Hej,
jag vill höra så många tankar som möjligt kring ryggmärgsbedövning. Ni som använt, upplevde ni det positivt eller negativt? Skulle ni använda det igen? Varför, varför inte? Ni som ännu inte fött barn, hur går era tankar?
Själv var jag först helt emot men börjar svänga. Har läst på om förlossningar och är fruktansvärt rädd för smärtan som beskrivs!
Hej ts, jag var helt inställd på att jag ville ha epiduralen men när jag väl kom in till förlossningen var jag redan öppen 9 cm och det fanns inte tid för annat än lustgas vilket gick jättebra. Och när det gäller din rädsla att spricka, jag var likadan, livrädd, och jag sprack riktigt illa men jag lovar det känns inte, när min son var ute tänkte jag, herregud det här gick ju riktigt bra jag har ju inte spruckit alls :) jo rätt illa :) vill bara säga som fler sagt att det inte är så stor ide att tänka för mycke innan fast jag vet att det är lättare sagt än gjort
Åh vad skönt det låter för er som smärtan försvann på. Jag hade smärta i ryggen och magen och när jag fick eda tog den bara bort smärtan i ryggen. All smärta i magen fanns kvar. Men det var skönt för då var det bara en smärta man behövde koncentrera (eller irritera) sig på.
Jag var helt emot både ryggmärgsbedövning och epidural men det slutade med att jag fick båda.
Ryggmärgsbedövningen pga akutsnitt.
Epiduralen tog jag för att lustgasen inte hjälpte.
Den gör en snurrig om man tar för mycke och det var endast då den hjälpte på mig.
Epiduralen tyckte jag inte heller hjälpte men kan ha att göra med att jag inte var så fokuserad jag var bara helt upptagen av att de gjorde så ont å tänkte bara på det.
Ingen av bedövningarna känndes när dom lades.
Dom frågade till och med om dom skulle lägga den första (epiduralen) i en värk men jag sa bara att sätt den nuuuuu :D
Man bryr sig inte om dom sätter i en värk eller inte man vill bara ha bort de onda.
Och du behöver inte vara rädd för förlossningen för den kan bli jätte bra :)
ts, jag sprack iof inte så mycket, men detr jag sprack kändes INTE!!!
och då hade effekten av min eda gått ur redan....
dock så kommer jag med 100% säkerhet ta eda igen!
skulle inte vilja föda utan den!!!
hade jag inte kunnat få eda så hade jag blivit snittad, blev igångsatt utan riktig framgång, då jag hade FÖR ont och öppnade mig för sakta..
trots värkstimulerande dropp... och de var tvugna att sätta en eda för att kunna vrida på värkstimulerande droppet..
jag ville eg inte heller ha eda långt innan jag skulle föda, var asrädd för nålar.
men när jag väl var där på förlossningen, så hade jag varit enormt noga med att skriva i mitt förlossningsbrev att jag var jätterädd för smärta&nålar..
så de satte en lokalbedövning innan de satte edan.. vet inte om de gör så på alla, är ju möjligt :)
men det känns INTE iaf.. :)
Jag skulle klara mig utan eda hade jag tänkt men det gjorde så ont så jag ville ha den ändå.
När läkaren skulle sätta den var jag öppen 3cm. Hon fick sticka mig 4ggr och hålla på i 1timme för att få dit den men ändå så lyckades hon inte få "in" den tillräckligt för jag hade tydligen tajt mellan kotorna också hade jag värkar väldigt intensivt så det blev aldrig nån riktig paus att försöka på.
När hon äntligen fått dit edan efter 1timmer så hade jag gått från 3cm-9cm och bedövningen hade inge effekt alls :(
Om det går att få dit den så den hjälper vill jag ha den nästa ggn men att plågas och ligga still med dom värkarna i 1timme och sedan inte få nån smärtlindring var inte kul!
Första hade jag eda, helt okej
Andra hade jag eda, en kanon förlossning
Tredje hann inte den okompitenta läkaren att sätta, han försökte i 10 minuter, hade lust att slita skallen av honom.... men det var en jobbig förlossning, krystvärkarkarna var inte tillräckligt starka... men smärtmässigt var det ingen skillnad.
Hej
Jag hade väldigt lite hjälp av min EDA. Jag var mest rädd för sprutan vilket var anledningen till att jag hade tänkt låta bli bedövningen. Men jag kände inte av sprutan alls trotts att de lade den två gånger. Även att jag inte fick önskad effekt ångrar jag inte bedövningen och kommer absolut ta det igen nästa gång om jag känner ett behov av det.
EDA var himmelriket. Det där med att spricka kändes ingenting! Inte alls!
Värkarna känns så mycket värre och barnets huvud trycker på neråt så att känseln nästan försvinner i underlivet på slutet.
Så oroa dig inte för det. Men var öppen för alla sorters smärtlingdring när du är på plats. Du vinner inget på att vara spänd och ha jätteont. Tack vare EDAn kunde jag slappna av imellan värkarna och barnets hjärtljud återhämtade sig snabbt efter varje värk. Tom sov mellan värkarna.
Under krystvärkarna känns det igen, det trycker liksom neråt, men då får man ju krysta så det känns inte lika jobbigt. Jag fick fruktansvärt ont i svanken o bäckenbenet under krystvärkarna och då fick jag 4 sterila kvaddlar i ryggen, vilket hjälpte massor!
Inget av detta hade jag tänkte mig innan.
Jag var innan förlossningen rädd för EDA och ville absolut inte ta någon.
Efter en väldigt intensiv förlossning, med täta och intensiva kraftiga värkar utan paus redan från start, plus att jag inte sovit på nära 48 timmar så tog jag den utan att blinka. Blev igångsatt med prostatinglandin gel en gång kan jag ju tillägga.
EDA var för mig himmelriket! Sov mig igenom 3-4 cm öppningsskede och vaknade pigg och utvilad. Hade ok kontroll över benen, men tappade känslan över när jag behövde kissa. Kände ingenting när dom stack in nålen, utan det var som trolleri, direkt han satt edan så gick jag från den värsta smärtan jag någonsin varit med om, till att bara känna att magen blev hård.
Kunde trots edan känna krystvärkarna hyggligt bra, det tog lite tid (1 timme) och att lyssna noga på bm:s instruktioner, men klarade det själv utan hjälp av sugklocka eller dylikt.
Så jag är inte alls rädd för eda denna gång, däremot orolig inför ännu en igångsättning.