Ska jag välja socionom eller förskollärare?

puff

socionom är svårare att få jobb som, har precis själv kommit in på utbildningen och ser man till femårsprognosen så utbildas det ungefär lika många som det behövs, medans det fortfarande kommer finnas viss brist på förskolelärare om några år.

Å andra sidan är socionomyrket mycket mer omväxlande, finns flera yrkesroller man kan välja och fler inriktningar. MEN man måste nog ha väldigt starkt psyke för att orka med att bemöta alla de människor med problem som man ju möter som socionom.

Som socionom måste man också vara beredd att flytta från utbildningsorten. Jag som bor i Göteborg tex har tagit reda på att här i stan är det svårt att få jobb, det är utbildningsorten och många flyttar hit för att plugga och stannar, men söker man sig bort från Göteborg och utbildningsorten så finns det lite fler jobb.
Dock är det flest vikariat som socionom just nu, man ser en viss ökning om fem år då pensionsavgångarna ökar men det är ändå inte jämförbart med förskolelärare.

det är ju två väldigt olika yrken kan man tycka. Du ska ju välja det du helst vill och känner mest för. Vill man ha jobb så fixar man det med rätt inställning även om det är tufft om jobben.

Kanske skulle du gå till en yrkesvägledare och få lite mer info och kanske göra några intressetester?

Jag är socionom och tog examen för ca 2 år sedan, jag ångrar att jag inte läste till socialpedagog ist. Jag vill verkligen inte befatta mig med myndighetsutövning då jag har uppfattningen att många regler inte är vettiga för fem öre. Dessutom kräver socionomyrket ett totalfungerande privatliv, vilket man aldrig kan garantera. Människan är självisk mår man inte bra själv kan man heller inte hjälpa andra....ta med allt detta i beräkningen. Visst socionomyrket är brett men nästintill alla tjänster kräver engagemang i andra, och att man lägger undan sin person och sina behov helt.

Anonym (socionomen) skrev 2009-12-15 10:42:35 följande:

engagemang krävs det extremt mycket av även som lärare, jag som jobbat som lärare in nästan 20 år (av och till och obehörig ja) vet detta... man blir helt utbränd då och då.

Totalfungernade privatliv håller jag inte med om alls, för mig har alltid jobbet varit den tillflykt jag har tagit till när privatlivet inte varit perfekt, vilket det ju inte alltid är. Att kunna gå in i sitt jobb och hjälpa stötta och finnas till för andra när man tex inte räcker till hemma... MEN detta är ju väldigt väldigt olika från person till person.

Man måste nog kunna skilja väldigt starkt på privatliv och yrkesliv om man jobbar som tex socionom/psykolog eller andra arbeten där man går in i andra människors privata sfär.

Socialpedagoger finns det ju inga jobb för, så det kanske inte hade varit ett så bra val.. min kusin tog examen därifrån för 3 år sedan med toppbetyg men hon jobbar i dag på café och som personlig assistent.

Förskolelärare kräver ju att familjelivet fungerar, har man tex öppning så kanske man börjar jobba 5.45 som jag gjorde när jag var på förskola... är man ensamstående mamma kan det innebära stooooora problem för man kan inte lämna sina egna barn till barnomsorg.

SÅ det finns ju nackdelar med båda yrkena, men engagemang och att lägga undan sin egen person har nog båda yrkena gemensamt så vitt jag kan se efter egen erfarenhet.

Har du planer på att studera vidare efter grundutbildningen? Om inte: välj förskollärare! Där finns det inte så många vidareutbildningar att välja på, mer än lösa kurser och så såklart specialpedagogprogrammet (1,5 år).

Som socionom har du flera vägar att välja mellan, tröttnar du på ett jobb - byt till något helt annat! Du måste inte alls jobba med myndighetsutövning som socionom.

Vad gäller lönen, så tror jag att du initialt tjänar bättre som förskollärare, men det finns jobb som socionom (t ex chef inom äldreomsorg) där du kan klättra lite snabbare (men inte heller där handlar det om fantasilöner). Jag känner många förskollärare i Sthlm, ingen av dem tjänar under 23.000kr.

gärna fler åsikter

Jag är socionom och har jobbat inom yrket i 9 år. Svarar gärna om du vill veta något. Ska just iväg men tittar in lite senare ikväll

Vad vill du helst arbeta med själv? Barn eller utsatta individer? Förskolläraryrket kan vara fysiskt påfrestande, medan socionomarbetet kan vara väldigt mentalt påfrestande (vilket väl även förskolläraryrket kan vara om man har otur...)
Jag tror att du ska vända dig inåt och gå efter det du själv känner starkast för istället för att kika för mycket på prognoser. Både förskollärare och socionomer kommer alltid att behövas (iofs i varierande grad, men det är ändå två yrken som alltid kommer att existera).

lånar tråden lite.. socionom.. kan du hjälpa MIG lite.. Jag har kommit in på socionomprogrammet i Göteborg till våren och fick i dag info om deras fältförlagda utbildning som det finns 40 platser till Det är först till kvarn som gäller så man måste bestämma sig fort.

Den är förlagd till Biskopsgården och drivs i samarbete med den stadsdelsnämnden och Bräcke Diakoni, man går på samma "storföreläsningar" som alla andra på programmet inne i stan men man är mer på fältet och har en egen handledare och jobbar nära segregationen osv osv..
Det är en utbildning som funnits någon termin... låter intressant men jag är rädd att man nischar sig lite för mycket och fastnar i ett fack. Jag vill ju gärna jobba med barn och ungdomar men kanske inte just ENBART i förorten
Vad tror du som yrkesverksam socionom? KÄnner du till denna utbildning??

sasssy: Nu var det nog inte mig du menade, men jag slänger in ett svar (och kidnappar ts tråd lite grann! (jag är socionom inlägg 8, knyckte lite slarvigt ett redan taget namn... )

Själv så satsade jag på utlandspraktik. Jag var av uppfattningen att man i sin praktik har chansen att testa på något spännande. En del tänkte strategiskt och valde praktikplats där chans till arbete fanns. Men om man är lite äldre och har annan yrkeserfarenhet tycker jag att man kan våga "vila i det" och våga satsa på något smalare! Jag var av uppfattningen att jag inte ville bli socialsekreterare (jag är idag doktorand) och valde därför som jag gjorde. Däremot tycker jag att det verkar vara ett fräscht och mycket klokt grepp att få praktisera gränsöverskridande (stadsdel + kyrkan). De frivilliga organisationernas betydelse inom det sociala arbetet är ju stort och kommer med all sannolikhet att växa sig än större.