Jag bor i en yttre förort till Paris med fransk make och två barn i samma ålder som dina och trivs bra. Egentligen borde jag väl inte svara, eftersom jag inte har så mycket att jämföra med. Vi har visserligen bott i USA, men inte tillsammans (och utan barn) och jag har bott i Sverige, även det innan barnen kom.
De nackdelar jag upplever med att bo här jämfört med min, eventuellt
idealiserade, bild av hur det är att bo med barn i Sverige:
Vi jobbar båda två heltid, vilket inte begränsar sig till 9-17. Om man lägger på pendlingen så är jag hemifrån 7-19, min man likaså. Det finns ingen riktig möjlighet att ha det annorlunda om man har ett jobb med ansvar, trots att jag inte är särskilt intresserad av en kometkarriär.
Nackdelar jämfört med USA:
Bristen på service!
Fördelar:
Ja, det skulle väl vara resten, då.
Barnomsorgen fungerar ok eller till och med bra, men det är vansinnigt svårt att få plats på dagis eller hos dagmamma. Vi har löst barnomsorgen på flera olika sätt och varje gång slitit vårt hår innan det slutligen löst sig, men alltid varit nöjda med resultatet. Vad gäller kostnaden, så är det dyrt jämfört med Sverige, men antagligen billigt jämfört med USA. Dessutom blir det billigare när barnen är tre år och börjar skolan.
Vi har vår snart-fyraåring i skolan och tycker att det funkar bra, så när som på att hon inte får äta skolmaten, då hon är nötallergiker. De erbjuder inget alternativ, utan vi får skicka med matlåda varje dag och dessutom betala för att hon skall få äta den i skolmatsalen! Det ironiska är att de inte serverar nötter. Behöver jag nämna att det skulle skötts bättre i Sverige...
Transporter funkar jättebra inom Paris, bra om man pendlar från förorterna in till Paris, halvbra från Paris och ut till förorten och dåligt mellan olika förorter. Arbetsgivaren betalar halva månadskortet, så det är dessutom rätt billigt.
Vad gäller att få jobb som utlänning, så har jag aldrig haft några problem, men jag har å andra sidan fransk examen. Jag uppfattar det som att det är svårare för utlänningar i Sverige. Här är man van vid att stöta på folk från gamla franska kolonier. På mitt jobb är vi 30 anställda och åtminstone 6 nationaliteter, vilket inte är ovanligt inom branchen (datavetenskap). Jag säger inte att diskriminering inte förekommer, men bland högutbildade ser jag inte mycket av den.
Det som däremot kan ställa till problem för svenskar är att avsteg från den spikraka vägen mot just det sökta jobbet inte alltid ses med blida ögon. Man förväntas ha börjat läsa vidare direkt efter gymnasiet och sedan gå direkt ut i arbetslivet. Andra erfarenheter, som au pair-vistelser, ströjobb, jordenruntresor, etc, ses som bortkastad tid. Utlandsvistelser är visserligen meriterande, men man bör ha gjort något relevant, som att plugga eller jobba inom sitt område. Detta gäller naturligtvis även fransmän, men de är ju medvetna om det från början.
I Frankrike är vården högprioriterad. Systemet är uppbyggt kring privatpraktiserande husläkare som vid behov remitterar till en specialist. Vårdköer är ett okänt begrepp och det sparas inte på resurser. Smakar det så kostar det, men det är i huvudsak skattebetalarna som står för notan. Det är dessutom vanligt att ha en kompletterande sjukförsäkring, ofta via sin arbetsgivare, vilket gör att man betalar ytterst lite för läkarbesök och medicin.
Hoppas att något ur allt detta svammel kan hjälpa dig...
