• Tualie

    Tonårsdöttrar, trotsåldrar och annat..

    Hej hopp

    Jag är en tjej som är 32 år och har 3 st döttrar i åldrarna 15, 13 och 9 år gamla.

    Hur funkar ni andra tonårsföräldrar med era barn? jag och min make kämpar dagligen med tonårstrots och även med våran lilla tjej som vill så mycket..Verkar som att alla åldrar har sin "charm"

    Jag har fått stora problem med min annars så fina döttrar som är så snälla som börjat själa både av mig och andra, som smycken, smink, pengar, ..... tja allt möljigt.

    Vi har natuligtvis pratat om detta under lång tid och de säger att de förstår och att det ska bli bättre men det blir det inte...

    Hjälp från er andra som har barn i stor trotsåldern.

  • Svar på tråden Tonårsdöttrar, trotsåldrar och annat..
  • smiley

    Hej Tualie!

    Är en tjej på 37 år som har 2 barn, en kille på 13 och en tjej på 15.
    Dottern är en gullig, go och generös tjej som emellanåt förvandlas till en undelig varelse som gapar, skriker och är otacksam. Den här varelsen kan komma från ingenstans och försvinna lika snabbt (som tur är) fast ibland stannar hon lite längre. Det har mycket att göra med mitt/vårt tålamod och sätt gentemot henne hur länge det varar. Ibland är man tålamodet själv och har pedagogiken klar i huvudet och andra gånger låter man likadant som hon gör (tyvärr).

    Jag försöker att ta dessa utbrott som komplimanger eftersom hon när hon är borta och ute bland andra människor alltid uppför sig exemplariskt och får mycket beröm för hur vuxet hon beter sig. Det händer ju mycket i kroppen i tonåren det vet vi ju alla innerst inne och det är mycket de samlar på sig som emellanåt måste "släppas ut" och var gör man det? Jo hemma hos dem man älskar och som älskar en för där kan man vara precis sig själv.

    Som sagt - det är inte alltid man lyckas med detta konststycke att ta det som komplimanger, man är ju inte mer än människa OCH man måste sätta gränser att man FÅR INTE bete sig hur som helst utan att det har konsekvenser (t.ex. avdrag på månadspeng, utegångsförbud etc.)

    Vad jag vill ha sagt är att jag vill lära mina barn att uppföra sig bland folk och få BRA social kompetens och det är viktigt. Samtidigt måste man förstå att de precis som vi föräldrar har bra och dåliga dagar och har ännu inte lärt sig hantera dem så smidigt. Så länge de tar ut det på oss föräldrar så kan jag försöka ta det och se det som min uppgift (pust) att "göra folk" av dem!

    Diskuterar gärna mera!

    Kram från en annan tonårsförälder!

  • Muminski

    Åh äntligen en tråd som inte bara handlar om småbarn! Jag har döttrar som är 11 resp 9 år gamla och nu börjar det hända saker med den äldsta flickan. Hon får märkliga känsloutbrott och vill aldrig göra någonting, allt är tråkigt och alla är dumma. Är hon deperimerad eller har puberteten börjat göra entre´?
    Hur ska jag försöka få henne att aktivera sig och komma ut? Alla fritidsaktiviteter sållar hon bort och ingenting duger åt henne. Tips mottages tacksamt!!

  • Tualie

    Hej Kaiza!

    Hon är precis i den ålderna som mina döttrar började komma in i puberteten. Det håller på ungefär tills de blir 15 och sedan lugnar det ner sig. Kulmen ligger ungefär vid 13 år då allt händer i kroppen. Vredesutbrott, gråt, tårar utan anledning och enormt känsliga. Det viktiga tror jag är man försöker förstå dem. Har din dotter några egna förslag på aktiveteter som hon kan tänka sig? Eller vill hon ingenting?

  • Muminski

    Hej Tualie,
    Som det verkar har jag en hård tid framöver, jag vill inte minnas att min pubertet var lika jobbig men det verkar som om våra barn har det tuffare än vi hade det och det är inte allt för lång tid som gått sen jag var ung..är ju inte ens 30 än..men iaf..

