Snälla lämna mig inte! Hur får jag min älskling tillbaka?

Sök hjälp!!

Jag har gjort det, jag har nu träffat en terapeut för att diskutera hur jag ska förhålla mig i en relation, varför jag är svartsjuk, osäker osv...
Jag vill inte vara sån och det gör såklart så ont när man får svart på vitt att man sårat någon tack vare ens beteende. Jag ångrar mig så djupt men vill verkligen vara med mannen jag älskar, hur kunde jag sumpa det? Hur får jag honom att våga igen?

Först och främst måste du låta honom vara! INGET, (verkligen INGET) blir bättre av att du tjatar. Ge honom tid. Är det meningen att det ska vara ni så kommer det bli ni.

Och under tiden; jobba med dig själv.

Här har du en till som befinner sig i en snarlik relation. Jag och min sambon kan inte leva i den relation vi har idag. Vi mår alldeles för dåligt båda två men vi älskar varandra och vill inte lämna den vi älskar. Så j.... svårt.

Anonym (så ledsen) skrev 2009-12-15 20:12:18 följande:

Du får nog vänta in honom... Är i samma sits fast i mitt fall har han gått vidare.. Och vi var inte ihop enl honom men han betedde sig så så jag känner mig lite lurad.

Förförra v vile han spendera julen med oss, (torsdagen där) och så blev vi osams, han vägrade svara och jag började sms terra honom på en v inget svar alls och så förra torsdagen sa han; Det är SLUT och i sändags hade han en ny kvinna som han träffade under den v han inte svarade mig Så jag får honom aldrig tillbaka.

Jag har tänkt i de banorna, därför har jag kunnat hålla mig från att ringa vid varje gråtanfall eller när det gör så där äckligt ont, i bland känns det som att någon står och hugger en i hjärtat. Jag har tänkt att jag ska ge honom tid och verkligen försöka fokusera på mig själv, så att JAG också ska må bra, och om inte med honom men kunna leva normalt i en relation nångång. Problemet är ju när känns som det gör nu, det gör ont i hela kroppen och det känns som abstinens som inte får det jag behöver. Allt påminner om honom, allt är liksom som vanligt fast han skulle vart med i mitt vanliga liv, jag sover själv när jag skulle sova med honom, det va ju vi! Jag plågar mig själv med alla tankar, tyvärr är han allt jag tänker på....

Men om jag nu ger honom tid finns samtidigt rädslan att han ska komma över mig och sluta älska mig, jag är så rädd att släppa honom!

Inget illa menat nu, men jag tycker det låter lite som att du har ett sorts kontrollbehov, allt ska vara så som du vill, när du vill det och på dina villkor. Visa respekt för din pojkvän (eller ex) och acceptera hans beslut! Ju mer du tjatar, ju värre blir det! Jag förstår att det gör ont och det måste det väl få göra. Ta tid att sörja och börja sedan jobba med dig själv och ditt beteende! Om du älskar honom lika mkt som du påstår att du gör, lämna honom ifred och ge dig själv tid att läka och förändra de saker som gjorde att det inte funkade mellan er. Jag hoppas att det löser sig, och om det är menat att det ska bli ni två, så kommer det att bli så också!

känns som du måste jobba med dig själv.. jag blir berörd av din tråd då jag själv känner mig stundvis väldigt sotis och att jag kväver min kille..men de e bra att man får en insikt om hur man själv beteer sig så man kan ändra det.. och jag förstår de måste göra skit ont för dig..verkligen..kram