Hur är den Perfekta Föräldern enligt Dig?

Lägg av!

Perfekt är du när du går på din egen känsla, lär känna ditt barn och samarbetar med det.

När du lär dig bortse från krav på grejer ditten och datten. När du har förstått att ditt barns bästa inte beror på typen av sele, vagn, säng, bostad etc.

När du förstår att sammanhang mellan människor är det viktigaste för ditt barn. När du lär barnet att älska och vara tolerant. Och förstå att även hon/han har ansvar för både relationer och tillståndet i världen.

OBS; detta är inget inlärt dravel. Det är allvar!!

Den perfekta föräldrrn existerar inte. Man får göra sitt bästa och det man tror är det mest rätta. Alla arn och föräldrar är olka finns igen genlösning :)

Okej det var ord och inga visor. Men mer konkret, vad ska man tänka på som förälder då?
Jag har fått så mycket skäll för att jag inte daltat med ettan över huvud taget, utan bara kört mitt eget race rakt av.
Resultatet blev jättebra, men vägen dit var tydligen något av det värsta man kan göra mot ett barn, om man slår ihop allt, enligt vad jag kan läsa i trådar här på FL. (Har inte utsatt mig för att berätta i detalj om vad jag gjort och inte gjort, men om man ska gå på de värderingar som väldigt stor majoritet av användarna här har, så har jag inte gjort många rätt..)

tremoten.blogg.se

Ja, ha, ha, ha
som man frågar får man svar.

Jag ber om ursäkt, förstod inte nyanserna i ditt ts.

Du beskriver nu lite mer om hur du är som förälder. Men tydligen är det något problem, eftersom du skriver här. Berätta lite mer! Det är jättesvårt att ge bra synpunkter och råd på så lite information.

Roligt att ditt barn mår bra och att du är nöjd med er relation.
Kanske har omvärlden helt felaktiga förväntningar.
Berätta!

OMG.. Ska jag dra alla "fel" jag gjort så får jag hålla på i veckor, haha.

Men i grund o botten så gör jag motsatt mot vad man "ska" enligt "prettomorsorna" på FL.

-->Jag har aldrig ammat något av mina barn, utan är en stenhård anhängare av flaskmatning, eftersom det ger frihet, kontroll och bättre sömn. Men att jag "förvägrar" mina barn ett bättre immunförsvar slår hårdare än att jag får koll på vad de äter och hur mycket, samt att de inte har kolik pga vad jag äter osv. Enligt FL-medlemmar alltså. Att min sambo kan hjälpa till och därmed ger mig chans att sova och vara hyfsat utvilad och därmed en bättre mamma, är inte heller något att hänga i julgranen.

-->Jag höjer rösten åt min femåring. Och skäller på honom. Och kräver att han lyssnar, OMEDELBART, inte om tio minuter. Han ska säga förlåt om han är dum, innan han får lämna sitt rum eller får fortsätta leka eller vad det nu må vara. Jag är så ruskigt opedagogisk ibland så man kan bli mörkrädd, men det handlar om en gång på tusen kanske. Och det har gett resultatet att jag slipper höra tjat om godis och leksaker och annat i affären. Jag har hittills aldrig varit i närheten av att han ställt till med en scen i en affär. Säger jag "tyvärr, inte idag gubben" så accepterar han det och lägger tillbaka saken han visat mig. Går vi på stan så behöver jag inte höja rösten eller jaga honom för att han ska komma till mig/oss. Och det har jag fått många komplimanger för. I min värld är det sunt förnuft att man inte ska behöva skrika på sina barn, men ibland måste man kanske ryta till för att förhindra att man får gapa så fort man går in i en affär eller ut på stan.

-->Sagor och liknande har jag aldrig brytt mig om att läsa, istället har min femåring en massa cd-böcker som han lyssnar på när han ska sova. De som läser där berättar bättre än vad jag gör.

-->Sovtider existerar knappt här. Femåringen har en senaste tid på 22 som han ska lägga sig, men ofta lägger han sig självmant innan dess. Alltså blir det inget tjat om sovtiden. När han la sig 19 eller 20 så gick han också upp 05 på morgonen, trots att han inte behövde gå upp före 07. Därför är det ok att han lägger sig sent, så länge han inte ska upp före 9 på morgonen. Detta har stött på hårt motstånd. Barn kan inte välja sina sovtider osv. Nej, kanske inte. Men å andra sidan, har han inget att göra innan 11 på förmiddagen, vilket är fallet, så behöver han banne mig inte sova klockan 19 och gå upp 05 heller. Enligt mig.

-->Godis. Oj så mycket skäll jag får när jag säger att femåringen har fri tillgång till godis alla veckans dagar. Och saft, läsk och kakor likaså. Men i och med att det alltid varit så, utom en period då jag testade att säga nej till allt sött alla dagar utom lördagar, så har jag avdramatiserat sötsaker, och hur spännande är det när det alltid finns? MÖJLIGEN om det är en okänd sort att han vill ha, annars skiter han i godis och läsk och liknande för det mesta. När jag testade att ge på lördagar endast, så vräkte han i sig när han fick tillfälle och tjatade på att få när han inte hade tillgång. Så jag återgick till fri tillgång. Det verkar funka bäst. Total veckokonsumtion är mindre än en ordinär lördagsgodispåse för det mesta. Och något eller ett par glas läsk eller saft per vecka.
Jag skiter fullständigt i vad ungarna får att äta på dagis, mig spelar det inte någon roll om de får glass när barnen fyller år, för jag hade välkomnat tårta också. Det är vad jag själv fick, och jag tycker att folk är löjliga som håller på och gnäller om att man inte får äta socker på dagis ens när någon fyller år.

