Första julen

Vad härligt!
Grattis!

Åh så fint skrivet. Dessutom lite trösterikt för oss andra som inte kommit lika långt som ni. God Jul till dig och din familj!

Jag är i nästan samma läge - förra året hade jag precis skickat mina handlingar till Vietnam. Mina tankar var hos det barn som skulle bli mitt hela tiden, men eftersom det hade varit turbulent kring Vietnams stängning så hade jag precis kommit in i ett lyckorus. Jag kände så tydligt att mitt barn fanns där någonstans, men hade fram till några veckor tidigare trott att jag aldrig skulle få träffa det där barnet.
Kring jul hade mina handlingar precis blivit klara och jag visste att nästa barnbesked var mitt.
Så - jag var mest lycklig då även om jag grät så fort jag hörde en julsång som handlade om barn för att inte tala om när jag fick barnsaker i julklapp.

Och nu är hon här - nu sover hon i spjälsängen jag fick i julklapp - och livet är fantastiskt!

Snart ska vi fira vår första jul tillsammans - kommer nog att snyfta lite den här julen med!

Vilken underbar läsning! Även för oss blir detta första julen med våra barn och det ska bli helt fantastiskt. Hoppas ni får en härlig julhelg tillsammans med er lilla dotter!

Den 12 december fick jag barnbesked förra året och nu i år fick jag åka hem från Astrod Lindgrens sjukhus med en nyopererad flicka precis samma datum. Kommer ihåg att jag tänkte när de ringde från AC om att skicka handlingar till vietnam den 11/12 2008 och att jag tänkte "njae jag vet inte om det inte finns garantier att jag får hem ett barn, utan förlorar ca 50 000 istället", jag hade blivit exakt så pessimistisk vid det laget. Sedan fick jag barnbesked dagen efter istället......

Nu ligger min dotter hemma nyopererad sedan en vecka och allt jag tänkt på sjukhuset var "snälla gud ta inte henne ifrån mig (det tillstötte en del komplikationer, ex är hon lättblödande och operationen satte igång en stor blödning, dessutom fick hon andingsuppehåll av allt koagulerat blod som fastnade i halsen, plus av att hon fått en infektion som är segbehandlad), så just nu känner jag mig mest rädd och liten, men hoppas att själva julen kommer bli under stabilt läge. Får första jul!

Konstigt nog var första snön inte alls ngt spännande för henne.

Ja, visst är det underbart! Så fint skrivet och beskrivet av dig. Grattis till den första julen med lilla sessan!

Usch, vilket elände ni varit med om du och din lilla tjej. Hoppas ni får en fantastisk jul tillsammans och att lilla sessan återfår sina krafter och blir frisk snart!

Tack!

Idag har hon i alla fall slutat lukta "infekterat", verkar som att penicillinet verkar och att inga MRSA-bakterier finns i såret. Har blivit en skorpa spm börjat torka mer och mer= bra tecken. Tydligen var spelten så bred att huden blir spänd, blodcirkulationen sämre än vad man förväntat sig (ironiskt nog med tanke på att hon är lättblödande) och därför har infektionen uppstått tror man. Hon blödde mkt direkt ur såret och det bildades en skorpa som man inte vågade ta bort (antalgien låg massor av bakterier och frodades). Enl läkaren är det en balansgång mellan rengöring och att inte ta upp stygnen. Svårt. Var en vecka på sjukhus och miljön tärde på henne också, när hon kom hem sken hon upp igen.

Tack för omtanken! Ibland känner man sig så liten. God Jul till er alla, ville inte ta udden av er glädje, snarare tvärtom, denna jul ska jag vara extra tacksam för vad jag har och att allt trots allt gick bra. Krama om era små extra mycket!

bebis ja tack skrev 2009-12-16 12:47:44 följande:

*tårögd*

*tårögd*

Jag är julfanatiker, älskar allt som har med julen och är noga med traditioner och att "allt ska vara som det brukar".
Vi hade den enorma förmånen att få ett snabbt resebesked när alla papper var klara så vi kom, lite oväntat, hem med vår son ett par veckor innan jul. Vår första jul tillsammans blev som en enorm bonus och jag kan garantera er att det var den mest underbara julen någonsin, trots att den absolut inte var som någon annan jul och inget var som det brukade. Det var bara jag, maken och vår son, killarna somnade under Kalle Anka och sonen tyckte inte att julmaten var någon hit men åååååååh så underbart det var!

Att vi nu ska fira vår tredje jul tillsammans är helt ofattbart men vi är otroligt tacksamma över det och det går inte en dag utan att vi pratar om hur lyckligt lottade vi är och vilken tur vi haft.

Första julen minns jag så väl. Känner så igen mig i alla känslor som beskrivits ovan. Nu sitter man här med å ena sidan underbara sonen här hos oss och å andra sidan nyfådda dottern på andra sidan jorden. Fy fasiken! Försöker trösta mig med att vi snart ses.