    Dottern som jag skrev om, hon har så många talanger och jag försöker uppmuntra det men jag når inte fram till henne. Jag ska ge ett exempel..häromdagen var vi och spelade minigolf, hon hade roligt det märktes och hon skuttade fram till nästa bana och var förväntansfull. Men så var det som om hon kom på sig själv och helt plötsligt la sig glädjen och lusten att spela. hon blev gnällig och retade systern.. Sen sitter hon här hemma och klagar: kan vi inte göra något det är inget roligt att bara sitta hemma.Jättekul att hitta på något när hon bara klagar men jag håller masken
    Idag cyklade vi en sväng och sedan bowlade vi. Först var det jätteroligt och hon var så duktig. Det var som om hon glömde sig litegrann. Jag sa till henne att hon kanske hittat nåt som hon kan utveckla och föreslog att hon kanske skulle börja bowla till hösten så slog hon genast det ifrån sig. Jag kan inte förstå detta. Det verkar som om hon inte vill binda upp sig på någon syssla regelbundet.men ändå vill hon inte bara vara hemma. Mycket konstigt, det är så motsägelsefullt eftersom hon faktiskt klagar på sysslosöshet ganska ofta. Jag vet inte vad jag ska göra, för om jag inte hittar på något går hon bara här och skrotar och det är ingen meningsfull sysselsättning. Som mamma vill man ju uppmuntra ungarna att hitta sina hobbies och utveckla sig som person.

  • Tualie

    Känner så väl igen det där i min mellandotter. Hon kan vara glad i ena stunden vi gör något bara för att i nästa stund komma på sig själv. Det hänger nog ihop med att de står med ena benet i barnvärlden och i vuxenvärlden med det andra. Det som de tror är vuxen världen iaf. Jag försöker visa henne att det är ok att vara lite larvig ibland och busa runt lite även om man är vuxen. Har nu fått in dottern på dans och det går hon på och tycker är kul. Hon dansar något som heter Street Jazz. Lite funky och häftig dans. Hoppas att det ska hålla i sig.

  • cockey

    Har en son som blir 13 nu i september och han har på bara några veckor förvandlats till ett monster! Fattar inte att det kan svänga så fort. Nån måste ha bytt ut honom! Han har alltid varit lugnet själv men nu gapar han,säger emot mig ,grinar över minsta motgång. Lat och otacksam är han. Det känns hemskt att säga så om honom men det känns hemskt när ens lilla"bebis" förändras så här. Det är säkert lika jobbigt för honom när så mycket händer både till det yttre och inre.Men samtidigt så är han så gullig med sin minsta bror ,hjälper till och gosar med honom så då ser man den mjukisen han egentligen är.

    Hur länge får era yngre tonåringar vara ute?
    Hur mycket måste det hjälpa till hemma?
    Tycker det är så svårt med såna gränser, "alla" andra får vara ute mycket längre säger han.

  • belly2

    Hej!! Jag har en tjej på fjorton år och en liten på väg..... Ja den ena dagen är aldrig den andra lik! Vilka utbrott dom kan få?? Ibland är hon som en liten lammunge tills något litet går emot henne, då blir hon helt galen.... Fast jag låter henne vara då,jag tror att det är jobbigt nog som det är att vara tonåring idag, i skolan o på fritiden. Det var annat på åttio-talet när en annan var det.... Men däremot tycker jag att det är jätteviktigt med regler!! Jag kan vara ganska hård men jag är också förhandlingsbar.. Heta debatter som kan bli riktigt roliga ibland..... Min dotter får hjälpa till på olika sätt för att göra rätt för sig men oxå för att göra det trevligt för varandra.... Sen får hon vara ute om de gör något kul och inte bara "hänger" då kan hon komma in vid 23-tiden.. Men det är så alla andra får göra allt de inte får,men jag har kollat det och det stämmer inte!! Så sunt förnuft är nog det bästa för våra SMÅ liv......

  • Tualie

    Gör inte någon större skillnad på 13 åringen och 15 åringen när det gäller att vara ute på kvällarna. När det är skola så ska de vara hemma kl 21 och när det är helg ska de vara hemma kl 22. Ska de vara ute längre så får vi komma överens om det. Det tar så lång tid för dem att väl komma isäng så de behöver var hemma vid den tiden.

    De får ganska hög månadspeng så jag kräver att de hjälper till lite hemma med. Som att diska, plocka undan, gå ut med hundarna, hjälpa till med middagen osv. Att hålla snyggt på sina rum ska det ändå vara men det är sällan det är det.

  • cockey

    Vad skönt att läsa! Då är jag inte ute och cyklar när jag sagt att han skall vara hemma kl 22 nu när det är sommarlov! Tycker inte att de har nåt ute att göra senare.
    Här hemma så ska han hålla snyggt på rummet(lättare sagt en gjort), plocka in sin rentvätt,gå ut med soporna.Se till att smutstvätten hamnar i tvättstugan. Nu har jag slutat att hämta den i hans rum så det ska bli intressant att se vad han gör när det är tomt i garderoben.

  • Muminski

    ja det är sannerligen inte lätt att vara förälder alla gånger. Jag ska forstätta att uppmuntra dottern..trots sura miner.. en dag kanske vi hittar rätt syssla för henne. Hon klagar på att skolarbeten tar sån stor del av fritiden. Hon börjar 5:an nu och de har någon läxa varje dag..är det rimligt? Så hade inte vi det vill jag minnas!

Svar på tråden Tonårsdöttrar, trotsåldrar och annat..