• Winglur

    Stöd/Pepp tråd! Nyktra Alkoholister/Narkomaner.

    Jag hittade en tråd förut som hette något liknande.
    Nu verkar den dock ha dött ut.
    Så jag startar en ny, och hoppas på att det finns någon mer som kan behöva den.
    Alla är välkomna, ni som har lång tid, ni som har en dag, ni som fortfarande kämpar för att få en dag, och ni som kanske inte riktigt vet hur ni vill ha det.
    Jag heter Matilda och är alkoholist och narkoman.
    Jag tar 2 år och 9 månader imorgon. Nykter tid alltså.
    Jag lever tillsammans med min sambo och våran dotter och allt vad det innebär.
    Tar en dag o taget och gläds (för det mesta) åt livet.
    Just idag känner jag tacksamhet över att Jag själv har makten att kontrollera mina handlingar, att Jag själv kan styra mina tankar från negativt till positivt.
    Att Jag själv tar ansvar över Mitt liv!
    Berätta gärna om hur ni har det, hur funkar vardagen?
  • Svar på tråden Stöd/Pepp tråd! Nyktra Alkoholister/Narkomaner.
  • Anonym

    GRATTIS!!! Jag vet hur det är. Det strongt gjort: 2 år och 9 månader!!!

  • Anonym

    Vad var vändpunkten som fick dig att bli ren, eller bestämde du dig bara?

    Har du någon aning om hur statistiken ser ut, hur många klarar att bli rena på egen hand, genom behandling och hur många klarar det inte?

    Min pojkvän som är narkoman hävdar att ca 50% blir rena för att dom vill det, utan behandling alltså... tycker det känns orimligt.

    BRA JOBBAT såklart!

  • Winglur

    Tack! :)


    Oj, vändpunkten...
    Jag tvingades in i en behandling.
    Jag var frivillig, men om jag inte hade åkt hade jag fått ett LVU.
    Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag bestämde mig, men en dag bara gjorde jag det. Jag hade  verkligen inga planer på att sluta då när jag åkte...
    Jag fick mer och mer tid i behandlingen och hade turen att komma till ett riktigt bra ställe. Jag upptäckte medan tiden gick att det faktisk var ganska nice att må bra.
    Jag har alltid haft ångest och sådär, men i behandlingen kunde jag jobba med det istället för att som innan bara trycka bort det med hjälp av alkohol och droger.
    Många säger att man måste "knarka klart" eller dricka klart.
    Att man måste känna att nu är det slut.
    Men jag tror att man helt enkelt måste ta ett beslut.
    Bestämma sig att nu jävlar får det vara nog.
    Jag tror inte på att gå runt och vänta på den där känslan, för den kan verkligen komma för sent. Det är alldeles för många som dör i den här sjukdomen. :(
    Jag har tyvärr ingen koll på statistik, men det måste gå att googla.
    Det din pojkvän hävdar låter inte så rimligt. :/
    Jag är ganska säker på att statistiken säger att typ 2 av 10 som är I behandling klarar det. Och det har stämt ganska bra om jag tittar på gruppen jag var i behandling tillsammans med...
  • vimsan06

    har själv varit drogfri 2 år efter ett tio årigt opiat missbruk. Är med i ett progrma med medicin efter att ha misslyckats med flera tolv stegs behandlingar. Har ett superbra liv idag med min lilla familj.

    Hur länge missbrukade du ts innan du la av? Går du på möten och så? Går själv på NA ibland