Du får tänka på att till nästa jul är hon så stor så hänger med och förstår vad som händer. Fast jag förstår att det känns jobbigt. Det var ganska nära att vi hade fått fira midsommar i år utan vår lille prins och jag vet att jag hade mått hur dåligt som helst om det hade blivit så. Snart har ni henne i er famn.

Första julen för oss också med vår minsting . Sååå mysigt!!

Visst är känslan fantastsik! Så många år man har väntat och hoppats! Nu får man fira jul som en barnfamilj!! Vi fick vår son 17 december förra året och firade hans första jul i Vietnam (med hämtpizza på hotellrummet) det var inte riktigt samma känsla som det är i år, då man få klä gran, baka pepparkakor, slå in julklappar, och träffa släkten med barn! Och tänk att även vi har fått världens underbaraste och sötaste barn!!

GOD JUL!

bebis ja tack, jag känner så igen mig! Jag minns första julen med första sonen, och vi fick plötsligt en massa julkort med BARN på, och vi skickade egna med VÅRT BARN på och allt var bara så magiskt! Jag stod många gånger med tårar i ögonen framför alla julkort, med barn både födda i Sverige men framför allt i andra länder, och kunde inte begripa... Hur allt kunnat se så nattsvart ut när vi inte blev gravida när vi ville - och så väntade allt det här på oss alldeles runt hörnet! Tänk om vi hade vetat det. Att något så ofattbart stort faktiskt väntade på oss. Jag och sonen, med stora tindrande ögon inför allt spännande, tog långa turer på IKEA och köpte julpynt och när julafton kom såg man knappt sonen (10 mån) bakom berget av julklappar. Han tyckte att första glansiga snöret var spännade, och sen var han nöjd Men jag och maken öppnade julklappar, vi själva köpt ett par dagar innan, med stor fröjd

Och sen blir det bara bättre och bättre för varje år

Mamma till V 08, fy så läskigt! Jag förstår att du blev helt utom dig av rädsla *kramar om* Verkligen skönt att höra att hon mår bättre nu!

Så skönt att det blir bättre! Precis som du skriver så blir man ju så liten och hjälplös när ens barn är sjuka. När vi nyss kommit hem med dottern, och ännu inte visste att hennes hjärtfel var betydligt lindrigare än de sagt i Ukraina, så blev jag helt förstörd bara hon var förkyld. Jag var livrädd för vad febern skulle kunna göra med hennes hjärta. Och när sonen var baby och utvecklade förkylningsastma var det lika illa. Att sitta där på akuten med ett spädbarn som har svårt att andas var bland det värsta jag varit med om. Och då är ändå inget av det i närheten av vad du måste ha upplevt. Tur att du ändå verkar stark och klarar av det! Och hoppas nu att ni får en härlig och frisk jul!

bebis ja tack skrev 2009-12-16 12:47:44 följande:

Visst är det fantastiskt! Vår första jul tillsammans var också magisk. Dottern fick så mycket julklappar att även hälften hade varit för mycket. Hon var knappt två år och tröttnade nog efter att ha öppnat tre paket. Och när tomten kom blev hon livrädd. Men hon älskade julgranen och tyckte om det mesta på julbordet, utom sillen. Vi blev väl bara lite besvikna på hennes reaktion när först snön kom. Hon hade visserligen sett snö vintern innan, men då var hon så liten att hon knappast kunde minnas det. När det äntligen snöade i mitten av december höll vi därför förväntansfullt upp henne framför fönstret så fort hon vaknade på morgonen. Hon tittade en liten stund, yttrade ett enda ord "Städa!" och ville sedan ned på golvet och leka. Det var först när vi åkte pulka med henne som hon insåg att snö kunde vara kul och nog inte borde städas bort.

Vår sista jul utan barn var också speciell. Vi hade skickat en ansökan till Ukraina i maj. I september fick vi reda på att vi inte var godkända, men att det fanns en liten chans (runt 10%) att de skulle ändra sig om vi fick fram bra kompletterande intyg. Det lyckades vi med, men vi vågade ändå inte hoppas. Den 22/12 fick vi veta av landansvariga att en svensk familj just blivit godkänd, men myndigheten hade inte talat om vilken. Såvitt AC kunde avgöra fanns det ingen annan familj än vi som var i den fasen att det kunde vara aktuellt med ett godkännande, men säkra var de inte. Och nu skulle landansvariga gå på julledighet och lagom tills hon kom tillbaka skulle ledigheten i Ukraina börja. Därmed fanns ingen möjlighet att få närmare besked förrän efter trettondehelgen. Den julen blev helt uppochned. Vi slets mellan hopp och förtvivlan, visste nog knappt vad vi gjorde eller var vi var. Julmaten hade kunnat smaka papper och vi hade nog inte märkt om någon bytt ut granen mot en midsommarstång. Men till slut var helgerna över och vi fick veta att vi var godkända och skulle få barn inom några månader!