Detta var NÅGRA av alla mina fel och brister i femåringens uppfostran. Det finns många fler. Om man ska gå på hur man fostrar barn i FL-medlemmarnas anda. (Grovt generaliserat).
TROTS det så har min femåring inga som helst allergier, sjukdomar eller liknande. Han är social, glad, pigg, framåt, ligger långt före i all utveckling både mentalt och fysiskt och har så alltid gjort.

Jag säger som regel inte så mycket om folk inte frågar direkt vad jag gjort för att uppnå mina resultat, för jag mer eller mindre skäms över de "metoder" jag använt. Att min femåring sovit ensam i egen säng i sitt eget rum sedan han var tre månader låter hårt, men har ändå gett resultatet att han sover gott hela nätterna. Det var en vecka eller något sånt som han vaknade till varje natt, men efter det så sov han felfritt och gör än idag.

Så ligger det till. Folk har en massa åsikter, och jag är trött på att få skäll för att jag är så "elak" som gör allt fel, så DÄRFÖR frågade jag vad jag ska göra för att det ska vara "rätt" så jag slipper stå med skammen även när det gäller min tvåmånaders lilla kille.

Även om jag inte anammar det ni föreslår, så är det lärorikt.
Ska väl tillägga att jag är -79:a så jag är inte jättegammal eller jätteung, och jag har inte fostrats enligt några speciella metoder själv.

tremoten.blogg.se

Alla barn är ju olika, det finns ingen universiell mall för barnuppfostran som funkar på alla barn. Ditt sätt har funkat bra för din 5-åring.
Man gör väl det som känns bäst. En del av det du skrivit hade inte funkat hemma hos mig, just för att vi alla är olika, men det behöver ju inte betyda att det ena är bättre än det andra.

Jag har både flaskmatat och ammat mina barn. Första barnet blev flaskmatat och sista helammat första månaderna och mellanbarnet något mellanting. Amning är för jäkla smidigt på nätterna, man slipper ju gå upp och fixa med flaskor=bättre sömn för mig!
Ok, första barnet är allergiskt mot pälsdjur och har en hörselnedsättning men beror nog mer på arvet än maten.

Sagor tänker jag är viktiga, och då även att se bokstäverna i en bok, för att underlätta läskodsknäckandet och så är det mysigt läsa tillsammans. Men där är vi ju olika, för jag älskar att läsa.

Sovtider håller jag ganska hårt på på vardagarna, dels för att mina barn är så morgontrötta, är de uppe för sent blir de sega och griniga hela dagen efter och trötta i skolan och orkar inte hänga med, och dels för att jag och maken ska få egentid.

Fri tillgång till godis hade funkat med min yngsta son, som nu är 6 år, för att han är inte så intresserad av godis. Hans äldre bror däremot, som verkar ha ärvt både mig och makens godistarm, hade levt på godis ifall möjligheten fanns! och därmed inte ätit annan mat. Men vi är inte jättehårda med att det ska vara en speciell godisdag, men vi försöker hålla det till helgen med undantag för kalas och liknande. Vi vill att han ska ha ett sunt förhållningssätt till godis precis som du vill att din son ska ha.

Vem har inte höjt rösten åt sitt barn? Det finns väl ingen som är perfekt heller.
Mellansonen delade rum med brorsan från tre månaders ålder, lillfisen på nu två år sover fortfarande hos oss (platsbrist i renovering men ändå!). Jag tror inte att det är något de kommer att lida av i framtiden. Det var vad som funkade bäst just då/nu.

Om folk undrar hur du gjort få du väl säga att du använt sunt förnuft. Det gör jag

Hmm, det var nog en bra idé, jag har kanske varit för ärlig?!

Ska börja med det, haha. Tack för tipset.

tremoten.blogg.se

Det var nog som nån skrev - ingen är perfekt!

Men om man tänker på hur ens egna föräldrar är/var/borde vara/varit, så är detta några tankar jag har fått med mig:

Ge råd och stöd när barnet vill ha det, men låta barnet (lite större då) fatta beslut och ta ansvar och följderna för det själv.

Lyssna och vara lyhörd om man mår dåligt.

Inte fördöma det dåliga utan berömma det bra.

Föräldrarna ska vara överens sinsemellan så man som barn vet vad man har att gå på - inte dubbla budskap den ena säger ja och den andra lägger in veto inför barnet.

Har den ena föräldern lovat eller sagt nej till något är det det som gäller. Vill man argumentera emot så får man göra det utan barnet och efteråt.

Ha tid och engagemang för sina barn. Visa att de betyder mycket och är älskade, vad som än händer.
... Jaaa, kan man leva efter det där?

Mänsklig.

Vilket innebär...?
Annars ett bra svar.. om du vill utveckla det. Min gissning är att du menar att man har både bra och dåliga sidor, gör misstag och lär av dem men har också sunt förnuft och agerar efter det osv. Eller?

tremoten.blogg.se

Exakt så menade jag

man e den bästa föräldern för sina barn som man kan vara de finns ingen perfekt förälder

TS: Jag håller med dig om vissa aspekter, inte om andra. Men jag skulle tycka det var intressant om du ville utveckla detta kring att få din son att lyssna omgående och också inte tjata. För jag ser mycket positivt i att hitta en väg som inte leder till konstant tjat från både föräldrar och barn. Men jag vill tro att man kan åstadkomma det genom ett positivt beteende. Är det enbart genom skällande du fått det resultatet menar du eller hur har du gjort?