4 barn!!!!

Japp, ja kommer att vara ensam med fyra barn, men alla bor inte heltid hos mig.

Känner mig oxå ensam, och rädd för hur jag ska räcka till och orka.

Kram till dig!

Är ensam med 3, känns väldigt ensamt ibland.

ni e starka i mina ögon!

JAg har en som på 14 mån och väntar nu mitt andra är i vecka8, e singel ja med sen 3 mån tillbaka. Pappan vill inte att ja skall behålla barnet men han säger att han skall stötta mig men det vet ja inte om han kommer hålla, han har inte varit ett jätte stöd med vårat första.
JA hoppas ja gör rätt att behålla barnet, ja känner att ja skule åmgra ihjäl mig om ja skule göra en abort.
Men ja är livrädd o känner mig jätte ensam.

Det låter som att det är flera utav oss som känner oss ensamma och rädda, vi kanske skulle ha mera  kontakt så kanske det skulle kännas lite bättre iaf, vad tycker ni?

Jag är i v.19 nu och bor på Gotland.

Hoppas att ni och era magar mår bra!

Tycker ja absolut, så vi kan hjälpa o stötta varandra igenom detta. Men man måste försöka se det positiva i detta. Vi kvinnor är starka o klarar det mesta. Vi klarar oss i ala fall utan killar o särskilt när vi fått barn då är det dom vi bryr oss om o deras pussar o kramar går inte att jämföra med än killes:)

Känns som jag accepterat ensamheten, blivit vän med den eller hur man ska uttrycka sig . Det lustiga är att nu börjar folk dras till mig .
Det är väl ungefär som med män.När man letar, hittar man ingen. När man har ett förhållande får man inviter. Livet är lite knasigt ibland.

jag var ensam med tre barn i några år. för pappan lämnade mig medans sista barnet väntades. men nu har jag hittat en underbar man som älskar mina barn som om de vore hans egna. så lyckan finns därute även om ni inte tycker det nu. jag håller tummarna för er alla!!!

Hej systrar!

Min historia lyder kort:
Jag var ensam med mina två söner (födda 05 & 03) från 2006 till 2009. Då träffade jag en man som jag blev förälskad i och allt gick väldigt fort. Vi gifte oss i september 09 och jag plussade nästan direkt. Det var HANS initiativ att skaffa barn tillsammans och han sa sig vilja ha familjelivet. Det varade inte länge. Vi hade det inte bra och i mitten av december kom jag hem från jobb och hittade en lapp på köksbordet och hans väskor var packade och han hade lämnat mig och barnen.
3 dagar senare gick han ut officiellt på facebook att han har en ny flickvän.
Han kapade kontakt med mig och vill inte ha med mig att göra, ej heller barnet i min mage som han var lycklig över i någon månad. Vände på en femöring.
2 veckor senare friade han och förlovade sig med nya tjejen, som då hade nyss fått reda på att han är gift och ska bli pappa.

Nu är jag i vecka 23+0.
Ensam med två, snart 3.
Jag har kommit över hans svek och insett att den största förloraren här är HAN.
I min mage växer en liten flicka som dessvärre kommer få klara sig utan sin far, men kommer ha det bra ändå.

Och jag ångrar inte bebisen i magen.