Hur hantera en 1,8 åring som kastar saker?

Ni kan börja med att inse att hon är ett litet barn, att hon lärt sig kasta och att hon har ett behov av att öva på det. (När ni ändå håller på, så kan ni inse att det är olagligt att knäppa barn på fingrarna. Det räknas som barnaga.)

Ert jobb är att ha koll på henne. Lämna inget framme åt henne som är ömtåligt, för då får ni springa och plocka av henne grejor hela tiden. Ge henne mjuka bollar att kasta t ex och sätt upp julpyntet där hon inte når. Möblera så att hon inte kommer åt julgranen så lätt, så slipper ni bekymra er om julgranskulorna.

Ja, det första ni ska göra är ju att SLUTA knäppa henne på fingrarna!!! Det är inte bara dumt och kränkande utan även olagligt. Att bli inskickad på sitt rum är väl inte heller någon smart lösning, då hon för det första är för liten för den sortens konsekvenser (om de alls ska finnas) förövrigt ingen logiskt konsekvens, och för det tredje ska hennes rum vara en trygg plats, inget som förknipas med bestraffning.

Förövrigt är det bara att fortsätta att markera att det är fel (genom ord) och istället visa HUR man ska göra. Hon är väldigt liten och kommer att behöva veta det många gånger innan hon förstår. Lycka till.

Tack för dom tipsen. Vill bara påpeka att vi absolut inte brukar slå henne på fingrarna, utan att vi bara testat det en gång när hon om och om igen kastade ljuslyktor och inte lyssnade på oss. Och de gånger vi lyft in henne på sitt rum, så har det också varit för att avleda henne och visa att det finns roligare saker att sysselsätta sig med. Men detta har då inte hjälpt så självklart försöker vi inte med det igen.

Och som ni säger så är hon ju liten, och jag vet ju att den här kastfasen kommer att gå över. Och det kanske är ett ganska vanligt fenomen hos barn i hennes ålder? Men jag tänkte mest om andra hade erfarenhet av detta och vet hur man bäst gör för att försöka få henne att förstå att det är fel.

Känner igen det där. Vi insåg att julpynt inte var grejen här hemma i år efter att en tomte-familj fått benen avbrutna och en pappstjärna blivit halvt uppäten.

Ni som skriver att det är barnaga att slå barn..håller inte med er, det är ju inte så att man slår dom så dom får märke precis..ett sätt att visa vad som är rätt och fel, jag har uppfostrat 2 döttrar på det viset dom gjorde det kanske 2-3 ggr efter att man slått till lite lätt på fingrarna, sen rör dom inte grejerna i fråga..det tar tid för barnen att förstå..men man måste visa vad som är rätt och fel redan i tidig ålder faktiskt..hatar föräldrar som bara sitter & säger nej, nej, gör inte så..man måste ju höja rösten i sådana lägen & visa bestämt att detta är fel..
Det är min åsikt..
Hoppas verkligen att ni får ordning på eran dotter Lillpyret..förstår att det är jobbigt, men va bestämda så slutar hon nog snart..tar sin tid!!

Våra barn har också varit i kastfasen i den åldern, det är en fas som går över. Ge det några månader och bekymret är med största sannolikhet borta. Vi har valt att plocka bort alla hårda saker (typ träklossar) i visst kastvänligt format, som kan skada oss eller hans bror. Varje gång han kastar något sägere vi lugnt "så gör man inte", " du får inte kasta", "aj" eller "nej". Gör han det en gång till tar vi bort föremålet ifråga. Julgranen står på balkongen för att ge maximal julfrid. Vet inte exakt hur lång tid det tog, men jag gissar på 4-6 veckor och nu är träklossarna framme igen utan problem. Om jämnåriga till barnet är med och leker kanske man får sitta nära i sådana situationer där det kan gå fel. Det är en intensiv fas, men den känns kort i backspegeln. Lycka till!

...vi har EXAKT samma problem som TS.... vår lilla tjej börjar faktiskt lära sig=)... vi körde med upprepning upprepning upprepning!... VARJE gång hon kastade var vi snabbt framme och sa bestämt nej så att hon kopplade ihop vårt nej med att hon kastade... (hon förstår nej och vet innebörden efter lång kamp om spisens knappar=))....