Har alla varit otrogna som tonåringar, och är det mindre elakt då?

Ja, jag var otrogen flera gånger som tonåring, men jag ser det inte som någon stor grej. I tonåren var jag ingen färdig människa, och jag gjorde massor av korkade saker. Att vara otrogen var bara en korkad grej bland många andra. Den Stora Kärleken hade inte heller infunnit sig, utan det var vilda förälskelser som gick över lika fort.
Om jag som vuxen är otrogen, så blir det en annan sak; jag vet vilka konsekvenser det skulle kunna få, det skulle påverka många människors liv, och det vore ett svek mot min man, mina barn och mina vigsellöften.

Tror inte riktigt hjärnan är färdig för att fatta beslut som en vuxen kan göra i tonåren. Därav uttrycket "ung och dum" kanske.

Nope det har jag inte varit, hade visserligen första kille när jag var 19 år...

Nej. Jag har aldrig varit otrogen någonsin. Jag är resultatet av min pappas 30 år långa otrohet emot sin fru, med min mamma, och därav mitt otrohetsförakt. Det kan nog bero på det.

Aldrig någonsin att jag vart otrogen!

Men är inte det väldigt individuellt? Om jag går till mig själv så var jag ihop med tre personer under min tonårstid. Det var mot den tredje personen, i mina sena tonår, som jag var otrogen.

Fast å andra sidan, jag startade ju tråden för att se om det är så pass vanligt att man kan säga något generellt.

ne det är inte mindre elakt att vara otrogen som tonåring, men när man är i den åldern så vill man testa nya saker och är omogen för att ha förhållande med allt som inräknas med det. Som tonåring har man inte utvecklat det sättet att se ett förhållande som ömsesidig respekt, ödmjukhet mm så därför tror jag man lättare e otrogen som tonåring än som vuxen. Och som vuxen och i ett förhållande med barn så bidrar ju även det till att man tänker längre än vad ens eget ego begär och lustar efter

Jag hade mitt första förhållande som fjortonåring och tog väldigt allvarligt på trohet redan på.

jag var otrogen som tonåring och ser inte att det i alla fall var så dumt. I ett ja, i två andra så nej, tvärtom. Handlade inte om att det inte var ömsesidig respekt jag kunde känna, men ett förhållande hade det helt enkelt inte. Jag såg det som min väg ut ur ett destruktivt förhållande.
I det fallet det var elakt så var det när vi sagt att "vi väntar någon månad av bekvämlighet och ser vad som sker"... innan hade gränser passerats med och det var däremot dumt

Jag anser att tonåringar fortfarande räknas till barn, o förhållanden i den åldern är mer träning inför en vuxen relation. Otrohet i den åldern räknar jag därför inte ens som otrohet.