Är det föräldrarnas fel att barn är kräsna med mat?

Mmmm vet inte vad jag ska svara. Men jag är helt övertygad om att det i 95% av fallen är föräldrarnas fel.

När jag var liten så behövde jag aldrig smaka på grejor osv.. Vilket jag tyckte var kanon när jag var liten. Men nu i efterhand (typ 25 år efteråt) så känner jag att det skulle vara bra och haft med sig lite mer "smaker" när man blev äldre. Nu får man ju liksom försöka vänja sig vid många nya smaker när man är äldre istället.

Dock så försöker jag själv att inte tvinga mina barn att äta massa saker som dom inte tycker om. Men dom ska i alla fall smaka lite av alla grejor.. och då menar jag inte bara en gång utan, varje gång. Det tar rätt så många gånger innan man har lyckats tycka om en ny smak.

Jag har en son som är 12 år, han är inte direkt kräsen. Eller det beror på hur man ser det. Får han välja helt själv så äter han bara det han tycker är gott. Men han klagar inte när man säger att ha måste äta de andra sakerna heller.

Dom två yngsta är för små än för att kunna utröna om dom är kräsna eller inte.

Ja, det tror jag. Föräldrar har mycket konstigt för sig med barn och mat har jag märkt. Tvingar i dem mat tex.

Mina föräldrar fick ta riktigt mycket s***t från personal på både dagis och skola ang min brors matvanor och det var också en ständig anledning till gräl mellan min pappa och min bror, att han vägrade smaka mer än en gång och bara åt vissa saker, en period åt han bara pannkaka, kroppkaka, blodpudding och mackor. När min bror var 20 år fick han diagnosen Krohns sjukdom, som innebär en i princip kronisk inflammation i tarmen, och man upptäckte också ärr efter ett gammalt magsår på magmunnen. Hans läkare har sagt att det är jätteviktigt att han bara äter sådant han är sugen på och tycker om. Han har alltid vägrat tomat som tex är känt som stark för magen. Antagligen har han alltså haft dessa problem med magen hela livet och det är det som gjort honom "kräsen". Så jag tror absolut att ett barns kräsenhet kan bero på helt andra saker än uppfostran, och tror att man ska vara väldigt försiktig med att skylla på föräldrarna.

Säger nej till att det är föräldrarnas fel. Har två kräsna barn av tre. Ändå lagar jag aldrig speciell mat till de kräsna. De får äta det som serveras eller gå hungrig till nästa måltid. Tvingar ingen att äta. De klarar sig om de ej vill ha Uppmuntrar dem att våga prova i af.

tror till viss del att det kan bero på mig då jag är en jäkla hönsmamma som dessvärre skämmer bort mina barn lite väl när det kommer till maten, händer att jag i bland lagar 4 olika rätter då barnen vill ha olika saker så viss kan det bero lite på mig men  bara lite                             

Till viss del är det nog det. Vår 3-åring är kräsen med vissa saker, när hon var yngre åt hon allt, men inte nu längre. Vissa saker äter hon ju inte för att hon inte gillar dom, men tex. igår när vi gjorde pizza ville hon inte ha räkor på pizzan för att jag inte skulle ha, jag gillar inte räkor. Men så smittar det också av sig på andra barn, tex. äter hon inte morötter för att hennes kusiner inte äter morötter.

Har son som är matfobiker. Jag VET att det definitivt inte i alla fall har med föräldrarna att göra. Min son spydde redan som baby åt mat. I alla dagis och skolor han gått har de trott att det varit pga kräsenhet som kommit från för släpphänta föräldrar. De har alla fått ändra sig.

Mitt barns kusin har dock gapat som en fågelunge åt all mat den bara kunde få smaka ända från start.

Jag spydde även själv åt viss mat som liten. Viss mat som jag tyckte såg god ut, men som helt enkelt bara inte gick ned.

Om man tror att alla barn som inte äter allt är det pga bortskämdhet, så är man inte speciellt insatt eller kunnig.

Om man tror att det går att "bota" med hjälp av tvång.. då är man inte bara okunnig utan även sadist.

Jag har en son som är allt annat än kräsen men själv är jag väldigt kräsen och petig kring mat, så nej, jag tror inte det är föräldrars fel! Min son äter bättre än vad jag gör många gånger, t ex så gillar han oliver, avokado, älskar broccolli och allt var grönsaker heter typ, jag äter inte alls lika bra som han gör, är glad att han inte är kräsen!

...fast Jesper Juul anser väl att barn själva är kompetenta nog att bestämma om och vad de vill äta. Att det snarare är föräldrarnas inställning det är fel på?

Vill minnas att han inte tycker att det är en stor grej om barn vill äta samma sak i flera veckor, eller ha flingor och mjölk en timme efter att de vägrat äta kvällsmat... det man kan göra som förälder är att begränsa utbudet och inte skapa onödiga konflikter och maktkamper vid matsituationen - om jag förstått honom rätt... Hela hans "grej" är väl att barn kan styra sina primära behov själva om man bara låter dem.