Har hört många åsikter om detta ämne. Vad beror det på att vissa barn är mammiga och vissa inte? Är det något positivt med att vara "mammig" (fin och speciell kontakt) eller något negativt (barnet är krävande)? Vad tycker ni?
kärleksfull mamma såklart! Min man är mammig och hans mamma är väldigt snäll och kärleksfull
Annat. .Barn kan vara mammiga på olika sätt, både positivt och negativt. De flesta barn jag känner har perioder av både mammighet och pappighet.
Jag kan inte svara då det givetvis kan bero på alla ovanstående saker. 
Jag har stött på mammiga barn som haft överbeskyddande mammor som inte velat att någon annan ens håller bebisen.
Och coola avslappnade mammor som jag 
som inte alls är överbeskyddande.
Så det beror nog på en hel del saker.
Mina barn har aldrig varit speciellt mammiga, och varken jag eller min man var det heller som små.
Det beror nog på att dom är väldigt självsäkra och trygga, och att vi inte hönsat med dom någon av oss.
Men våra barn hade ju med en annan personlighet lika gärna kunna blivit blyga och blyga.
Så som sagt tror det handlar om personlighet och miljö.
Ja och glömde skriva att dom givetvis haft mammiga och pappiga perioder.
Runt 10 månader tex är ju dom allra flesta barn blyga för främlingar och släpar föräldrarna i benen.
Jag tror att det beror på en kombination av olika saker.
Dels personlighet, arv och miljö.
Annat. Jag tror att det beror på personligheten hos både barn, mamma och pappa. Viss mammighet och pappighet i peroder är normalt och sunt men ibland blir det ju för mycket och då får man titta över sitt sätt och försöka bryta mönstret.
Överbeskyddande hönsmamma. Definitivt.
Nog väldigt olika. Har 2 barn. Har uppfostrat dem likadant. Barn nr 1 var ALDRIG speciellt mammig eller pappig och inte heller speciellt stort närhetsbehov som bebis. Barn nr 2 däremot var mkt mer närhetstörstande och på så sätt har jag burit mer på barn nr 2 o tror därför att det resulterat i mer mammighet.
Jag har alltid varit ganska "cool" gällande mina barn. Inte rädd för att de ska göra sig illa utan de har alltid fått prova saker, de har alltid sovit själva mm mm så jag tror det har mkt med personligheten hos barnet att göra
Alltså jag tror att det blir så när mamman tar det mesta av föräldraledigheten och barnen är mest van vid henne. Om mamman tar över och gör det mesta som har med barnet att göra så varför skulle barnet föredra pappan?