Livet är tråkigt!
Anonym (Likgiltig) skrev 2010-01-08 21:02:01 följande:
För mig startade dessa känslor när jag väntade mitt första barn. Sedan var det uppehåll några månader och nu har det tagit rejält fäste igen. Det är exakt så jag känner, allt känns ångestladdat. Jag vill också bara vara ifred, att alla ska lämna mig ifred. Orkar inte med någon just nu. Jag mådde som sämst när jag var i mitten av graviditeten, jag bara grät och grät. Då var det mycket för att jag inte visste vad jag kände för min sambo längre. Ibland kändes allt så bra , ibland tvärtom. Det är väl lite samma sak nu, fast vi har bråkat fruktansvärt mycket de senaste veckorna. Bråken har slutat men det känns ändå inte bra än. Jag bestämde mig för att flytta på nyår då jag var så fruktansvärt arg och besviken på honom, men det ändrades ju. Sen dess kan jag dock inte känna någon riktig glädje här hemma. Jag var så inställd på att flytta och just då kändes det faktiskt skönt.