Vill höra lyckliga historier från er som var rädda för förlossningen!

här skulle jag också vilja vara med o be omnågra lyckliga historier... jag ska föda barn nr 3 i maj o e skit rädd, lika rädd som förra gången, och då blev jag igångsatt pga detta men de vill jag aldrig mer bli igen, uch o fy...

kan säga att de e smärtan som jag är rädd för och att just tappa kontrollen över sin egen kropp, som jag gör när smärtan kommer...
20 veckor till att förbereda mig på men uch vad jag e rädd....

ska tillägga också att jag har inte haft nån bedövning när jag fött.. med andra skulle jag haft men läkaren som kom o skulle sätta epidralen misslyckades o efer att han stuckit mig 7 gånger så sa BM stop, för då va de krystvärkar o dags att föda :(.
så jag bara hoppas att denna förlossningen grår bättre. min första e född på 32 timmar från första ritiga värken o min tvåa på 1 timme o 50 minuter... så olika de kan vara...

Okej, då puffar vi för massor av lyckliga förlossningshistorier nu då!

Jag var riktigt rädd efter andra. Den förlossningen var hemsk och jag bearbetade den inte innan det var dags för tredje. Jag valde att ignorera det, till det inte gick längre .

MEN förlossning nummer tre blev underbar, om man kan använda ett sånt ord. Förlossning är väl inget som är underbart egentligen enligt mig, men i jämförelse med dom andra så var den tredje det (även om första var standard och jag är helnöjd med den också).

Den tredje var lite långdragen och det var ju segt. Började få värkar tidig morgonen den 2. Dom blev inte så mycket tätare, kom ungefär var 10 minut, men jag hade tid till bm samma dag och hon sa jag var öppen 3 cm så jag fick ändå en chans att komma in till fl (dom hade det lugnt). Jag blev lovad hjälp på traven på telefon om det skulle bli segt, men väl där fick jag bara promenera runt. Kunde jag ju lika gärna göra hemma. Vilket fall som, värkarna var uthärdliga så vi åkte hem på kvällen, hände ju inget och precis när jag lade mig för att sova på natten så gick vattnet. Då kom värkarna tätt och regelbundet och med kraft omgående. Det var ungefär kl2. Åkte in med en gång. Fick lustgas efter den obligatoriska halvtimmen i ctg och efter det var förlossningen smärtfri. Överdriver inte. Så fort det kändes lite jobbigt ökade vi bara styrkan lite. Sen sa jag till bm när jag tyckte mig vara fullt öppen, vilket stämde. Ville krysta direkt på det och på tre krystvärkar, krystvärkar med enorm kraft i, kom han. Strax efter halv 8 på morgonen.

Varför jag är så nöjd med den förlossningen är för att jag dels klarade av att hålla paniken i schack (men hade också en bm jag litade på den gången), lyckades få den smärtfri på lustgas (jag använde en variant av dykmetoden fast jag inte tänkte på det då) och jag skötte det hela helt själv. Jag hade full kontroll på vad som hände/skedde och när.

Efteråt fick jag dock kraftiga skakningar i över en timme, kunde inte hålla lillen så det fick maken göra. Livmodern drog inte ihop sig, trots förebyggande läkemedel (samma sak hände vid andra) och jag förlorade en del blod. Trots det så var jag pigg och alert och vi åkte hem efter 7 h. Hade ju dåligt blodvärde i några veckor efteråt, men det kämpade jag ju upp med extra järn.

jag hoppas nästa ska bli likadan.

Skönt att höra att det gick bra!!

Detta är ju mitt första barn, och jag har ingen aning om hur värkarna känns! Det jag är rädd för att är att inte kunna hantera smärtan, att få panik och börja hyperventliera eller nåt.. Hur känns värkarna egentligen och hur gör man för att inte få panik?!

