förlossning.

Jag var superpigg efteråt, trots blödningskomplikationen, och har nu 3 månader efteråt inte drabbats av några problem med anknytning, depression, som du nämner. Fysiskt så tog jag alvedon första veckan, sedan hade jag inte ont i snittet. Det har dragit i snittet någon månad. Efter sfinkterrupturen tog jag alvedon i över en månad och hade tyngdkänsla ett halvår minst.

Angående vikten så har jag vid båda graviditeterna gått upp ca 7 kg. Efter första förlossningen rasade jag 15 kg första månaden och såg ut som ett benrangel. Sedan hade jag svårt att komma upp till normalvikt pga div magproblem och oro rörande förlossningsskadan. Efter snittet gick jag ner 7 kg under första månaden och där ligger jag fortfarande.

Vad gäller amningen så kom den igång på en gång vid båda förlossningen. Denna gång var jag noga med att barnet tog rätt tag från början och frågade personalen om det var rätt. Jag hade glömt hur det skulle vara.

Jag hade en 3-åring hemma, så hon klarade sina toalettbestyr och sin på- och avklädning själv, vilket jag tror var till stor hjälp. Min man tog ut semester i anslutning till pappadagarna, vilket också var till stor hjälp.

När man får andra barnet så finns det något som kallas för tvåbarnschock, vilket jag var helt oförberedd på. Det går bl a ut på att det stora barnet, som tidigare varit så lättsamt, börjar kräva jättemycket uppmärksamhet och ibland inte ens klarar av att göra saker själv som hon klarat när hon var 2 år. Man får heller inte ha stora barnet på dagis på heltid längre, fr o m veckan man kommer hem från BB. Så första tiden har man fullt upp.

Man brukar ju säga att andra förlossningen går lättare och i mitt fall så stämmer detta verkligen.

Jag fick snittas med min son då bäckenet verkade för trångt (efter 24h värkarbete, puh!). Jag trodde att det skulle vara SÅ mycket värre, både fysiskt och psykiskt. Jag hade ganska så ont första dygnet, efter att bedövningen släppte. Hade då svårt att ta mig i och ur säng, fick gå sakta och allt annat gick också väldigt sakta. Jag var uppe kl 08.30, snittades kl 04, så det gick ganska så fort tycker då jag iallafall. Psykiskt var jag inte alls påverkad, bara världens lycka att äntligen få ha min lilla son i famnen.

Blev kvar på BB tre dygn, hade kunnat åka hem efter två om min amning hade kommit igång. Det är väl en nackdel då, att amningen kan (behöver inte nödvändigtvis) komma igång lite senare... Men men är man kvar på BB så löser det sig med ersättning så är väl egentligen inget problem!?

Väl hemma så gick allt jättebra, var t.ex. på Ikea när killen var 5 dagar gammal, och det utan problem. :) Idag är såret läkt, ser faktiskt jättefint ut, precis under troskanten!

Sen ska man väl veta att alla reagerar olika men det här var min berättelse :)!

Hej!

Jag haar nyligen gjort mitt tredje och sista snitt..
mitt första snitt var halvakut och jag tyckte snittet i sig gick bra det var skönt att få ut den lilla bebben til slut däremot så tog det några dagar innan jag kände att jag kunde upp och gå trots att de vill att man rreser sig första kvällen fick sitta i rullstol de första dagarna, men efter 1-2 veckor mådde jag betydligt bättre,vad det gäller vikten så gick jag inte ner så fort och magen fanns kvar länge. Amningen var inget problem...har insett nu efter att jag förmodligen hade nån fl depp efter första men det kan man ju även få vid vag förlossning.

Andra snittet då jag väntade tvillingar gick även det bra och jag repade mig mkt snabbare efter var på benen fort och läkte bra fick dock en liten infektion i såret men det försvann snabbt. Ammde då med utan problem. Gick ner i vikt så jag vägde fem kilo mindre än vad jag gjorde då jag blev gravid. när jag kom hem efter tvillingarna så hade jag en fyraåring hemma så jag behövde inte bära på henne.

För fem veckor sedan gick jag igenom mitt tredje snitt själva snittet gick lika bra som innan underbaar personal mm men efter så hade jeg mer ont än vad jag haft de andra gångerna, klarade knappt av att resa mig första kvällen utan satte mig upp i sängen. hade ont längre efter. ammar min bebis utan problem och har gått ner de 10 kilona som jag gick upp.
tyckte det var väldigt frustrerande när jag kom hem den här gången då jag hade tre barn att ta hand om dock ej så små men (två på 3 o en på 7) allt vad det innebär med barn och hushåll som jag inte fixade den första veckan, blev lite deppig av det men nu är allt bra :)

Hej!

