Jonathanmamma skrev 2010-01-13 09:59:51 följande:
Jag skulle också vilja veta mer om er som har ADD-barn. Vi har två barn, en lillebror med autism (6 år) och en storebror (10 år) som jag trott varit normalstörd. Nu har läraren, som han fick nu när han började 4:an, påpekat stora koncentrationssvårigheter för honom, och jag kan hålla med om att jag alltid får påkalla hans uppmärksamhet många gånger innan han lyssnar. Han måste vara i tyst rum när han ska läsa läxor säger han och man får vara med annars hittar han på något annat. Vi har pratat med läraren men henne gick det inte att föra en diskussion med alls tyvärr. Jag skrev om det samtalet i ett annat forum. Hon tycker inte att hon kan hjälpa honom överhuvudtaget och tycker vi är idioter som föräldrar som påpekar att det inte hjälper att bli arg eller snäsa mot honom. Hopplöst läge.Min tanke är att det är annat som eg. ligger bakom - typ dyslexi, ADD eller annat, för han gör inte detta medvetet. Han ÄR en dagdrömmare och har mycket egna fantasier och har alltid haft. Vi har sett det som ett uttryck för hans kreativitet, för han har många styrkor i detta också - som när han tecknar (och han har verklig talang inom det området) och koncentrerar sig och fokuserar tills han är klar... Den svenskaarbete han skrivit om vikingatiden, som fröken visade oss, var bedrövlig. Vi förstod själva inte många av de meningarna. Till saken hör kanske att han gick ett kort tag hos logoped när han var yngre, vänder ofta på ord i meningar när han ska berätta saker och så... Jag känner igen det här med att han blir ledsen och har svårt att ta motgångar eller när allting inte blir exakt som han har tänkt sig och planerat i förväg. Jag brukar ofta få säga till honom att han måste uppskatta vad han gör/får snarare än det som han inte får göra/inte får. Så jag är mer än intresserad att höra mer om er som har barn med diagnos ADD. Om någon av er hellre vill maila (
[email protected]">
[email protected]) eller messa så går det bra för mig. Jag vill jättegärna diskutera med någon om det här. Min man tycker inte att jag ska göra så stor sak av det och att vi redan har ett barn med autism tycker han "räcker". MVH Anna
Måste le lite åt din man!
(Min man är lite av samma åsikt och tycker att det är lite obekvämt att prata om lillebrors svårigheter).
Kan väl också tycka att ett barn med svårigheter "räcker" men bara för att man tycker det så försvinner ju inte barnets svårigheter utan de finns där oavsett.
Min son kan koncentrera sig ganska bra och har knäckt läskoden själv (är 6år och har ett stort bokintresse), men han har 0 impulskontroll och bryter ihop vid motgångar. Man måste hela tiden puscha honom, att ta på sig en strumpa kan ta en kvart om man inte är där och "väcker" honom. På skolan har de påpekat att han alltid är sist ut på rasten. Han har svårt att lyssna på folk han inte känner, vilket ställde till endel problem när han började i förskoleklass i höstas och inte kände någon personal på nya skolan.
(Finns massor att skriva, men det skulle ta en halv dag att få ner på papper och aldeles för lång tid att läsa, så jag nöjer mig med detta för stunden

.)