lamotrigin, erfarenhet?

Hej!

Låter som om du är bipolär.

Jag har börjat med lamotrigin för ca 1.5 månader sedan och märker redan stor skillnad.

Jag har under 1.5 år provat flera olika läkemedel utan resultat, så jag hoppas att denna fortsätter åt det positiva vad jag märkt än så länge

Vad bra att det har fungerat på dig! Det finns hopp! =D Hur lång tid tog de innan det började verka? Ja har bara tagit den i två dagar nu hehe och min doktor sa att de ine märks förrän efter någon vecka eller två,

Och får man fråga hur det är för dig ? ( antar att du oxå är bipolär ? )Altså hur ofta de svänger och hur de känns när de e bra / dåligt ? Jag känner ingen annan som är bipolär och det är inte förrän nu jag har tagit mig till en doktor, jag har haft de såhär sedan jag fick barn för snart 2 år sedan, så ja undrar hur det är för andra?

Jag har också ätit Lamotrigin.. är bipolär.

Det tog mig hela upptrappningstiden, alltså ca en månad innnan jag märkte någon skillnad. Men sen svängde humöret nästan INGET! Prova Ts, det tycker jag

Ja jag är bipolär, en sk rapid cycling...det svänger med andra ord som faan. Ibland under en o samma dag...ibland flera ggr samma vecka. Dock är jag mest deppad.

Jag har ätit lamotrigin sedan mitten av November nu och har varit riktigt stabil i ca 2 veckor, kanske 3. Just nu känner jag att bättre än såhär kan jag nog inte bli. Jag är normal...ÄNTLIGEN.
Jag är stabil..jag är som vem som helst. Jag klarar att ta hand om mina barn.
Jag vet inte hur jag ska beskriva det i ord...helt plötsligt klarar jag dom där vardagliga sakerna som varit jobbiga...så som bada barnen, lyssna på deras tjat osv. Ta hand om dom. Leva ett vanligt liv

Jag har under 2-3 veckor haft en ångest attack och den visste jag att jag skulle få eftersom jag är en stresskänslig person och jag skulle på min dotters lucia.
Ungar som springer och skriker och stojar överallt. Blir liiiite förmycket för mig.

Va hos min läkare igår och för dom är ju 2-3 veckors stabilitet ingenting...men för mig är det ju JÄTTELÄNGE.
Just nu är jag bara så lycklig.
Ska tillbaka om 3 veckor och se om jag fortfarande är stabil eftersom jag ska ut och arbetspröva på mitt jobb då.

Hoppas det fungerar på dig och hoppas du inte får några biverkningar.

Tillägg:

Du undrade hur jag är när jag är bra resp dålig.

När jag mår bra så är jag hypoman. Shoppar, renoverar (så huset är ju ganska fint iallafall) dock hinner jag alltid bli deppad innan jag renoverat klart ,
Jag får massa energi och ideérna flödar.
Jag vill prata och det är så mycket jag vill säga, jag vill bara spotta ur mig ord...det liksom bara väller ur munnen.

Istället för o köpa en resa så kanske jag beställer 2. Jag får lite storhetsvansinne kan man säga. Och jag blir nästan som 2 olika personligheter.
Vanligtvis är jag en lugn person, men när jag är hypoman kan jag va lite kaxig, framåt, bråkig, stökig, kan säga saker som sårar osv.
Helt tvärtemot mitt vanliga jag.

Detta gör att jag får ångest när jag sedan hamnar i depp och inser vad jag ställt till med och mitt "vanliga" jag är tillbax. Den lugna personligheten.

När jag är deprimerad gör jag inte mycket. Försökt ta mitt liv 4 ggr iår.

Åh jag skrev ett långt inlägg som försvann Stööörigt!
Iaf, vad snällt att ni har svarat, uppskattas verkligen! :) jag hoppas med att lamotriginen ska funka på mej. ja har aldirg ätit någon annan sån här medicin o har alltid varit sån som försöker allt annat innan ja tar medicin hehe, så de var ett svårt beslut att börja med dessa.

själv blir ja inte så maniks spm du beskriver att du blir, ja blir mest glad lycklig vill shoppa klä mig snyggt, sminka mej, träffa folk, lagar seriösa middagar ( dvs allt som inte är pasta & köttbullar) :D, mer pratglad ser en framtid för mig själv och ja tycke inet det är så farligt. problemet är att mitt "lyckliga liv" bara varar i några dagar/veckor sne kommer jag på att allt är meningslöst och att jag egentligen iner har ett liv, inget jobb, vet inte vad ja vill göra, etc etc och så deppar jag istället i en tid, sen som en raket flyger humöret upp igen o allt är frid o fröjd. deppig? vad är det? livet leker. men innerst inne känner ja en klocka ticka till att deppet ska börja igen, en ångest...ush ja. det är rätt skönt o kunna skriva av sig här. hehe.

just nu e de rätt OK.får hoppas julen blir bra. får lite lön nästa vecka så kan man kanske ta sig ut och handla julklappar. ute i sista stund :)

Föresten, är ni med glömska ? mitt minne suger, spec närminnet. jag såg en bio förra veckan, idag kommer ja knappt ihåg vad som hände! :D

TS: Låter mer som stressreaktion och kanske reaktiv depression eller/och ngt hormoniellt ?!

