Jag har inga bröst. Skillnad i mått över och under byst = knappt 4 cm.

A-kupa är 13 cm skillnad...

var glad att du inte har mina hängtuttar,e ju nere till naveln nästan o jag har varit så sen jsag var 17 år,inte kul alls.

kan du inte op dig då?

Om du tycker det är jobbigt för din egen skull så tycker jag att du ska se över alternativen för en förstoring. Nuförtiden finns ju tom möjligheten att använda sitt eget fett. Det kan ju vara hopplöst att inte kunna bära upp en klänning tex.

Om inte så ska du veta att det finns dom som ÄLSKAR små bröst och inte kan tänka sig något bättre. Jag bland andra.

Jo jag vill nog det ändå. Inget groteskt men till normal storlek åtminstone.

Har du "normal" kroppsvikt?

Slår dig med en cm, min måttskillnad är 5 cm.

 Det idiotiska i sammanhanhet är att jag inte ser mig som platt och efter 3 barn är i behov av nått som lyfter upp det hela lite. Men det enda som passar är toppar som plattar till ännu mer eller bh med snobbentryck.

Jag hade svårt att hitta en A-kupa som satt bra. Så jag opererade mig till en B-kupa för ett antal år sen och är SÅ nöjd. Äntligen hade jag ett bystmått som matchade höfterna och jag kunde köpa bikini, snygga underkläder, BH´s och ha urringning. Och dom håller måttet efter 20 år och tre ammade barn! Bästa jag gjort (förutom barnen då).

Att man förstorar brösten behöver inte innebära att man skaffar sig en D-kupa eller större, vilket många tycks tro.

Jag hade också obefintliga bröst. Inte ens en A-kupa. Jag uthärdade tills jag var 24 och de fortfarande inte hade växt något alls. Jag var dessutom inte särskilt smal, så det såg verkligen konstigt ut och jag led jättemycket av det varje dag. Så jag opererade mig och det var helt fantastiskt. Det var en sån omedelbar lättnad och jag har inte haft en sekund av ångest sedan dess. Verkligen en jättelik börda som bara har lättats. Numera har jag inga som helst problem att visa upp mig för min man och jag tycker verkligen om min kropp! Kläder sitter jättefint och jag är rent allmänt en mycket gladare person!

Själv har jag ordentligt stor byst men jag har alltid tyckt att det är väldigt vackert med en liten byst. Tjejer med små bröst kan bära upp riktigt generösa urringningar utan att det ser vulgärt ut. När jag har en urringning ser det bara ut som att jag vill trycka upp min byst i ansiktet på den som tittar.

Jag förstår dock att en extremt liten byst kan vara ett problem, särskilt när det gäller att hitta kläder som sitter bra. Jag tycker att du kan överväga en opertion om du känner att det stör dig mycket. Precis som de ovan har sagt så måste man absolut inte operera sig till jättetuttar. En normal B-kupa skulle säkert se väldigt naturligt ut på dig

Hoppas att du hittar ett sätt att bli nöjd, med eller utan operation!

hmmm, själv har jag väl 6cm (tror jag)

är det verkligen 13 cm för a-kupa? Jag vet att jag inte riktigt fyller ut mina bh:ar men när jag letar noga brukar jag hitta något som funkar. väljer alltid modeller av pusch-up typ med mycket vaddering och rejäla formpressade kupor. Fusk? Javisst. Särskilt när jag inte ens fyller ut ordentligt. Men det är ju ingen som vet.

Jag har små bröst, är 1.80 lång och har väl tilltagna höfter och rumpa. Så jag är inte proportionerlig någonstans. Men jag tycker inte det känns som att folk märker det? Sambon tycker om mina bröst och när jag någongång nämnt att jag tycker de är i minsta laget såg han helt oförstående ut.

Den stora nackdelen är att det är så sjukt svårt att hitta klänningar som funkar. Klänning med ärm är kört, för antingen får man massa tyg över vid bysten eller så blir det vansinnigt tight över axlarna. Så ärmlösa modeller med _mycket_ vidd i kjolen är enda sättet. De blir ju rätt korta på mig som är så lång då jag måste välja liten storlek men vad ska man göra. Så jag kan förstå att man vill kunna fylla ut ett plagg. Enda tipset är väl just ärmlöst i lite mindre storlek och gärna tvådelat. Jag tror det är ganska många som har problem med att snyggt fylla en klänning t.ex. så det gör inte precis att jag känner någon ångest normalt.

Jag kan erkänna att jag ibland kan titta på någon som har a eller b-kupa och tänka o va fint. Större skulle jag faktiskt inte vilja ha. Jag har någongång funderat på att göra en bröstförstoring men tycker faktiskt att det för mig känns helt onödigt. Jag känner mig vacker ändå, det finns ju så många aspekter av skönhet. Kanske kommer jag att omvärdera det efter ett antal barn och amning om mina bröst skulle bli ännu mindre. Jag vill inte att de ska försvinna helt och hållet, men det är så jag känner idag. Min erfarenhet är att man ändå brukar acceptera sin kropp tillsist så jag tvivlar ändå på att det blir av.

Några tips till dig TS vet jag inte om jag har. Det kan ju finnas naturliga orsaker till dina små bröst som att du är smal eller ung. Då löser det ju sig. Är det inte så kan man självklart göra en operation, men tänk dig noga för. Alltför ofta har jag sett kompisar som trott att om de bara fixade det där enda skulle de må mycket bättre. Och det hjälper kanske ett tag men i slutändan är det samma visa igen, man projicerar sina negativa känslor på någonting annat som blir det stora problemet.

Snart 29 år väger 46kg till 161cm har knappt a-kupa vill mer än gärna förstora dem men törs inte är för harig =( min yngre syter har dock tagit steget & inväntar sin op *avis*. Ändå ibland vissa dagar tycker jag inte mina bröst är så små (oftast innan & under mens då de är liiite större) oftast är dem ändå små & jag kan utan problem handla det mesta på barnavdelning, visst det blir billigare men hur kul är det?