Livet är tråkigt!

Här är en till som känner likadant! Jag kan se fram emot en sak i flera dagar, sen när det väl kommer till kritan tappar jag lusten totalt.

Jag har även tappat lusten för förhållandet helt och hållet känns det som ibland. Det enda jag kan vara någorlunda glad för är våran dotter, men inte ens det känns alltid roligt.

I perioder. Hade en före jag blev gravid, en lång medan jag var gravid och nu är det samma sak igen.

Har dock känt så här i perioder till och från i flera år.

Tidigare blev jag helnöjd och glad bara av att vara hemma med min sambo och se en film, men nu vill jag helst inte alls vara hemma, vet inte varför. Hela jävla livet känns ångestladdat :( Jag vill bara vara ifred med dottern, låsa in mig typ.

När började du känna så?

Antingen behöver du förändra ditt liv radikalt eller så behöver du behandling mot depression.

Du verkar se ner på deprimerade, särskilt de som använder tabletter? jag kände också som du förut men till slut började jag äta tabletter ändå för jag såg ingen annan väg ut och jag ser det inte som ett dåligt sätt att hantera det på, tvärtom blir jag en bättre mamma och människa.

Det är ansvarsfullt att ta den behandling man behöver. Det är inte ansvarsfullt att ha fördomar och vägra bara för sakens skull.

Jag blir ärligt ledsen över att du tycker man hanterar en depression "bättre" om man undviker tabletter.

Du kommer inte bli det, jag lovar. Eftersom du är medveten om det så kommer du inte bli det.