ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Här är jag!

Här är jag med .
Skriver inte så mycket men försöker läsa allt....ibland har man en massa läsning när ni varit igång & skrivit en massa .
Lägger även denna i mina favvisar

Då är vi 3

Är lite spänd inför  i morgon när M ska göra sitt första QB-test (1 av 3).
Nästa vecka ska hon göra det igen 2gg och då med 5 resp 10 mg Ritalin.
Sedan får vi vänta på ett läkarutlåtande och ev börja medicinera 1 februari.
Känns som allt tar så lång tid.... 15 september pratade vi med BUP om medicinering och sedan ramlade vi mellan stolarna och blev upplockade igen i början på Dec.
Känns lite märkligt att det ska ta sådan tid, när man läser om andra som får börja medicinera samma dag som diagnosen sätts.

Postar frågan här istället för den gamla tråden
Fler frågor och funderingar... ang min son. Han har väldigt svårt med umgänge med kompisar.. om inte han får bestämma och ha saker på sitt sätt, ja då blir det bråk. Om han ser att han håller på att förlora ett spel, ja då förstör han för de andra eller så slår han dem eller välter nåt i hans väg.. Speciellt jobbigt är det när han har kompisar hemma hos sig, (vilket är sällsynt) då vaktar han sina saker och vill inte att någon ska leka med dem, eller så ska han bestämma precis allt!!

Han vill så förtvivlat gärna ha kompisar, men har så svårt att komma överens med dem... vad gör man?!? 

Han har dessutom väldigt svårt för att roa sig själv eller leka för sig själv om det inte är med tv-spel eller datorn, men då vill han att jag ska sitta brevid och titta på. Eftersom jag är ensam med honom känner jag mig så LÅST. Hur ska jag göra för att han ska "frigöra" sig och bli mer självständig? Tips?

Ps. Vad är QB-test?

Hoppar in här och säger hej!

Är ensamstående mamma till en liten kille på 5 år som precis har fått sin ADHD diagnos.

Känner i mellanåt att det skulle vara bra att ha någon att rådfråga eller att bara prata med ibland. Älskar min son över allt annat, men ibland gör han mig fullständigt galen

lägger denna i favoriter... tack två lingon för att du tog över efter Elegi som gjort ett kanonjobb med trådstarterna tidigare

Lägger tråden i mina favoriter.

Hemkommen från en hel eftermiddag/kväll i ADHD'ns tecken. Först testades min son i ca 40 minuter sedan var jag och sambon på föräldrautbildning om studien.

"Datoriserad kognitiv träning" heter studien och den verkar vara mycket intressant. Först genomgick min son några tester i minne och koncentration. Sedan har vi gått en utbildning (som sagt) i datorprogrammet som sonen ska jobba med hemma i 5 veckor.

Vad som ska arbetas med är arbetsminnet och de vill se hur det fungerar med barnen uppdelade i två grupper - med olika datorprogram och sedan se hur och om det påverkar/förbättrar deras minne och koncentration.

När fem veckors träning har gått till ända ska sonen tillbaka och genomgå tester igen för att följa upp utvecklingen.

Nu flummar jag, jag är himla trött och ska gå och lägga mig. Hoppas att jag fick med det som är poängen med studien.

Datorprogrammet verkar vara nyttig även för mig *rodnar djupt*  vi fick se hur den fungerade. Nivån höjs allteftersom barnet klarar av den, men den talar inte om "rätt - fel" utan barnet får försöka tills det lyckas höja nivån. Viktigt är feedback och beröm - och ingen känsla av misslyckande. Feedback och beröm även från den som är tillsammans med barnet under träningen är viktig.

Nej, dags att nanna tudde!

Jag är också ensam, mina barn är 7 och 1 år. I har också så svårt att göra något själv, och om jag skulle ta mig för att prata i telefon eller nånting så springer han bara runt mig och tjuter eller slår hunden eller puttar omkull lillasyster som om han inte klarar sig utan min uppmärksamhet. Kompisar brukar han ha lätt att få men svårare att behålla i längden. Vi har precis flyttat så än så länge fungerar det här, men det sista innan vi flyttade från gamla stället så hade han ingen att umgås med. Kompisarna blir sura för han kan säga riktigt dumma saker när han blir arg, sen säger han förlåt å det brukar funka en 20 gånger men sen vill de inte mer. Ja låst blir man. I har precis börjat, kan inte vara mer än det senaste halvåret, att bygga lite lego på egen hand kortare stunder. Men hur han kom sig för att göra det alldeles själv har jag ingen aning om. Antar att de väl också tids nog blir lite självständiga som alla barn, bara mycket senare. Han hade aldrig nån sån där "kan själv" period heller som jag tror barn brukar ha runt tvåårsåldern va? Väntar fortfarande på att den ska komma.

Och här är jag också. Blev lite orolig ett tag att tråden skulle dö ut.

Jag med... fick värsta separationsångesten :-/