Sen avnavling på prematurer?

Här finns några länkar till vetenskapliga källor om sen avnavling, i kronologisk ordning från 2006 och framåt:

www.lakartidningen.se/engine.php

www.dagensmedicin.se/nyheter/2007/12/05/okat-stod-for-senare-klipp/index.xml

www.lakartidningen.se/07engine.php - i denna artikel finns mycket intressant information om just fördelen av sen avnavling på prematurer och då i synnerhet pojkar, se t ex tabellen längst ned. Där nämns också att gulsotsrisken är omdiskuterad eftersom viss gulsot varken är onormalt eller så farligt för spädbarn som det kan vara att gå miste om 1/3 av sitt blod.

www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/10/24/nya-rutiner-for-avnavling/index.xml

Här är också en intressant kommentar till den första artikeln ovan, även om den är skriven av en "privatperson": www.lakartidningen.se/includes/07showComments.php

Givetvis vill vi låta dem kapa navelsträngen vid asfyxi, ok för att vi tror våra (prematura) barn har väldigt stor nytta av 25-40% mer blod för att vara så gott rustade inför kommande prövningar som möjligt men den nyttan är ju rätt överflödig om barnet är dött.

Vad jag vänder mig emot är att de vill ha 25% av mina barns blod för stamcellsforskning som med all sannolikhet aldrig kommer att gynna mina barn så mycket som blodet i sig hade gjort, samma sak med pH-kollen som kan tas med kanyl ifrån en åtklämd navelsträng och är mer en kvalitetssäkring för vården än något för barnets eget skull. Dessutom har jag svårt att se att inte hjärt- och lungräddning kan påbörjas medan man låter navelsträngen pulsera i 30 sek, inne i rummet. Den utrustning som krävs finns ju i regel monterad på vagnarna.

Hursomhelst, det låter ju bra att åtminstone en av er har lyckats få lite gehör för sitt önskemål - för oss räcker det om navelsträngen får vara orörd i 30 sekunder, även om det förstås vore fint om den fick pulsera klart innan klampning/kapning. Jag tror att jag ska skriva ut artiklarna ovan och bifoga mitt förlossningsbrev, samt visa de läkare jag kommer i kontakt med innan förlossningen. Upplever tyvärr ibland att man avfärdas som att man inte grundat sin uppfattning på vetenskapliga grunder utan på pseudovetenskap och som extrem motståndare till allsköns pseudomedicin tar jag illa upp av det. Samma sak hände när jag frågade om progesteronbehandling pga min cervixinsufficiens, då de pratade över huvudet på mig tills jag plockade fram källan till min förfrågan, en artikel i New England Journal of Medicine; då blev de lite förlägna och läkarstudenten skickades iväg att plocka fram studien i sin helhet - men det är irriterande att man ens ska behöva ta den skiten.

ollie: Att minst 25% mindre blod hos ett barn är ett I-landsproblem får stå för dig och din rätt snorkiga uppfattning. Jag föredrar nog att lita på t ex de studier/sammanfattningar på vetenskaplig grund som länkas till ovan men... tack (eller nåt) för din synpunkt.

Och givetvis kommer jag inte att prioritera sen klampning av navelsträngen på ett par livlösa barn. Det känns lite bekymmersamt att en sådan sak ens behöver förtydligas? Men å andra sidan, jag har förstått på ryktesväg att det finns en del sanslösa människor som hänger här, som kanske skulle prioritera att få upp sin unge på bröstet än att det utförs hjärt- och lungräddning på den, vad vet jag (som är ny medlem)...

Hursomhelst: skulle uppskatta fler svar från folk som inte ifrågasätter sen avnavling utan som önskat det för sina barn. Tack ni andra som har svarat, det blir ju lite ruta ett tyvärr av era svar att döma. Ingen av er, utom Pineapple, som tagit diskussionen med läkarna i samband med snittet?

Jag kan förstå att det kan komma lite förnumstiga svar om att man ska vara glad om ungen överlever överhuvudtaget osv men eftersom jag är i 29+3 ser det ut som att jag slipper extrema prematurer (tack och lov: jag fick mina kortisonsprutor i 22+6, så jag har klarat mig lååångt nu) och anledningen att jag har kunnat läsa på är just att jag haft ynnesten att inte föda så snart komplikationerna kunde ses.

Jag ber om ursäkt ifall jag lät spydig/otacksam för något svar ovan, det är mest att det känns som att det räcker med att tidvis bli lätt avfärdad av vårdpersonalen - dock mycket sällan; jag är överlag mycket nöjd med det bemötande jag fått av all KK-personal. Just ordet "I-landsproblem" kändes rätt magstarkt för i praktiken är det så att prematurbarn är ett specifikt "I-landsproblem" - i många U-länder dör barnen rätt och slätt. Så, precis som det finns medicinska skäl att ta hand om barnen på bästa sätt vad gäller andning och andra faktorer i samband med prematurer finns det indikationer som pekar på att blodmängden är av stor betydelse, t ex vid risken för hjärnblödning hos pojkar. Det var därför jag trodde det fanns fler entusiaster för sen avnavling här inne.