Jag blev snittad då sonen låg i säte. Har bara positiva upplevelser av själva operationen och uppvaket. Var sen uppe på benen en stund samma kväll och kunde upp o gå morgonen efter. Hade inte särskilt ont, vilket förvånade mig en del, klarade mig på panodil/voltaren i ett par dagar.

Jag hade faktiskt lite svårt att ta mig an lillen det första dygnet eller så, jag blev liksom avtrubbad på nåt sätt och mannen fick ta hand om honom istället. Tror även det hade att göra med att jag var sängbunden då.

Bröstmjölken kom inte igång ordentligt förrän efter ca 1 vecka, bm på avdelningen jag låg på sa att det kan bli så efter snitt. Min kille var ett hungrigt barn med stort sugbehov så efter den veckan var mina bröstvårtor totalt trasiga och efter 4 veckors trassel med amningen och sår som inte läkte sinade bröstmjölken.

Tog min första promenad efter 1 vecka, kändes lite konstigt men gick fint. Operationssåret tog lång tid att läka, men hade inte ont av det. Har i dagsläget (har nu gått 8 månader) gått ner alla grav.kilon utom de sista 5- tycker inte det har varit så svårt att tappa dem. Ja, det var nog allt:)

Jag mådde bra. Jag väntade tvillingar och 1:an låg i säte, därför blev det planerat snitt.
Självklart gjorde det ont i början när man reste sig. Första gången trodde jag att jag skulle gå av... Men det gick snabbt över. Sen kändes det så klart men det gick.
Jag hade inga som helst problem med att till mig mina små knyten. Jag älskade dom från sek 1.
Amningen dröjde 4 dar och då fick vi också åka hem. Min man var hemma rätt länge och tog dom tyngsta lassen eftersom du inte får bära så tungt en tid efteråt. Ditt barn är max vad du får bära, fast jag måste erkänna att jag bar båda två lite då och då. Gick ju inte att motstå
Kilona försvann ganska snabbt. 22 av dom 30 bara på nån vecka. Resten på nåt halvår sådär.
Det där med småbarn hemma efter ett snitt vet jag inget om. Däremot ska vi ha barn igen nu i feb. Det kan bli snitt denna gång också och då lär det väl bli lite besvärligt med två 22 månaders hemma... Jag vill även gärna prova på en vaginal förlossning så jag håller tummarna...

Jag snittades för tre dagar sedan, kom hem igår. Pojken låg i säte och tanken var att föda i säte. På BF var han inte född. Då blev det ett snitt, bara för att inte riskera att han var för stor.

Jag har två barn sedan tidigare, vaginala förlossningar.

Det som var positivt med snittet var att jag hade ju alla krafter kvar. Jag fick en mycket "varmare" känsla när jag fick se pojken (kanske berodde det på att jag hade just energin kvar?!).
Jag var uppe på benen redan samma dag. Jag behövde endast Pamol (typ alvedon) som smärtlindring.
Nu sa läkarna till mig att jag var oförskämt pigg, men jag har ju inget att jämföra med.

Jag kan än så länge inte komma på ngt negativt med snittet.

LYCKA TILL!!

Mitt snitt var på morgonen och jag fick ligga kvar på uppvaket i cirka 4 timmar efteråt eftersom jag fick en stark allergisk reaktion mot lokalbedövningsmedlet men när jag väl kom upp på bb så fick jag gå runt där efter cirka 3 timmar. Det var inga problem. jag hade inte speciellt ont, kändes mest lite stelt. Hade lite svårt att ta mig upp ur sängen så jag fick typ rulla ur. Var kvar på BB 2 dagar. Efter 5-7 dagar kände jag mig som vanligt igen. Inge stelt längre. Eftersom jag inte gick upp i vikt alls när jag blev gravid hade jag inga gravidkilon att tappa men 10 dagar efter snittet vägde jag 17 kilo mindre än när jag blev gravid. Positiv överaskning för mig måste jag säga. Amning kan jag inte säga något om eftersom jag inte ammade.

Jag gjorde ett planerat snitt för tre veckor sedan, har bara positivt att säga om denna förlossning!

Vid min tidigare förlossning fick även jag sfinkterruptur (total) grad 3 och 4. Mår mycket bättre nu än jag gjorde efter min vaginala förlossning, allt har varit bättre med ks! Denna gång fick jag vara med hela tiden, min sambo och vår nyfödde son var med mig på uppvaket och väl nere på bb fick jag vara med vid vägning, mätning och bad (något jag missade förra gången då jag var på operation).

