otrohet men med känslor...

Alla förhållanden sviktar och det är nog då som man börjar öppna upp sig lite mer och blir glad om nån visar intresse för en.
Då kanske man blir kär osv, men det är säkert bara en ytlig kärlek.
Om du skulle bryta förhållandet för den nya mannen och vardagen kommer det är då problemen börjar uppstå.
Om det inte funkar då hade du tänkt vara otrogen igen då?
Det bästa du kan göra är att känna efter och rida ut känslorna för den andre mannen.    Du kan att försöka hitta tillbaka till din sambo igen, fixa barnvakt så att bara du och sambon din får egen tid.
Tror nog att det är egentiden som fattas mellan er två och var ärlig mot han och säg att du har varit otrogen mot han så det inte kommer som en käftsmäll senare när du minst anar det.
Sambon din kanske själv tycker att förhållandet har stannat av blivit tråkigt gissar bara för du har inte berättat hur det är mellan er två.
Men lever man i bra förhållanden så är man inte otrogen heller så därav att jag tror att förhållandet mellan er har stannat av.

Om du gått och blivit kär i en annan man bör du inte vara kvar i det förhållandet du lever i idag, vare sig det blir något med kollegan eller inte. Det är inte rätt mot någon av er!

Jag har upplevt det från båda håll och inget av dem är något vidare skoj. Jag blev kär i en kollega som hade sambo, vilket jag även hade... när jag insåg att jag var kär var det enda rätta att lämna min dåvarande. Jag kunde inte gå i mitt förhållande och låtsas om något som inte var. Så jag gick... och då trodde jag aldrig att kollegan skulle få tummen ur utan jag gjorde det för min egen skull. Men nu sitter vi här, kollegan och jag, sambos och väntar barn...

Du skriver att han är strulig kollegan? På vilket sätt? Hur som helst måste du utgå från dina egna känslor... Men låt mig fråga detta; Om din man blivit kär i en kollega... hur skulle det kännas för dig om vad hade du velat att hans skulle göra?

Huvudsaken är att du utgår från dina egna känslor och ser till att ingen annan blir sårad på vägen...

Lycka till!

Det här håller jag inte med om. Man kan vara kär i andra utan att för den skulle behöva lämna sitt förhållande. Det handlar om hur man hanterar det. Nu har TS varit otrogen och då kanske hennes man vill bryta, men det är isf hans beslut.

(TS)
Jag har berättat för min man vad som har hänt i stort och att jag har känslor för en kollega men att jag ändå vill att min man och jag ska få det att fungera. Vi har ju varit tillsammans sen gymnasiet och nu är jag 34 år. Alltså en evighet.  Vi bråkar inte så mycket men jobbar mycket tvärtemot varandra och  man är alltså mycket själv med barnen. Det har varit ett tufft år och jag har redan innan detta hände varit fundersam över om jag egentligen har de rätta känslorna för min man. Jag älskar honom verkligen men kanske bara som en kompis ?
Och nu känns det ju som helt omöjligt att bli klok på detta när man bara tänker på min kollega hela tiden trots att jag sagt åt honom att jag måste försöka hemma.

Jag fattar personligen inte skillnaden mellan att älska någon som en kompis och att älska med de rätta känslorna. Min partner är en kompis som jag har sex med och som jag delar mycket tid och glädje med. Det känns så pretentiöst att leta "de rätta känslorna" :)

Herre jösses.... hur skulle det kännas för dig att höra från Din sambo att han var kär i någon annan? Skulle du bara rycka på axlarna och tänka... Jaja men vi fortsätter för kär kan man ju alltid bli? Blir du kär i någon annan så har du förmodligen inte de rätta känslorna för din nuvarande partner, isf når inte sånna känslor fram. Hoppas innerligt för din partners skull att ni har samma syn på vad otrohet är så att han vet att det är helt OK att bli kär i andra men ändå dela livet med dej.. Otrohet behöver inte handla om enbart FYSISK otrohet. Även det bästa förhållandet kan drabbas av olika former av otrohet och det gäller att inte vara egoistisk utan ge sin partner en chans att själv avgöra.

Då måste jag fråga vad Din partner tycker om att du är kär i andra?

Det kanske är kärlek det du menar att du känner för din partner men det är ta mig tusan ingen sund kärlek du ägnar dig åt.

En fråga till, vad säger dina kompisar när du talar om för andra att du är KÄR i andra förutom din partner? Eftersom du tydligen tycker att det är helt OK att vara kär i andra så borde du ju således även vara helt öppen med det?

Ett tillägg till inlägg #9: jag vräker inte mina känslor över min sambo. Vi har pratat om hur jag funkar, och det är förmodligen tydligt vilka personer jag fäster mig mer vid genom att jag pratar om dem och umgås med dem ibland. Men det är allt.

Huvudsaken är att du är öppen för din sambo och det verkar du ju vara. Det är väldigt viktigt och då har även han möjlighet att ta ställning till det hela och det verkar han ju ha gjort. Bra om det funkar för er men jag tvivlar på att det funkar för de flesta.

Huvudsaken är ärlighet och förnekar man sånna känslor och som du skriver ljuger för sin partner så är det en helt annan sak.

Sen kan ju jag tycka att det är märkligt att du inte kan prata med dina vänner med vad du har för känslor eftersom du så starkt ändå tror på dem. Men när du skriver att det är tydligt vilka du fäster dej vid för du pratar mycket om dem och umgås mer med dem, är det då sådana personer du är kär i?

Nu när du skrev att din sambo är fullt medveten om hur du fungerar och att du blir kär i andra så kan jag inte fördöma, snarare förundras över att det verkligen funkar...

Det handlar nog mest om dig själv och bekräftelse efter ytlig och snabb kärlek du är kär i kärleken själv och antagligen mer så än du är  i din sambo.