Är detta psykisk barnmisshandel?

Fy va hemskt! Jag skulle kalla det psykisk misshandel. Stackars barn. :(

Ja det är psykisk misshandel. Min pappa hotade mig med att sätta mig på uppfostringsanstalt när jag va liten, ibland när jag inte uppförde mig. Fy fan va rädd jag va Kommer ALDRIG hota mina barn så! De kommer nämligen ihåg sånt resten av sina liv, det sätter spår

Min mamma hade för vana att åka iväg gråtandes med sin sportbil när jag var barn och skrika på vägen ut ur huset att hon skulle köra in i en bergvägg.

Gissa hur det känns för en 4, 6, 8, 10-åring att höra? Jag lärde mig till slut att hon inte menade det förstås eftersom att hon kom tillbaka några timmar senare men jag minns hur många gånger jag grät hos pappa för att jag trodde att hon skulle ta livet av sig.

På någon nivå har det mamma gjorde förstört mig inombords. Jag har mycket svårt att känna något överhuvudtaget och jag har enorma väggar med taggtråd runt mitt hjärta och min själ.

(Det här kunde alltså hända när hon var arg på pappa, på mig eller på något helt annat än oss.)

Verkar som detta inte är allt för ovanligt tyvärr. Jag har oxå sånna minnen från min barndom, både uppfostringsanstallt o hot om att lämna. Senare i tidiga tonåren hette det att hon skulle få mej omyndighetsförklarad... Nu vet jag ju att varken uppfostringsanstallt eller att omyndighetsförklara någon men då var det verkliga hot som skrämde enormt.

Kan säga nu som vuxen att det satt ganska djupa sår. Otrygg o osäker.
Så ja psykisk misshandel helt klart, säkert inte straffbart tyvärr... Att ord o hot kan vara värre än slag finns inte med i lagboken.... I varjefall inte mot barn...

Tycker det låter som en psykisk slutkörd mamma. Som är helt desperat o inte vet vad hon ska ta sig till. Hon skulle verkligen behöva hjälp och avlastning för att orka o bli en bättre mamma.

Absolut och definitivt psykisk misshandel.

Min mamma hotade också med att lämna mig eller lämna bort mig om jag inte blev snäll, kombinerat med annan psykisk misshandel och även en del fysisk. Idag är jag vuxen men lider fruktansvärda men av detta och går hos psykolog för att klara av mig själv, det påverkar även förhållandet till min man.

Fruktansvärt!!! Snacka om att göra sina barn otrygga. Psykisk misshandel helt klart!

Gör soc anmälan då så kvinnan får hjälp

Usch ja, det är verkligen misshandel.

Oj det låter som min mamma...Hon gjorde JÄMT så, sa att hon inte skulle komma tillbaka och gick från lägenheten. Kunde vara borta i flera timmar.
Hon brukade även säga att Barnavårdsnämnden skulle komma och hämta oss.
På den tiden kunde man knappa in en kod på telefonen, så ringde telefonen upp nån minut senare.
Hon brukade göra så och låtsas att hon pratade med barnavårdsnämnden och dom sa att dom skulle hämta oss. Sen smet hon ut i hallen och ringde på dörrklockan och sa glatt att "nu kommer dom"....

En gång hoppade hon t o m ur en bil, mitt på motorvägen i många km/tim.

Barnens pappa sa idag att han aldrig ville se barnen och att han skulle åka iväg och ta död på sig.
Han hotar ofta med att ta livet av sig. Han säger ofta att barnen ska gå hem till mej och inte komma tillbaka osv.

Psykisk misshandel?

Jag som mamma står maktlös...
 

Ja, det är psykisk misshandel. Den mamman behöver stöd och avlastning.

Fyfan så hemskt! Ja de är misshandel! Stackars barn! Vilken panik flickan måste känna inom sig.. *ryser* 

Mina små syskons mamma brukade hota med att hon skulle kasta barnen från balkongen, hänga upp dom på en krok i taket, packa ihop alla deras leksaker i en sopsäck och slänga (hon packade ett par gång också ihop alla deras leksaker och ställde i förrådet, nån dag efter fick dom tillbaka dom)
 
och om dom bad henne stanna hemma när hon skulle ut och dricka på krogen så brukade hon få spel och börja skrika att dom inte bestämmer över henne, hon får göra vad hon vill!  och håller inte dom käften så kommer hon aldrig tillbaka

att hon är så trött på dom och önskar hon aldrig hade skaffat dom, att dom är små dumma jävlar som bara är till besvär
att hon hatar dom..

hon brukade också slå dom i bakhuvudet med handflatan, ibland så hårt att dom föll framlänges och slog i ansiktet i golvet.. om dom tog i en cd skiva som dom inte fick så kunde hon ta ifrån dom den och bryta den itu så det flög splitter över hela golvet som dom fick i fötterna

barnen lärde sig att höra på mammans röst när hon skule bli aggressiv, och duckade och höll händerna för ansiktet då..

en gång så sov systern på soffan (vilket man inte får, om man inte är mamman då) och mamman rullade då ihop en tidning och slog henne tvärs över ryggen 3 gånger.. det lämnade 3 illröda märken som var kvar på ryggen i flera timmar..

jag har själv blivit utsatt för misshandel och blev paralyserad varje gång något hände (ja, jag hatar mig själv för det) jag försökte ta bort barnen och ta dom till ett annat rum när mamman höll på, men ofta hände det så snabbt så jag hann inte mer än att se, och sen trösta mina syskon..

min pappa tittade bara på och gjorde ingenting, jag hotade med att anmäla om inte han gjorde något, han sa att han skulle "fixa det" han gjorde inte det.

jag anmälde, soc gjorde absolut ingenting.       
det pågår än idag, i mindre utsträckning kanske men misshandeln pågår än idag och ingen gör någonting
utan jag anklagas för att hitta på och vara till besvär..   

Jaha. Folk är stördare än jag trott. Det bådar inte gott.