Var uppe och gick samma dag som jag snittades. Åt panodil och diklofenak första veckan sedan har jag klarat mig utan. Har varit ute och promenerat varje dag från dag 10. Har inte alls haft problem att få igång amningen. Har redan gått ner 16kg 4kg kvar. Har återhämtat mig mycket snabbare denna gång! Känner mig nästan som vanligt redan!

Detta blev för mig en fantastisk förlossning!

Min dotter är 4,5år så hon behöver inte bäras vilket har varit bra men åt andra sidan så kräver hon mycket tid och svar på massssor med frågor så det kanske hade varit lättare om hon varit yngre .

Fick min dotter via akutsnitt för sju v sedan då hon låg säte och vattnet gick efter ett vändningsförsök i v 36. Ryggmärgsbedövningen var en mardröm för mig, otroligt smärtsam och obehagligt, den tog inte alls så jag var tvungen att sövdas då dotterns hjärtljud blev sämre. Jag mådde apa efter snittet, illamående och smärta, orkade inte med att vara med dottern alls, var helt borta i planeten hela natten. Jag var otroligt trött och medtagen i flera dagar efter snittet. Hade mycket smärta i två veckor och problem med att ta mig i och ur sängen. Toalettbestyr nr 2 var en mardröm, tycker inte att jag fick ordning på magen fören efter flera veckor. Jag tappade all grav vikt efter en vecka, har inte haft några problem med amning eller anknytning trots allt. Är otroligt tacksam över att allt gick bra och över den fantastiska hjälp och de omhändertagande vi fick på DS. Jag mår jättebra idag men har fortfarade lite dålig ork och ingen muskelstyrka i magen, min mage är väldigt ful efter snittet.

Vi åkte hem efter tre nätter, uppe på benen efter 24 timmar med hjälp av mycket morfin. Vi fick lämna bort jycken i en månad då jag inte klarade av att ta mig upp och ut till en början.

gjorde ks den 16 dec. genomgått en vag fl tidigare.

skillnaden är vag = smärta innan bebben föds, ks= smärta efter. thats it i stora drag.

jag snittades på morronen, åt lunch typ 13-14 sittande på sängkanten. stog upp framåt 15 kanske. mådde illa som fan eftersom jag forcerade för mkt. åt - kräktes - drack - kräktes - satt mig upp - kräktes - skulle promt stå - no shit sherlock spydde igen. och upprepa detta typ 30 ggr. tvingade mannen mörka alla kräkor för personalen eftersom jag på förhand bestämt mig att gå hem dagen efter. vilket jag lyckades med!! (gå hem alltså, spypåsarna hittade dom) dock kankse inte att rekommendera, va inte riktigt mogen för hemgång. jag o min dumma envishet.

har en storasyster på 2 år och tre månader här hemma. mannen ägnar henne jättemkt uppmärksamhet, gäller att förebygga uttråkning o svartsjuka. hon vill gärna vara nära men det blir lätt tokigt när jag har båda händerna fulla med bebis o sprutande bröst och så sitter hon och lutar sig och tar spjärn med sin armbåge mot min mage för att resa sig upp. SMÄRTA. vill inte att hon ska se mamma ha ont eller behöva ta hänsyn till det. vill kunna ha henne nära och delaktig. men det är svårt nu.
just det, svårt att inte kunna lyfta henne, trösta henne osv. öva på det länge innan! att du sätter dig ner när ni ska leka, barnet klättrar upp på stolar själv osv.

nu är det *tänka* fem dagar sen snittet. tycker jag är hyfsat ok. ont på nätterna att vända runt, äter fortfarande full dygnsdos alvedon.

får jag fler barn kommer de också med snitt. tycker trots smärtan efter att det är en mkt bättre upplevelse.

lycka till med syskonskaffandet och födandet oavsett vilken väg den kommer.

JAg snittades den 14/12, mitt tredje, pojken är född 8.40 jag var på benen vid 11, gick obehindrat på eftermiddagen, åkte hem vid lunch dagen efter. Hade inte särskillt ont alls.

Jag mådde toppen efter mitt snitt. Är snittad med första och andra kom vaginalt. 10 gånger av 10 väljer jag helt klart snitt då jag efter min vaginala förslossning inte alls mått särskilt bra.