    shhh..
  • Winglur
    vimsan06 skrev 2010-01-04 15:57:52 följande:
    har själv varit drogfri 2 år efter ett tio årigt opiat missbruk. Är med i ett progrma med medicin efter att ha misslyckats med flera tolv stegs behandlingar. Har ett superbra liv idag med min lilla familj. Hur länge missbrukade du ts innan du la av? Går du på möten och så? Går själv på NA ibland
    GRATTIS!
    Hur många barn har du?
    Jag drack i 7 år och tog droger i 5.
    Började när jag var 11.
    Jag går på möten. Eller, jag gick regelbundet fram till för ett år sedan ungefär.
    Sen missade jag ett par gånger, pga jobbet, illamående, trötthet. (var gravid)
    Sen blev det svårare och svårare att komma tillbaka.
    Så jag gick första gången igår faktiskt, första gången på över ett år alltså.
    Det gick att vara nykter och drogfri, men det var inget kul.
    Kände harm och irritation mest hela tiden. 
    Jag och min sambo bråkade mkt.
    Jag hoppas nu att vi ska komma tillbaka och börja gå på möten regelbundet.
    Jag mår så jävla mkt bättre när jag gör det. 
    Går du regelbundet? Har du bra hemmagrupp?`:)
  • vimsan06
    Winglur skrev 2010-01-04 16:08:43 följande:
    GRATTIS! Hur många barn har du? Jag drack i 7 år och tog droger i 5. Började när jag var 11. Jag går på möten. Eller, jag gick regelbundet fram till för ett år sedan ungefär. Sen missade jag ett par gånger, pga jobbet, illamående, trötthet. (var gravid) Sen blev det svårare och svårare att komma tillbaka. Så jag gick första gången igår faktiskt, första gången på över ett år alltså. Det gick att vara nykter och drogfri, men det var inget kul. Kände harm och irritation mest hela tiden.  Jag och min sambo bråkade mkt. Jag hoppas nu att vi ska komma tillbaka och börja gå på möten regelbundet. Jag mår så jävla mkt bättre när jag gör det.  Går du regelbundet? Har du bra hemmagrupp?`:)
    nej dessvärre är det max en gång i veckan här i min kommun,och då är det inget att hurra för. dålig sammanhållning. Vi som har medicin behandling  efter att ha använt opiater har ju inte varit välkommna på möten tidigare,var typ ett år sen dom gick ut med information att vi var välkommna. Innan jag fick subutex var jag på flera tolv stegs behandlingar och mycket möten,i omgångar.

    jag känner av att dom inte ser mig som helt drogfri,fast än att jag inte är påverkad av min medicin,så ser dom mig innerst inne inte som helt nykter. jag har subutex i relativt låg dos. Det går bra att köra bil, arbeta med riskfyllda presitionsjobb,vara gravid,amma mm när man har sub så jag blev ganska chockad när jag gick på möte och berättade den glad nyheten,att jag äntligen fått komma med i subutexprogrammet och dom bad mig lämna lokalen.
    Jag hade ju kommit dit i alla möjliga olika skick,drogfri och råpundig,och det hade gått bra,men nu gick det inte längre för att en läkare skrivit ut medicinen.

    så nu åker jag till grann kommuner då och då,nästan skönare också att slippa träffa alla gamla pund kompisar. Har en tre åring och en 4 månaders. Har du barn själv? Drug of choice?
  • Winglur
    vimsan06 skrev 2010-01-04 17:33:49 följande:
    nej dessvärre är det max en gång i veckan här i min kommun,och då är det inget att hurra för. dålig sammanhållning. Vi som har medicin behandling  efter att ha använt opiater har ju inte varit välkommna på möten tidigare,var typ ett år sen dom gick ut med information att vi var välkommna. Innan jag fick subutex var jag på flera tolv stegs behandlingar och mycket möten,i omgångar. jag känner av att dom inte ser mig som helt drogfri,fast än att jag inte är påverkad av min medicin,så ser dom mig innerst inne inte som helt nykter. jag har subutex i relativt låg dos. Det går bra att köra bil, arbeta med riskfyllda presitionsjobb,vara gravid,amma mm när man har sub så jag blev ganska chockad när jag gick på möte och berättade den glad nyheten,att jag äntligen fått komma med i subutexprogrammet och dom bad mig lämna lokalen. Jag hade ju kommit dit i alla möjliga olika skick,drogfri och råpundig,och det hade gått bra,men nu gick det inte längre för att en läkare skrivit ut medicinen. så nu åker jag till grann kommuner då och då,nästan skönare också att slippa träffa alla gamla pund kompisar. Har en tre åring och en 4 månaders. Har du barn själv? Drug of choice?
    Jag blir så irriterad när jag får höra sånt där.
    Jag har hört många som inte känner sig välkomna då dom är med i subutex programmet. Det är himla tråkigt. Alla ska vara välkomna.
    Man får inte neka någon tillträde till ett möte.
    Ok att man kan respektera att inte dela om man är pundig.
    Men som du, som inte missbrukar din medicin, gaaash. 
    Aja, förstår att du åker till grannkommunen.
    Själv var jag aldrig i min hemkommun och levde rövare.
    Jag "bodde" hos kompisar i grannkommunerna.
    Det var på slutet jag hängde här i kring, men det minns jag knappt nåt av så det var inga problem för mig att komma tillbaka hit efter behandlingen.
    Känner liksom inga här.
    Eller kände, nu har jag ju byggt upp ett nätverk.
    Jag har en dotter, hon fyller 1 den 23e januari. Helt sjukt vad fort det har gått...
    Jag var kaos missbrukare som min drogterapeut kallar mig.
    Tog allt jag kom över, men främst tjack och sub. Och alkohol då.
    Benzo och röka följde alltid med.
    Så, ja, det mesta, men aldrig horse. Jag trodde att jag var allergisk mot morfin. :)
  • Winglur

