kär i en kändis
Att bli kär i kändisar är inte precis ett ovanligt fenomen, åtminstone inte bland tonårstjejer. De kan bli närmast besatta och upplever samma euforiska känslor i ett fantasiobjekt som en livslevande människa, även hästar.
Idag är det ju en otroligt gynnsam tid för förälskade och besatta fans i o m att man kan komma i direktkontakt med sina idoler i realtid via sociala medier och veta exakt vad deras nästa steg är, vilka platser de ämnar besöka osv. På min tid var det sånt hemlighetsmakeri och i princip stört omöjligt att komma i kontakt med en kändis eller få reda på var de bodde. Man fick skriva till fanklubben och fick något opersonligt utskick och ett tack ungefär. Kändisar var ouppnåeliga och högt stående varelser.
Jag har själv varit helt nedkärad i flera stycken under min livstid och knappast kunnat tänka på annat periodvis. Följt dem slaviskt, samlat bilder, förlustat mig till deras väsen och ljuva stämmor. Helt underbar berusning utan tvekan, något mina partners ofta känt som en omöjlighet att konkurrera med. Jag har klart tänkt tanken många gånger precis som TS att försöka träffa dem och har även gjort det med några lite flyktigt, tagit reda på var de bor, deras historia och omständigheter osv. Nu är det ju ingen omöjlighet att få till ett möte, skapa en relation till sin idol med lite ansträngning och dedikation.
Finns en dokumentär om Agneta Fältskogs stalker i ABBA. Han köpte väl ett hus nära henne och såg till att var en räddande hand när hon hamnade i nån kris och byggde på så sätt upp en relation med henne. Finns andra exempel på personer som börjat skriva med kändisar och sedan blivit ihop, tror Charlotte Perelli mötte sin nuvarande man sådär och att han följde hennes uppträdanden och lärde känna henne den vägen. Många kändisar är ju väldigt ensamma egentigen och lever som singlar för att ingen vågar dejta dem och att de har svårt att lita på någon i deras position.
Jag tycker man kan drömma och undersöka möjligheter att kanske få till någon form av möte men ändå försöka hålla sig realistisk i tankarna. Men omöjligt tror jag inte att det är!
Många i tråden verkar ha svårigheter att förstå detta beteende, hur man kan tillåta sig ha så orealistiska känslor för en totalt okänd person. Men kärleken är ytterst verklig, fast endast en dimension av den eftersom den inte är ömsesidig och förankrad i verkliga upplevelser och kan bekräftas tillbaka. Men utan tvekan är den en otrolig gåva och en sann glädje om än ganska plågsam studtals:)
Idag är det ju en otroligt gynnsam tid för förälskade och besatta fans i o m att man kan komma i direktkontakt med sina idoler i realtid via sociala medier och veta exakt vad deras nästa steg är, vilka platser de ämnar besöka osv. På min tid var det sånt hemlighetsmakeri och i princip stört omöjligt att komma i kontakt med en kändis eller få reda på var de bodde. Man fick skriva till fanklubben och fick något opersonligt utskick och ett tack ungefär. Kändisar var ouppnåeliga och högt stående varelser.
Jag har själv varit helt nedkärad i flera stycken under min livstid och knappast kunnat tänka på annat periodvis. Följt dem slaviskt, samlat bilder, förlustat mig till deras väsen och ljuva stämmor. Helt underbar berusning utan tvekan, något mina partners ofta känt som en omöjlighet att konkurrera med. Jag har klart tänkt tanken många gånger precis som TS att försöka träffa dem och har även gjort det med några lite flyktigt, tagit reda på var de bor, deras historia och omständigheter osv. Nu är det ju ingen omöjlighet att få till ett möte, skapa en relation till sin idol med lite ansträngning och dedikation.
Finns en dokumentär om Agneta Fältskogs stalker i ABBA. Han köpte väl ett hus nära henne och såg till att var en räddande hand när hon hamnade i nån kris och byggde på så sätt upp en relation med henne. Finns andra exempel på personer som börjat skriva med kändisar och sedan blivit ihop, tror Charlotte Perelli mötte sin nuvarande man sådär och att han följde hennes uppträdanden och lärde känna henne den vägen. Många kändisar är ju väldigt ensamma egentigen och lever som singlar för att ingen vågar dejta dem och att de har svårt att lita på någon i deras position.
Jag tycker man kan drömma och undersöka möjligheter att kanske få till någon form av möte men ändå försöka hålla sig realistisk i tankarna. Men omöjligt tror jag inte att det är!
Många i tråden verkar ha svårigheter att förstå detta beteende, hur man kan tillåta sig ha så orealistiska känslor för en totalt okänd person. Men kärleken är ytterst verklig, fast endast en dimension av den eftersom den inte är ömsesidig och förankrad i verkliga upplevelser och kan bekräftas tillbaka. Men utan tvekan är den en otrolig gåva och en sann glädje om än ganska plågsam studtals:)