Blir galen på min sambo!

Lagom är väl bäst. Och det kan man ha överseende med. Men en som aldrig verkar bry sig eller en som alltid är pedantisk kan tillsist driva en till vansinne.

Men om vi skall prata om det TS har tagit upp så bottnar det oftai en kombination av ointresse, lathet, bortskämdhet men även ett visst utanförskap och kanske kontrollbehov från den andra partnern. Det sistnämnda kan låta konstigt i fallet som TS beskriver men då får man titta på hur det totalt går till i hemmet. Exemplen får TS kan vara ett symptom på när detta indirekt påverkar och resultatet blir att han inte hör var näsdropparna finns trots att TS har sagt det.

Ointresse, avsaknandet av engagemang, lathet och bortskämdhet kan ha sitt ursprung i all från mannens uppväxt till hur TS har gjort mot honom i början av förhållandet - eller en kombination av båda. Om man tittar på hur mannens mamma har behandlat honom (och kanske fortfarande gör) så kan det finnas ledtrådar där. Och i början av ett förhållande (när man flyttar ihop) så är det tyvärr alltför vanligt att kvinnan tar på sig hela rollen som ansvarig för hemmet. Man vill ju visa sig "snäll och omtänksam" mot sin partner och har man lärt sig från sin egen uppväxt hur man sköter ett hem så blir det lätt så att kvinnan känner att hon måste ta ansvaret. Och många män finner sig i detta och rätt som det är så är arbetsfördelningen skev. Mannen sköter de fysiska prylarna medans kvinnan de mjukare.

Om det får gå tillräckligt länge så kan det bli så man som kvinnan blir mer och mer irriterad på att man har fått hela ansvaret för hemmet och att mannen helt blir ställd ifall han måste hjälpa till. Hans ovana gör att saker tar mycket längre tid eller inte blir exakt som om man själv hade gjort det/vill ha det. Man blir då helt galen och tar över uppgiften från mannen för att det överhuvud taget skall bli någon jävla ordning. Och mannen känner detta och blir lite ambivalent. Både arg för att han har försökt göra det som kvinnan ville med det dög tydligen inte (i hans ögon var det ju bra) men samtidigt finns ibland en känsla att man slapp det (och kanske även slipper det framöver eftersom man tydligen inte gör ett tillräckligt bra jobb).

Vad det handlar om är att släppa kontrollbehovet. Kom ihåg att han kanske inte har gjort det så många gånger innan. Och många behöver få göra fel ett antal gånger innan det börjar bli rätt. Det handlar ju inte om liv och död utan om att lära sig att hjälpa till i hemmet. Och det tar tid för en som inte har varit delaktig i hemmet att börja ta mer ansvar. Först steget att få igång mannen och ge honom utymme att känna sig delaktig. Det kan senare leda till att han tar egna initiativ men alla är inte så, så gör inte så stor sak utav det. Och svälj irritationen i början om det inte blir perfekt. Missar han att torka rent vid toalettstolen när han skall städa toan så säg att "jag brukar även göra rent här" och inte "varför har du inte gjort rent här?"

Vi män är som barn ibland. Vi kan bli sura av att bli tillrättavisade fast det det finns fog för det. För TS handlar det om att handskas med detta. Nej, det handlar inte om att behandla oss män med silkesvantar utan att att främst uppnå resultat när det gäller arbetet i hemmet där fördelningen är ojämn. Det kommer alltid att finnas tillfällen att skälla på mannen när han har klantat sig.

Och när han har gjort något bra till 75% så säg det med positiva ord men med tillägget att han missade resterande 25% men med väl valda ordaval. Får man höra något positivt initialt så har många lättare att ta lite kritik efteråt. Men vet då att man i allafall har lyckats att göra vissa saker rätt. Och man kommer då med största säkerhet att försöka få till resterande 25% framöver eftersom alla gillar positiv kritik.