    Försöker hålla tråden vid liv. :)


    Jag hade verkligen behövt ett möte idag känner jag. 
    Så fruktansvärt matt på min sambos jobb.
    Han veckopendlar och jag vet aldrig riktigt hur han jobbar.
    Som igår, jag trodde att han skulle åka imorgon förmiddag, men han kläcker ur sig att han ska åka imorgon (läs idag) förmiddag istället.
    Jag blev helt knäckt, jag fattar inte riktigt varför men.
    Det är så jobbigt att han aldrig är hemma.
    Dottern känner knappt igen honom när han kommer hem, och dom hinner nätt och jämt bli kompisar innan han åker igen... :/
    Han vet inte hur länge dom ska bo borta heller, dom kan aldrig svara på det.
    Kanske en månad, kanske två. Det är så jobbigt!
    Jag kände igår att hade jag inte haft Ella hade jag förmodligen suttit med ett par 75or.
    Aaargh. Fick bara lov att spy lite! :P
  • Anonym (drogfri o glad)

    Vilket bra intiativ till tråd{#lang_emotions_smile}!! Grattis till TS Wiila5 och vimsan06 till er drogfrihet!! Jag har oxå fått sub sedan 7 år, kan ju inte säga att det gick spikrakt de första åren men senaste 4-5 åren har det liksom kommit på plats av sig självt, och ju längre tid det går desto enklare.. Följde oxå med en kompis till AA/NA (var typ kombinerat i liten by) i början av min drogfrihet, har aldrig känt att NA var "min grej" och precis som vimsan så tog det hus i h-e när jag sa att jag var ren med hjälp av subutex{#lang_emotions_djavulsk}blev så j*kla arg!! Jag menar ser man på hur det var innan då INGENTING hjälpte så borde även de ha en viss förståelse för att man faktiskt är ren, och inte sitter där o är väck pga sub. Precis som vimsan sa så fungerar man ju normalt och säger man inget så skulle ingen någonsin reagera, tycker bara det är så trångsynt och fel att stänga ute människor så där! Nåja, jag kände mig inte välkommen där när de väl ändrade sin "policy" och jag går fortfarande och lämnar prov 1gång/vecka för att få min medicin och det är väl det enda som känns som att jag inte lämnat det gamla livet helt, fö är jag som vem som helst nu och det är så skönt! Dock är jag inte längre öppen med min bakgrund eftersom många ändrar uppfattning när man berättar {#lang_emotions_frown} därför väljer jag att hålla tyst för min och familjens skull, men jag är glad att det kommit en sådan här tråd här{#lang_emotions_smile}!! Tack!! Och fortsätt kämpa, kan bara säga att det blir lättare o lättare med tiden som går!

Svar på tråden Stöd/Pepp tråd! Nyktra Alkoholister/Narkomaner.