Hej!
Tänk på att det kan ofta vara stor skillnad på "snitt" ifall det är planerat eller akut snitt. Det är lite som med vaginakl förlossning, ingen har det lika som någon annan.
Jag hade planerat snitt då min son låg i säte. Jag var grymt förlossningsrädd och jag var lika rädd inför snittet... Hursomhelst gick allt lugnt och sansat till och läkarna och alla skötare/sköterskor är ju så himla duktiga. Dom gör ju det här hela dagarna.
Allt gick jättebra som sagt men jag hade mycket ont efter snittet och åt maxdos av värktabletter i 2 veckor. Kunde gå efter någon dag men fick full morfindos som jag också kräktes av.
Många har inte alls särskilt ont men det hade jag. Det är dock en ganska liten insats när man fått ett underbart barn!!!
Men generellt är det nog bra att räkna med att man är ganska trött och har ont i ett par veckor och behöver mycket hjälp dygnet runt. Allt annat är plus! Lycka till, det kommer bli fantastiskt! : )

Inget av detta stämmer på mig.
Nu åtta månader efter mitt snitt har jag forfarande extremt ont. Läkarna säger att det inte är något fel, men jag kunde inte gå ordentligt förrän efter tre månader.
Kunde inte sova eller nysa eller så.
Fick ligga kvar på bb i fem dagar och alla sa att allt såg så bra ut, och att det är normalt att ha ont. Ingen förstod hur ont jag hade och jag sa inte så mycket. Har man ont, måste man säga det!! Jag var blyg och ville inte göra någon besvär..
Jag hoppas att mitt går över snart, men är medveten om att det kan vara min kropp det är fel på, inte ingreppet. Detta är väldigt ovanligt och dom allra flesta är uppe och går samma dag. Det blev jag tvingad till också, men svimmade av smärta hela tiden..
Amingen fungerade bra men jag blev tyvärr riktigt deprimerad av snittet.. Det är också något man måste ta tag i själv.. Det är ingen som frågar direkt hur man mår och det är jätteviktigt att man själv gör något åt det. Bara att prata om det brukar hjälpa..
Jag var jätterädd för snitt innan det hände, blev akutsnitt efter 48 timmars värkar, och för mig var det hemskt. För många andra är det underbart..
Jag tror tyvärr inte att det går att göra något åt. Alla har olika upplevelser.
Lycka till!

Jag är förslöst två gånger med ks, ett akut och ett planerat. Har svårt att bedömma hur ont det gjorde efter första snittet då jag är akut opererad i buken mindre än en vecka efter det snittet. Det tog ett tag för mig att älska mitt första barn och amningen kom aldrig riktigt igång.

Med andra barnet gick det bra, lillen kom ut vid 11 och jag var uppe vid 17. All vikt försvann när han kom ut, gick upp 4kg totalt. Amningen fungerade ganska bra och lillen har jag älskat från första stund.

Storebror var 15 månader när lillebror kom och min man var hemma i två månader. Sen dess har vi varit själva och det går bra, bra med rutiner! Storebror är förövrigt ganska tidig med mycket och lekte redan tidigt ganska självständigt!

Lycka till!

Födde med planerat snitt den 27 november då lilltjejen låg i säte.
Första dagen hade jag väldigt ont, hon föddes vid 11 tiden och det dröjde ett helt dygn innan jag var uppe och gick, men sen efter det så blev jag snabbt bättre och fick åka hem efter 2 dygn från att hon föddes. Så här i efterhand så borde jag nog tagit extra morfin efter snittet och på så sätt kunnat komma upp och gått tidigare.
Tog ett tag, typ 2 dagar innan mjölken rann till men sen funkade det bara finfint med amningen. Jag vågade inte bära henne förens efter 2 dagar och det kändes verkligen jätte jobbigt, men jag hade säkert kunnat bära henne men det gjorde ont och kändes osäkert.
Första veckan fick jag hjälp för att komma ur sängen då det gjorde för ont att ta mig upp själv, och att hosta gick helt enkelt inte. Nu 6 veckor efter snittet så har jag i stort sett inga besvär alls längre, det enda är att jag inte har någon känsel en bra bit på magen, men det kan jag leva med.
Är mitt första barn så jag har inte så mycket att jämföra med men jag blev väldigt lätt ledsen efter förlossningen och kände mig också lite lurad på att inte få föda vaginalt som jag hade sett fram emot att få uppleva. Men pratade mycket om det med folk i min omgivning och det hjälpte nog en hel del. Men var aldrig så ledsen att jag inte kunde ta till mig lilltjejen, utan hon var min lilla älskling redan från första sekund.
Lite jobbigt har det varit att man inte fått bära saker, men min man har varit ledig den här första tiden så vi har hjälptsåt. 

Angående vikten så gick jag ner 8 kg efter förlossningen och nu 2kg till så då är det 3kg till som ska bort, och det tror jag inte kommer bli något problem.