Hej tjejer!
Ni kan väl ge mig lite solskensberättelser om hur ni, trots er PCO, lyckats nå det efterlängtade plusset!
Just nu känns allt så deppigt och svårt, så det skulle vara skönt att få höra att det faktiskt funkar!
Vad har ni fått för hjälp?
Hoppas 2010 blir ett fantastiskt år på alla sätt!
Kramar till er, alla starka tjejer!
ja har pco, fick reda på de efter ca 7-8 månader utan mens, när jag slutad med p-piller.
Fick tabletter för att få igång mens o ev en äl, mensen kom men inget plus.
när jag var till gyn för att få recept på pergo, visade de sig at jag haft ett sent äl o attjag var medbarn 
när sonen va 4,5-5 månader fick ag min mens igen o försöken började ige. fick mens flera gånger men ingen äl. efter ett år kände jag äl o en månad senare plussade jag
så jag ar två barn gjora på turen, har äl ca 1 ggr/år om ja har tur.
har skrivit i min blogg om de, välkommen in o läs.
hej! jag har "lindrig pco", har aldrig fått ett positivt ägglossningstest och min mens kunde hoppa över tre månader ibland. i november var mensen som vanligt försenad, denna gång bara med några veckor. en kompis till mig som själv är mamma tyckte att jag skulle testa eftersom hon tyckte att det var något annorlunda med mig. detta blev jag lite ledsen och sur över eftersom jag tagit säkert 60 test förut bara för att bli besviken varje gång och trodde hon skulle förstå detta. men jag testade ändå utan en tanke på att det skulle kunna vara positivt (chansen var också ganska liten eftersom jag och min man varit ifrån varandra mycket den tiden när befruktningen skulle ha skett) men visst var det ett mycket starkt plus på stickan, tvivlade dock på detta och testade i flera dagar efter, men samma starka plus gång på gång.
är nu i vecka 13, har sett vår lilla älskling på UL och hört dess hjärtslag :)
Jag fick diagnosen Pco efter nästan 1,5 års försök.. Kändes jättejobbigt och jag gav nästan upp hoppet. Fick pergotime åt väl 2-3 omgångar men ingen ägglossning. slutade med det,. levde på som vanligt...funderade till och från om vi skulle försöka med ivf, men det kändes som ett stort steg, jag orkade inte med tanken på det, vi ville så gärna att det skulle "hända av sig själv"..Så vi levde på som vanligt..månaderna gick..
Och nu för exakt 1 år sen, runt 10 Jan-09 fanns plusset där på stickan.. hur är det möjligt?? Kunde inte förstå.. Nu sitter jag här och kollar på min söta lilla Emil 4 månader snart Svårt att förstå.. sånt mirakel.. Det händer när du minst anar det... *
Hej jag e 22år nu och vi började försöka tidigt att få barn just för vi kännde d va rätt för oss
men naturen ville ej de samma, tog oss nästan 4år, men ca 2.5år gick åt att leta sjukhus som ville ta emot mig med min övervikt och pco-s besvären och ge mig riktiga mediciner, ja hade inte haft mens på mer än 9månader och sjukvårdsupplysningen e skit, dem tjatade att ja kanske fått missfall osv när ja tillslut blödde i 2 veckor konstant nästan 
jag bestämmde mig at tpausa behandlingen över julen förra julen 2008 och vips sa det
så blev ja gravid, fattade de i januari när ja började kräkas och må illa och blöda smått hela tiden, folk tjatade på mig menja inbilade mig att de va pg ja börjat träna (gick ner 10kg)
vid julhelgen
så jo det kan hända =) pco e inte likamed infertil men de kan ta längre tid bara
ja fick veta ja inte hade livsdugliga ägg utan att dem tittat på dem,
andra sjukhuset sa jag hade stora chanser...
Har länge haft oregelbunden mens och det var först när vi funderade på barn som vi började undersöka saken. Efter att försökt ca 6 månader gjorde jag tester som visade att jag hade pco-s (dvs. ökad testesteron och omogna äggblåsor) och hoppet om barn kändes mer eller mindre långt borta. Var då redan gravid i ca 4-5 veckan (utan att veta om det) och nu sitter jag hemma med vår son som snart blir 1år. Graviditeten var spontan ingen behandling så det går att lyckats bli gravid ändå, även om man fått veta att man har pco-s.