Anonym (socionomen) skrev 2009-12-15 10:42:35 följande:
Jag är socionom och tog examen för ca 2 år sedan, jag ångrar att jag inte läste till socialpedagog ist. Jag vill verkligen inte befatta mig med myndighetsutövning då jag har uppfattningen att många regler inte är vettiga för fem öre. Dessutom kräver socionomyrket ett totalfungerande privatliv, vilket man aldrig kan garantera. Människan är självisk mår man inte bra själv kan man heller inte hjälpa andra....ta med allt detta i beräkningen. Visst socionomyrket är brett men nästintill alla tjänster kräver engagemang i andra, och att man lägger undan sin person och sina behov helt.
engagemang krävs det extremt mycket av även som lärare, jag som jobbat som lärare in nästan 20 år (av och till och obehörig ja) vet detta... man blir helt utbränd då och då.
Totalfungernade privatliv håller jag inte med om alls, för mig har alltid jobbet varit den tillflykt jag har tagit till när privatlivet inte varit perfekt, vilket det ju inte alltid är. Att kunna gå in i sitt jobb och hjälpa stötta och finnas till för andra när man tex inte räcker till hemma... MEN detta är ju väldigt väldigt olika från person till person.
Man måste nog kunna skilja väldigt starkt på privatliv och yrkesliv om man jobbar som tex socionom/psykolog eller andra arbeten där man går in i andra människors privata sfär.
Socialpedagoger finns det ju inga jobb för, så det kanske inte hade varit ett så bra val.. min kusin tog examen därifrån för 3 år sedan med toppbetyg men hon jobbar i dag på café och som personlig assistent.
Förskolelärare kräver ju att familjelivet fungerar, har man tex öppning så kanske man börjar jobba 5.45 som jag gjorde när jag var på förskola... är man ensamstående mamma kan det innebära stooooora problem för man kan inte lämna sina egna barn till barnomsorg.
SÅ det finns ju nackdelar med båda yrkena, men engagemang och att lägga undan sin egen person har nog båda yrkena gemensamt så vitt jag kan se efter egen erfarenhet.