jag har blivit sviken men älskar min man ändå

Starkt blandade känslor, ser jag, och kan jag förstå.

Min sambo var otrogen mot mig när vi precis fått barn. Vi hade verkligen kämpat igenom grav. och allt var skit mellan oss! Han gjorde ett snesteg och trodde gräste var grönare på andra sidan. Men han ångra sig djupt efteråt. Jag flyttade ifrån honom. Jag kände mig så sviken och jag verkligen hatade honom! Men med tiden försvann all ilska och hat, och genom ett mirakel hittade vi tillbaka till varandra. Idag är det här 2 år sedan, och vi bor ihop igen och är lyckligare än någonsin! Men jag behövde komma ifrån honom och hitta mig själv först innan vi kunde börja bygga upp våran relation igen! Idag litar jag på honom till 99% mer kan jag inte än. Alltid finns det en liten oro att han kan göra det igen! En del säger en gång otrogen alltid otrogen! Men jag har valt och chansa och tro på oss. Och man måste vara väldigt stark för att orka gå vidare. Tjat och ältande fungerar inte i längden. Lycka till!

Ja fast det är ändå inte ditt fel att han inte kunde hålla kuken i byxorna. Spelar ingen roll om du har gnällt han ska lik förbannat inte vara otrogen. Låter nästan som du vill få det till ditt fel att han är ett....

Ja, det låter lite blåögt. Vad är det för kvinnor han träffat och i vilka situationer?
Personligen tror jag att det är skillnad om det är en okänd tjej på krogen, eller om det är en gammal förälskelse som kommer in i bilden. Av egen erfarenhet säger jag att NEJ- det går inte att gå tillbaka om det är känslor inblandade.
Om det är en fyllegrej så är det lättare.
Om du är beredd att förlåta honom för det som hänt - fine! Men se till att du gör det av rätt anledning, inte att du inte vill låta den andra kvinnan "vinna" eller att du är rädd att vara ensam.
Otrohet förekommer inte utan anledning och jag hoppas att ni tillsammans tar hjälp utifrån för att reda ut vad det var som orsakade det. Du ska inte ta på dig skulden för vad som hänt, att man bråkat är inte skäl nog att vara otrogen!

TS ni får nog söka hjälp en person som varit otrogen och vill fortsätta sitt förhållande måste våga erkänna sveket för sig själv och vad detta egentligen betyder om honom själv som person med förmåga till att värdesätta dig utan att sunka ned situationen för dig.

Jag hoppas och tror att det ska gå, och vet att allt inte är svart eller vitt. Min man var otrogen vid ett tillfälle när jag var höggravid med vårt andra barn, sen fortsatte de delvis att ha kontakt (ett uppbrott direkt efter, men det återupptogs) efter några månader. Jag snubblade över ett sms och historien uppdagades, det är jag nu glad över för annars hade historien bakom aldrig kommit fram och vi hade aldrig haft en chans. Min man var deprimerad, hade gått in i väggen efter tuffa småbarnsår, stor omställning att bli förälder, hemskt ansträngande arbetssituation och renovering hemma. Han hade helt tappat kontakt med känslolivet och trodde helt allvarligt att han inte hade några känslor för varken mig eller barnen, allt var bara svart. Så levde han under ganska lång tid, och vi hade för mycket runt omkring oss för att inse.

När otroheten uppdagades kunde vi börja nysta, och vad som skulle bli en separation och skilsmässa blev istället medicinering och familjeterapi. Nu ca 1,5 år senare är jag gravid igen. Lite rädd fortfarande, men på många sätt fungerar vi så mycket bättre tillsammans nu än på länge. Och, jag älskar honom. Han är den jag har valt, far till mina barn, det betyder väldigt mycket för mig. Han har jobbat mycket med sig själv och kämpar mycket här hemma för att bevisa att han är "här". Jag tror det går...

sura kärringar och gnälliga gubbar,kan få vem som helst sugen på andra.

ja men bli sugen på ngn annan men lämna din partner först !!!! helt sjukt tankesätt

Den här mannen har ju faktiskt inte bara varit sugen på någon annan faktiskt förverkligat det.

Tack för hjälp o tips. Just nu har jag påbörjat min arga period.... Det är väl något jag måste gå igenom- det e klart jag var vansinnig när jag fick reda på detta men nu har det liksom legat o grott lite o man funderar o funderar o ältar fram o tillbaka. Så.... nu e jag arg igen och vill liksom bara straffa honom! Han tror jag mår bättre av att behålla alla skällsord för mig själv.... äh, nä för då gör de ju ingen nytta! Vill bara gå o lägga mig o vakna upp o allt e som vanligt. Ni som varit med om det innan, hur förtränger man?