hur var det efter erat snitt??

Vad bra att få läsa lite hur det var för er!Jag önskar att jag får en bra upplevelse av min andra förlossning och att den blir vaginal men jag är jätterädd.Har nu bara ca 4 veckor kvar och tycker inte att aurorasamtalen har hjälpt mig,känner mest att det bara är att försöka ge sig in i det.På något sätt så vill jag känna att jag klarade av det denna gången och att det blev en positiv upplevelse.

Usch vad jobbig sits!Jag tycker det är svårt utan att min man tycker det ena eller andra!På något sätt så måste du nog lyssna på vad du mest känner för,det är ändå du som ska göra allt jobb även om det är jätteviktigt att din man känner sig delaktig.Det är en sån stor grej att du måste känna dig bekväm med beslutet.
Jag tycker att det är jobbigt att man är så beroende av vad andra tycker och bestämmer,jag menar det är ju inte alls säkert att man får igenom ett snitt trots att man känner att det är det enda som skulle funka.jag tror dessutom att jag är för sent ute-blir alltid så rädd ju närmare det kommer.Ska till förlossningen idag för en rundvandring,förhoppningsvis så känns det lite bättre sen.Hoppas och vill att förlossningen ska gå fort.

Egentligen så gick förlossningen som den skulle,men jag var inte beredd på hur överväldigande smärtan skulle vara(har även en del jobbigt bakom mig som säkert påverkade oxå)Jag hade "dubbelvärkar" och en halv minut mellan varje i ca 12h samt öppnade mig 7cm på 45 minuter så det var tufft.Dessutom fick jag epidural två gånger som inte tog.Jag minns knappt något,det är mest svart och vet bara att jag hade väldig dödångest.Så jag är rädd att reagera likadant igen och hamna där för det var det värsta jag varit med om.
Men nu har jag fått en läkartid och jag hoppas att det ska kännas bättre efter det.Jag vill så gärna föda vaginalt och att det ska bli en fin upplevelse men samtidigt så kan jag inte styra över mina känslor.Jag är rädd för båda delar men jag hoppas att det blir bra vad jag än känner är rätt när det väl är dags!

Ja,det är inte lätt att veta hur man kommer att uppleva det-vare sig det blir vaginalt eller snitt.Nu är det bara en vecka kvar tills jag ska få prata med en läkare om det,känner mig ändå rätt stressad då det bara är 4 v kvar till bf.Får för mig att lillen vill komma ut innan jag har fått något beslut.Just nu känner jag mig bara helt snurrig med förochnackdelar och jag vet inte längre alls vad jag vill,kanske bara att hur det än blir så blir det en bra upplevelse.Längtar så efter våran son nu,vill bara ha honom här nu!
Tack för alla era inlägg,dom har hjälpt jättemycket-jätteintressant att få läsa hur det var för er!