Första förlossningen var väl inte världens roligaste...Hade planerat snitt 21 januari pga sätesbjudning samma dag vi kom in för snitt hade bebisen vänt sig och vi fick åka hem igen lika gravida men något besvikna.. Fick värkar kl 00 en söndag..
Gick hemma med 7-8 minuter mellan värkarna till tisdag morgon kl 03 då åkte vi in inna 04.50 och så undersöker de säger att man är öppen 4 cm *suck* jaha krafiga värkar lite sömn och knappt inga framsteg smärtan var dock hanterbar.. Fick medecin för att stilla värkarna och något att sova på gick två timmar sen var det igång igen jaja började vanka av och an i korridorrerna kl 11 öppen 5 cm gahha fortsatte vanka av och an... Ny sovdos vid 20.00 ingen förändring var beredd att åka hem och skita i allt.... :P sover hela natten vaknar 7 onsdagmorgon ut och vandra i korridorerna igen utan värkar de vägrar komma igång börjar lite smått vid 10 men på tok för svaga de tar hinnorna vid 11.00 och sätter värkstimulerande fropp får även epd underbart... kl 19.00 varit öppen 8 cm i timmar inget mer händer kroppen orkar inte mer blir akutsnitt som gick hur bra som helst fick en frisk och stor dotter den 6 februari efter 19 timmars vankande av och an i korridorerna och totala 41 timmars värkarbete...

(lovar dock dyrt och heligt att aldrig bli gravidi igen)

6 månader senare är jag gravid igen :)

Denna gång blev det planerat snitt dagen innan bf men skulle bli tvungen att försöka igen om värkarna startar innan... Vilket de gör tre dagar innan snitt när vi lämnat dottern hos mormor i bilen på väg hem får jag värkar 1 och 45 min med värkar med tre minuters mellan rum kommer hem går ur bilen och värkarna är borta.... snittas tre dagar senare... En stor och frisk pojke kommer till världen...

Nu ska vi inte ha fler barn men som sagt alla upplever sina förlossningar olika och hur jobbigt det än är under förlossningen så glömmer man förvånansvärt snabbt efteråt...

Tycker inte värkarna var så farliga värre att man hade ont utan framsteg...

tillägger att jag var sjukt nervös båda gångerna men lyssna på din kropp och lita på den kunniga personalen du har runt dig se till att ha din karl i närheten eller någon annan du litar på som kan stötta dig...

Jag var nervös innan förlossningen, vem e inte det liksom
Hade gått över 2 veckor, skulle in på överburenhetskontroll. Trodde jag skulle få åka hem igen, tog ingen väska eller nåt med mig.
Inne på kontrollen var jag öppen 6cm och dem sa att förlossningen var på G. Jag fattade inget, hade ju inte ont som man "ska ha".
Dem tog håll på fosterhinnan, vattnet gick.
Sambon skulle köra hem och hämta bb väskan, men dem fick springa efter honom när han börjat gå mot bilen. Barnet var på väg ut.
Visst kändes det, men födder hellre barn än går till tandläkaren
Vi var på kontrollen kl 11 och Felix e född 13.40

Förlossning nr 2 e faktiskt nästan likadan, tycker det e skumt.
Överburenhetskontroll kl 9.30 Öppen 5cm.
Tar håll på fosterhinnan.
(Denna gång tog vi väskan med oss)
Kl 11.44 är Liam född.

LYCKA TILL!!!!!

Jag var vettskrämd inför förlossningen men när värkarna väl satte igång konstaterade jag att det inte gjorde speciellt ont! Min lilla flicka föddes efter bara 3.5 timmar och jag tog ingen smärtlindring alls! Kort sagt tyckte jag att förlossningen var superenkel. Att få igång amningen däremot gjorde ONT! Haha!

skönt att höra att det inte är någon som fullständigt har tappat kontrollen och fått panik i alla fall

Jag hoppas att jag kan lita på min egen kropp när det sätter gång, att jag klarar av detta! Kvinnor har ju gjort detta i alla tiden etc etc..