Och diskussionen om sen avnavling vid asfyxi kan vi gärna lämna därhän eftersom det alltså inte är det minsta på tapeten i vårt fall...

Vad jag menade var givetvis inte att barnen inte kan drabbas av asfyxi utan att jag inte är så urbota fläng i vad jag prioriterar att jag tycker de ska vänta 30 sekunder med återupplivning för att blodet ska pulsera in i deras halvdöda kroppar. Därför känns det rätt onödigt att påpeka att läkarna gör vad de måste - inkl att kapa navelsträngar - om barnen föds med asfyxi; det är ingenting jag skulle drömma om att motsätta mig. Däremot skulle jag önska att det fanns en medelväg, dvs att de inte flyttar ut ungarna om det inte är nödvändigt utan arbetar med det de kan i rummet, med navelsträngarna pulserande.

Det finns en tråd om sen avnavling ("barnets födslorätt" el dyl heter tråden) här där bl a barnmorskor uttalat sig om att det i praktiken inte borde vara ett problem med varken pH-kontroll eller hjärt- och lungräddning med navelsträngen intakt, i det senare fallet eftersom som sagt det som behövs i regel sitter på vagnarna redan.

Tack för många goda svar och lyckönskningar!

Kan uppdatera den här tråden med hur det gick för mig. Jag födde mina barn i 31+0, vaginalt, och allt gick - förhållandevis - väldigt väl. Båda barnen skrek när de var ute om än nr 1 var något medtagen. Jag bad om sen avnavling (dvs tills strängen slutat pulsera alternativt minst 30 sek) men på nr 1 gick det väl sisådär. De väntade väl c:a 15-20 sek innan strängen klipptes eftersom de var tvungna att få honom "ur vägen" för att kunna hålla tvilling 2 i rätt position, så att han inte hastigt vände sig el dyl. Ett argument jag kunde köpa.

Tvilling 2 föddes 3 min efter sin bror och där fick strängen pulsera klart - och märkligt nog var den slapp och klar efter c:a 20 sek. Sambon som klippte intygade att den var helt vit.

Detta var den 9 januari och allt har gått utmärkt sedan dess; de kom ur CPAP efter några dagar och kuvös efter någon vecka. Nu ligger de på värmebädd. Intressant detalj dock: i dag visade det sig att en av tvillingarna hade blodbrist, vilket kan ha förklarat att hans saturation har dippat lite väl mycket emellanåt. Gissa vilken tvilling? Japp, nr 1. Jag frågade sjuksköterskorna här på Neo om det kan bero på den tidiga klampningen och fick lite svävande svar, typ att det är väldigt vanligt att prematura behöver påfyllning av blod med jämna mellanrum, även om de inte har blodbrist när de föds. Jag ställd då följdfrågan om det kan bero på att det är väldigt vanligt att sen avnavling ej sker på prematura. Inget svar där. Nåväl, jag är bara tacksam och glad att allt går väl för oss, även om ena grabben ligger i en IVA-sal och får blodtransfusion i detta nu.

abuelita: Jag vet faktiskt inte om de mjölkade men jag har för mig att de höll honom under placentanivå. I just vårt fall tror jag dock inte att det fanns någon risk att tvilling 1 tog blod från tvilling 2, trots gemensam placenta. Anledningen är att jag opererades för tvillingtransfusionssyndrom i v 25, då de brände av tre anastomoser med laser och därefter repade sig blodbalansen helt och hållet mellan tvillingarna, så förmodligen fanns det inte kvar något gemensamt blodomlopp.

Här i Malmö är de helt inställda på känguruvård, precis som i Lund vad jag förstått. Med andra ord hade vi knappt vaknat på BB dagen efter förlossningen (födde på kvällen) innan vi blev inkallade till Neo för att påbörja känguruvården. De har de för ändamålet utformade tubtopparna från KAM som jag och min sambo sitter med hela dagarna. Det är ju önskvärt att tvillingar sitter tillsammans men jag upplever det för bökigt och stressigt att sitta med båda samtidigt: de sjunker ihop i den tajta dalgången mellan mina bröst (som bokstavligen gick upp två kupstorlekar övernatt) och plötsligt börjar deras övervakning larma oftare än när de ligger en och en hos oss. Även NIDCAP verkar de ha anammat här, med en väldigt tyst och lugn IVA (t ex en mätare för ljudnivån), ombonade bäddar osv, samt att vi ska sitta minst två timmar i taget vid varje kängurusession. De berättade dock att de inte har tagit steget fullt ut som i Uppsala, där de tydligen inte har kuvöser alls utan enbart känguruvård. Våra barn låg i kuvös nattetid i början, när de inte kunde reglera sin kroppstemperatur själva. Själv vetefasen om jag vågat sova med barnen på mig eftersom jag inte är typen som ligger still i sömnen och barnen är ju inte precis stora nog att kunna spjärna emot om jag skulle vända mig så att de kläms.