Autist som slåss/knuffas...TIPS???

Hej,
min son med autism har inte just det problemet så jag har ingen direkt erfarnhet. Det låter jobbigt att han på förskolan är i en situation där de andra barnen har möjlighet att reta honom / trigga honom. Det låter som något som förskolan borde jobba hårt på. Har han resurs som kan stödja honom hela tiden när han är i barngruppen?
Jag tror på att förekomma och att satsa mycket på att visa hur man ska göra i de situationerna där det blir så här istället. Att försöka få en klar bild över när detta händer och vad man vill att han ska göra istället. Tränar ni IBT eller något liknande? Där handlar det ju mycket om att lära in beteenden i små små bitar - här är ju en handledare på habiliteringen förhoppningsvis bättre än vad jag är på att se rätt delar men tex om det uppstår problem när en komips har en leksak han vill ha. Då måste man öva på hur man hanterar detta i mikrosteg i en kontrollerad sitation först, han och en vuxen. Är han verbal? Kan han be om leksaken? Öva på detta steg. Ta så småningom in ett barn till och öva med. När han kan det börjar man träna in hur man gör om man får nej som svar, ett steg i taget. Svårt att beskriva så här kort, men som exempel. Kanske finns det också något på videoseminariet "aggressive behavior" som ligger längst ner under webseminars på den här länken: www.autismtreatmentcenter.org/

Hej

tack för ditt svar, fick diagnosemn häromdagen så vi har inte hunnit sätta igång med någon träning.

Ja på förskolan går han i en stor barngrupp, tror de är 20 plus. Han har en resurs men vet dock inte riktigt vad hon gör, hör aldrig att de gjort något eller att de tränat på att kanske vara med färre barn, de gånger jag hämtat har han alltid suttit själv med henne alt sprungit hej vilt med de andra.

Vi pratar däremot hemma mycket om hur man kan göra istället för att slåss, visar, leker rollspel, på något sätt tror jag han vet men att han just då det liksom "slår slint" inte finns någon tanke med i bilden överhuvudtaget.

Tror också sådan träning kan vara guld för honom, det jag tycker är lite knepigt med honom dock är att vissa dagar finns massor med empati, förståelse och han resonerar jätteklokt i varför man måste fråga om saker,, att man inte får slåss, man skall vänta på sin tur osv...men som sagt det är när han stirrar upp sig inget går in. Oftast är det inget som jsyt triggar igång det vad vi kan se, och inga speciella mönster, det kan vara hemma för att han inte får något han vill ha, eller att han varit på supergott humör och sen när man kommer in på förskolan så får första bästa barn en knuff utan anledning osv..Kontigt.

Tack för ditt svar

Har en son som är 3,5 år som utreds för autism. Han förstår inte särskilt mycket av det vi säger så om han till exempel slår/knuffas så säger vi "nej. aj aj, det gör ont" eller något i den stilen. "Man ska vara snäll..." och tar hans hand och klappar/stryker istället och visar hur duktig han är när han gör så. Dock har han bara varit aggressiv mot sin pappa och sin farbror/faster, aldrig mot andra barn eller mej vad jag vet. Det är ju lite lättare när det är mot en vuxen.

Faster har dock en tendens att knuffa tillbaka =S

Han har knuffat något barn på förskolan någon enstaka gång men då är det för att de varit väldigt närgångna och han känner sig inträngd.

Vi har också kört den att man visar hur man får göra, utan att döma och förklarat att det gör ont att knuffa/dra i håret.

Ibland har vi även haft en dialog kring det, men han verkar inte riktigt förstå...tex

Han: Jag tycker såååå mycket om Emma

jag: jag vet det, men tror du inte Emma blev ledsen när du drog henne i håret, nästa gång kanske du kan klappa henne istället

Han: MEN MAMMA, jag ville bara HÅLLA i Emmas långa vita hår (sonen älskar blonda tjejer)

jag: Jag vet, men det gör ont om man drar i håret

Han: hmmm, jag gör inte det mer då...(för att senare göra det igen) för att han ville hålla i "det långa vita håret)

Eller efter en knuff på 2 andra barn

jag: Man får inte knuffa på barnen, varför gjorde du det?

han: Men de stod ivägen för mig, de skulle ju flytta på sig

Jag: Fråga barnen nästa gång om du kan få gå förbi, det gör ont när man knuffas

Han: Tokmamma, det gör det ju inte...*skratt*

Ibland förstår han så himla bra och pysslar verkligen om de andra barnen och förstår exakt om de får ont, kan även säga till andra barn att sluta slåss för någon annan får ont...men ibland så är han så uppvarvad att han inte hinner tänka, alt han ett helt annat syfte än att det skall göra ont...tex "de stod ivägen för mig" eller "jag ville bara hålla hennes långa vita hår"

Kolla hur mycket han förstår vad som händer på dagis, det kan vara så att han tycker att det är oförståeligt o då tar han till att slåss istället.
Har han ngt schema som visar vad han ska göra?
Det kan oxå vara att han får för mkt intryck o kanske behöver komma ifrån gruppen ibland, 20+ är mkt för ett barn med autism.
Jag tror mkt på att göra omgivningen förståelig o att satsa förebyggande istället för att handla efteråt.
Sjlvklart ska man försöka förklara efter med men det förebyggande leder längre.
Såna ritberättelser brukar vara väldigt bra så försök gärna med dem
Vi brukar göra pratbubblor till folket.
Typ: en slår en annan o säger att han är arg
den andra säger aj varför är du arg o så fortsätter det, gör ritberättelsen medans ni pratar så att han kan förklara varför han är arg o varför han slåss om han kan förklara såna saker
lycka till o det kommer att bli bättre

Hej! 

jag kände så igen mig i ditt inlägg! Vi är i en ungefärlig sits och jag skulle bli så glad om du skulle vilja skriva till mig och kanske bolla idéer och tankar? 

Mvh Ida