Att prata andra språk med sitt barn?

Jag o min man pratar finska med våra barn o  finska är vårt modersmål. Nu är våra barn 1, 6 och 8 år. När jag väntade vårt första barn funderade jag väldigt mycker på vilket/vilka språk vi skulle prata med det kommande barnet. Det viktigaste för oss var att barnet skulle bli tvåspråkigt. Naturligtvis ville jag att barnet skulle kunna svenska då vi bor i Sverige, men samtidigt vile vi att han skulle kunna finska, då i pratar finska o våra föräldrar o övrig släkt pratar finska. Jag ville absolut att barnet skulle få nyttan av att kunna två språk, då jag själv märkt vilken nytta jag haft av det o hade varit beskviken på mina föräldrar om jag inte fått den möjligheten. Men hur får man ett barn att bli tvåspråkigt?

Jag pratade med många om detta o fick lika många råd. Jag har läst om ämnet också, då jag är lärare, bl.a. i svenska som andra språk. Flera i min omgivning trodde att barnet inte skulle lära sig svenska om vi inte pratade det hemma. Till slut fick vi rådet att prata det språk med barnet som känns mest naturligt! 

Vi är båda tvåspråkiga o kan både svenska o finska lika bra, men finska är vårt modersmål o kändes som det mest naturliga att använda av oss det hemma. Så när sonen föddes så pratade vi bara finska med honom. När han var 1,5 år började han på förskolan o kunde ingen svenska. Men det tog inte lång tid innan han lärde sig det han behövde (matord mm) för att klara sig på förskolan o han blev bara bättre och bättre på svenska. Han lärde sig fort vilka han kunde prata finska resp. svenska med.

Nu är han en kille som går i tvåan o kan båda språken ungefär lika bra, fast svenskan är något starkare. Han använder språken i olika sitationer, oftast är svenskan lekspråket för honom med t.ex. lillasyster, men när han pratar med t.ex. mormor pratar han bara finska. Med oss föräldrar pratar han både och o jag tvingar inte honom att svara på finska, utan hos oss får man prata vilket språk man vill bara man blir förstådd!

Jag kan inte säga att nåt språk är viktigast att mina barn kan, men är glad att de inte har några problem med svenskan i skolan, trots att de växlar en hel del mellan språken o dottern har också blandat båda språken mycket. Jag har som lärare mött många föräldrar som av rädsla för att deras barn inte lär sig svenska, själva pratar dålig svenska med sina  barn i stället för att prata sitt modersmål. Då tycker jag faktiskt att det vore bättre att prata sitt eget språk med barnen. Svenska lär de sig ändå, men det är den erfarenhet jag har av detta o naturligtvis gör ju alla som de själva vill!

Nu blev det långt detta, men det jag främst vill säga är att, gör det som känns bäst för er båda o jag tror inte det är nån risk att ert barn inte lärt sig svenska, för det gör de så småningom, om ni t.ex. umgås med andra som pratar svenska o sen i förskolan o senare i skolan.

Intressant att läsa om allas erfarenheter! En liten kommentar bara: Mina två äldre barn har inte varit sena med språkutvecklingen, men då har de iof haft ett språk hemma o ett på förskolan (o inte två språk hemma) om det nu har nån betydelse... Som jag skrev tidigare så har dotterns haft perioder då hon blandat språken mycket, o det är ganska vanligt bland flerspråkiga barn, men inget man behöver oroa sig. Så småningom skiljer de åt språken!

Där vi bor (i norra Sverige) är det många som pratar både finska o svenska o växlar språk mitt i en mening också. Detta gör mina barn också o jag numera med, men inte när vi flyttade hit. Jag ser inte det som nåt problem alls. De vet att de flesta här förstår båda språken. Om vi är söderut hos mina föräldar t.ex. så växlar de inte lika mycket. Barn är väldigt duktiga på att lära sig när man kan använda vilket språk!