Japp....minnet är dåligt....fast bara närminnet.

Minnet blir dåligt i många psykiska tillstånd. Depression, ångest mm ger minnesproblem.

Har ätit Lamictal i drygt en vecka nu men märker ingen skillnad men äter än så länge låg dos (50 mg) som trappas upp varje vecka.
Tycker klart du ska prova medicinen, var oxå livrädd för just denna sorten men känns helt ok, ska ev byta den mot ngn annan då jag har en jobbig biverkn.
Har du fått ngn diagnos än?
Lycka till o kämpa på.

Känner igen mig SÅ mycket i det ni skriver, har dock inte fått någon diagnos, det är alltid prat om utredningar, men det händer inte mycket...

För mig kan det svänga från ena minuten till den andra, jag kan skratta och vara glad, hoppig och energisk, för att nästa minut inte fatta alls vad det var som var roligt och vara totaldepp. Och som någon annan här så är jag väldigt stresskänslig och har svårt för större tillställningar.

Jag har prövat Lamotrigin, men hade dom inte så länge eftersom dom gjorde mig otroligt rastlös, kunde inte sitta stilla, mina vänner undrade om ja tagit någon drog... Så det kan variera från person till person, och olika människor reagerar olika på olika sorter, men om du upplever att du mår dåligt ska du verkligen ge det en chans, kanske man inte hittar rätt med en gång, men när man gör det är det uppenbart värt det enligt tidigare skribenter.

Ja vill egentligen inte heller ta mediciner, men ibland måste man nästan det för att orka ta itu med det som ligger bakom allt det jobbiga...

Lycka till TS, och hoppas verkligen det blir bättre för dig snart!

Hej!

Äter Lamotrigin sedan ett par veckor,är nu uppe i 100mg en tablett på morgonen.
Jag har svullnat i hela kroppen sedan två veckor.Som att vara höggravid. Det sticker i benen ,jag har värk i leder å speciellt fingrar o händer.Men jag är svullen i ansikte till fötter.Får inte på mig byxor,stövlar ,ringar eller något annat. Kan ju knappast ha gått upp i vikt då jag även får behandling för ätstörning å jag känner att jag är svullen,säkert 5 kg plus på två veckor av svullnad.

Äter venlafaxin 225 mg för min borderlinediagnos men dom har valt att prova lamotrigin också för att se.Går även i DBT terapi.

Ni som gått upp i vikt,går man bara upp i vikt av en medicin utan att man ens äter mer? å har ni också svullnat upp såhär av medicinen?
Kan man bara avsluta utan nedtrappning?

Längesen jag var här och kollade nu, haft fullt upp. J adet är väl så att minnet blir knas i många spykiska sjukdomar. Men nu har jag trappat upp till 100 mg, och det har gått bra hittills, det har faktiskt funkat bättre än ja hoppats. jag blir inte als lika irriterad för småsaker längre och är mycket jämnare i humöret! känner mig ibland lite seg i huvet hihi, men är ju lite rädd för hur de ska gå när man slutar med dem.

fick föresten jättehuvudvärk första dagarna med 100 mg. Isch !

Hallå!

Jag har under en längre tid känt så som några av er beskriver, detta får mig att känna mig onormal och psykiskt störd. Mitt humör kan skifta på en minut jag kan gå ifrån att vara så glad att jag vill göra allt, blir helt överglad och sen kan jag skifta till att känna mig så deppig att jag aldrig mer vill gå utanför dörren igen. Det här påverkar också mitt arbete och folk i min omgivning och jag är så himla trött på det, har hört om en del läkemedel som nämns här så jag sökte på det och hamnade i den hör tråden. Det som skrämmer mig är att söka hjälp för det , men har nu bestämt mig för att jag måste göra något åt det här instabila beteendet och humöret men jag vet bara inte hur, jag antar att man ska vända sig till sin vårdcentral , men sen då? Ska man bara förklara hur man känner eller kommer det verkligen leda till något? Tar dom sånt här på allvar?

Hoppas någon kan dela med sig av sin erfarenhet om hur det gick till när ni sökte hjälp!

Mvh

Så vad är borderline? Hur blir man diagnotiserad? Är det en lång process innan man får något slags humörstabiliserande ?

Läste nu lite om borderline och det känns väldigt bekant , har dock aldrog försökt tagit mitt liv. Visst har tanken slagit en att fan va skönt det vore att bara bli påkörd av den där bilen nu och dö så man slipper den här skiten. Men det är just hur humöret kan svänga i så höga och låga dalar så det är skrämmande .