Ni som har en förälder med hetsigt temprament/humör

Min mamma har ett hetsigt humör.. som barn tyckte jag det var lite skrämmande, man tänkte sig för innan man sa något Kunde även känna att det var jobbigt att ta hem kompisar. Känner att jag ärvt hennes humör... får jätte dåligt samvete ibland när jag höjt rösten till mina barn. Men försöker tänka mig för och det går framåt.

Tack för ditt svar!
Jag har tyvärr också hetsigt humör, jag försöker verkligen tygla det men ibland händer det något som gör att jag blir vansinnig.
Som imorse, när mina barn 1.5 och 3.5 år lyckades ta en tillbringare från köksbänken och hällde ut ALLT på golvet! 5 minuter innan vi skulle åka till dagis..
Då brast det för mig och jag gormade och svor så att jag märkte att barnen blev rädda
Nu sitter jag här på jobbet med dåligt samvete
Om jag mår så här dåligt,hur mår då inte mina barn?

Lider med dig! Det dåliga samvetet är inget vidare.. Vet inte vad jag ska säga. Jag känner att jag blir bättre och bättre på att tänka innan jag säger något, men ibland går allt så fort :S Jag vill verkligen inte att mina barn ska bli rädda för mig.

Är vi ensamma om detta? Ingen mer som känner igen sig? Vore skönt att prata med fler i samma sits.

Jag har det också.

Min mamma barnens mormor är en sådan men dessvärre skrämde hon mig så att jag inte vågade göra saker på eget bevåg. Medans mina egna barn kan göra saker på eget bevåg - det gör dem till säkra människor, vilket jag inte hade. Hur jag gjorde blev det fel. När det gäller mina barn så säger jag tilldem : säg inget till mormor eller berätta det aldrig för mormor. Jag kan se parallella ting i händelser som sker idag som det var när jag var liten.

Men mina "utbrott " att jag säger saker så det blir sårande sker mest när jag är trött. 

Sunda irritationer visa sig att man är arg på det vad de har gjort men inte på själva individen. Min äldsta dotter tycker att hon alltid får skulden, men inte kan jag hjälpa det. För jag har märkt att hon är som min mamma.

Jag känner igen det från min mamma och att jag redan som barn avskydde det och till och med som barn ville att hon skulle försvinna... hemskt men sant.

Min mamma förstår dock inte när hon beter sig fel eller skäller ut andra efter sina egna regler. Bara hon får säga det hon vill så kan hon krossa andra hur mycket som helst!!

Om det finns någon som kan hjälpa oss - hennes familj att visa vart vi skall vända oss så är jag evigt tacksam!!

Ursäkta Ts att jag tog över tråden med litre ot från din fråga.

Jag tror att det är ärftligt - eller att man inte kan styra sina avundsjuka vad andra har. Samt att man har för höga förväntningar på sina barn och om de inte eftrelever dem blir det livskris.

Men har haft nytta att skälla ut förälder vars ungar har mobbat mina barn. skulle nog heta "Supersura sunk morsan".

Min pappa har väldigt hestigt humör.. När han blir stressad blir han väldigt enkelspårig och irriterad.. Vi barn lärde oss snabbt att bara vara ur vägen när han blev så för annars blev det massa skrik och tjaffs.. Men min mamma har alltid vägrat hålla sig undan så det var en del onödig bråk hemma hos oss.. Jag älskar min pappa ändå för han är jättehärlig när han är sig själv.. Men ja lite tåtrippande har det varit som liten och absolut lite smårädd var man när man såg att han var stressad men absolut inte annars..

 Och jag ser absolut tendenser i det här hos mig med.. Jag förbannar mig själv över att jag för det första fått det av honom men också att jag låter mig själv bli som honom ibland.. Det är ett evigt kämpande och min man är väll den som tagit mest "stryk" av det. Det är han som fått ta mest skit ifrån mig.. Jag försöker förklara att låt mig bara vara ifred och vara grinig i 10 min så blir allt bra igen.. Men han liksom min mamma har svårt att förstå det..  Så därför blir det onödiga konflikter ibland

Tack för alla svar!
Mina barn är absolut inte "kuvade" dom vågar visa och säga vad de känner.
Jag får inte vansinnesutbrott varje dag utan det händer kanske 1-2 ggr i månaden..
Jag vill också poängtera att jag alltid ber mina barn om ursäkt när jag har betett mig så här.
Men trots att jag faktiskt tycker att jag har rätt att bli arg på dem ibland så skulle jag gärna ta emot tips så att jag kan vara arg på "rätt sätt" och inte skrämma barnen

Och ni med "arga" mammor eller pappor får gärna fortsätta skriva om era erfarenheter!

Förslag för familjeråd.

Där du berättar varför du har blivit arg.

Man kan bli arg utan orsak.