Vi som väntar vårt första barn Mars 2010 - Del 3

Halloj ! Här var det väääldigt länge sen jag skrev..  Malte är nu 21 månader och är oftast en glad skrutt =)
Men har såånt humör, när han inte får som han vill så hör man det 

Har inte hunnit läsa ikapp allt , men ska sätta mig o läsa. Är ju så roligt att läsa hur era "små" är.

Vart tar tiden vägen, Maltis blir 2 i Mars.. Helt sjukt ! =) O jag är så bebissugen. Men både jag o sambon vill ha barn i början på året. Så väntar några månader, hoppas det går fort =)
kanske är för att två arbetskollegor o 2 kompisar är gravida... =P

Malte pratar massor, men inte mkt man förstår.. Säger inte många ord alls,. Dom orden han säger är :
* Mamma
* Pappa ( dock inte så ofta)
* Hejå ( Hejdå)

Man märker att han förstår ju mkt, o svara ofta aaa när man frågar honom något. Min systerdotter(maltis kusin) är 11 dagar yngre, född 31 mars o snackar om bara den.. Massa ord och tlloch med meningar.. mamma hjälp. Tiitta Malte. och massor.. Så olika det kan var =) Men det kommer väl när det kommer.. Någon gång ska han väl prata =)

Han har ju inte så bra förutsättningar då jag var väldigt sen i talet o pratade lite mitt eget språk o väldigt otydligt och pappan gick hos logoped.. =P

Hoppas ni får ett underbart 2012 och haft ett kanon 2011. Kvällen igår firades hos syrran, som bor två hus bort(radhus) med hennes två barn 3 och 1,5 år gamla. Lugn o skönt o väldigt mysigt =)
Alla barnen sov genom 12 slaget =)

Här är Malte på Julafton

Skönt att höra att det inte är bara Lukas som inte pratar...

Friid4 Vilken goo

Oj vad länge sen men idag ligger jag hemma med feber och förkylning så då får man passa på att surfa runt. Det har varit en intensiv höst med renovering och flytt men nu är vi iaf på plats i vårt hus, även om det fortfarande är kaos.

trotsåldern va det ja... den har vi stormat in i här. Det är så tydligt, allt ska göras själv och går det inte så blir skruttan vansinnig. Det är mycket skrik, ligga på golvet och banka och kasta saker omkring sig.

Däremot imponerar hon på folk och på oss med sitt tal. Hon pratar fyraordsmeningar,har ett stort ordförråd,  berättar om saker osv. Just språkutvecklingen går i ett rasande tempo och jag tycker att det är lite skrämmande för helt plötsligt ser man henne som så mycket äldre och större bara för att hon kan uttrycka sig. Det är ju fortfarande min lilla skrutta.
Det blir så roligt för helt plötsligt kan man förstå tankarna lite bättre. En lite rolig händelse från härromdagen, Livia sitter och tittar i boken Ludde där Ludde tar på sig kläder, på en bild är han naken och det hänger en liten snopp mellan benen, då säger livia: mamma, titta Ludde svans. Hehe jag försökte förklara att Ludde har en snopp och att killar har det men hon bara skrattade åt mig.

Halvvägs igenom graviditeten är jag också nu, det har gått såååå fort. Går resten lika fort så hänger jag inte med. Shit lixom, ska vi ha en bebis mitt i denna trots, hur tänkte vi där?

Nej, här pratas det inte heller! Eller, dom har faktiskt börjat härma mycket nu och dom härmar en del ord vi säger, men inget som kommer riktigt spontant än. Hade varit såååå mycket lättare om dom kunde tala om vad dom vill, inte bara ööööh och peka, som det är nu.

Hej! Här var det dött... :) Hur har ni det tjejer? Jag har bytt nick, men ni fattar nog att det är jag "Lindai". Jag har varit hemma och varit sjuk en period. Halsont, snor och allmän hängighet.

K har skolats in på förskola nu. Allt gick jättebra och han trivs verkligen. "Koola - mer" säger han = mer förskola.  

Beträffande tillsägelser och så försöker vi aktivt undvika, aja baja, nej och fy osv. Helt enkelt för att det inte funkar. K har också börjat att göra saker han vet att man inte ska med flit, t.ex hälla ut all mjölk på bordet. Då brukar jag säja "ojdå" (som om det var en olycka)  men sen får han själv hämta papper och torka upp. Jag är med andra ord noga med att han får ta konsekvenserna av vad han gör, men skäller och bråkar inte med honom. Vi hjälps åt att lösa situationen helt enkelt. Ett annat exempel. K hjälper mig att skära grönsaker när han plötsligt sveper ner alla paprikabitarna från bänken. "Nämen, vad hände nu?" säger jag. "Nu har alla bitarna åkt ner på golvet, vad ska vi göra då?" Också får han själv klättra ner från sin stol och plocka upp bitarna. Vi gör det glatt och utan bannor och jag säger "tack så mycket" för varje bit han ger mig. Vi har tillsammans återställt ordningen. Massa beröm när han gör rätt och konsekvenser direkt kopplade till "det felaktiga beteendet". Detta är vad som funkar för oss. 

Ingen graviditet i sikte än heller... Supertrist!  :( 

Hejhej!

Vi har också haft sjukstuga i snart en månad. Är det inte det ena, är det det andra. Först opererade jag bort gallblåsan och blev ju sjukskriven f ör det i drygt en vecka. Under tiden passade Casper på att utveckla en rejäl öroninflammation med spruckna trumhinnor och tre penicillinkurer i rad.

När den sista kuren nästan var slut fick han hög feber och snuva - ett virus, konstaterade jourcentralen. Några dagar senare fick han utslag över hela jävla kroppen! Har aldrig sett så mycket prickar! Efter ihärdig kontakt med vårdcentral och sjukvårdsrådgivningen fick vi äntligen komma in på en koll och han hade så mycket utslag att han kortisonbehandlades på stört. Kanske var det virusprickar, kanske en allergisk reaktion på penicillinet. 

Nu är väl Casper i det närmaste frisk men vad tror du händer? Katten blir tvärdålig och kräks, vägrar äta och dricka och är alldeles slö. Så i skrivande stund ligger hon inne på djursjukhuset och får dropp...

Stackars lilla kattmammahjärtat. 

Usch vilka sjuktider det verkar vara nu, här har vi inte heller haft någon rolig start på året, först låg jag däckad i feber och förkylning, lagom veckan efter bryter sambon ett revben och blir sjukskriven, sen är vi i ordning på jobb och dagis i 2 dagar innan Livia får magsjuka och nu har både jag och sambon också genomgått den pärsen. Förkyld tycker jag Livia varit typ i 5 veckor fram och tillbaka. Hon gillar inte när snoret rinner, då kommer hon och säger: "Jag ha nor", då ska hon själv torka bort det med en näsduk. 

Lindai (tycker jag känner dig så ;) ) : Vilket tålamod du har, jag är impad. Jag försöker vara pedagogisk och inte skälla men det händer allt för ofta att det blir så ändå. Ofta som inte tid eller energi finns att vara sådär pedagogisk för min del ;)

Paincake: skönt att Casper är piggare men jobbig med katten. Hoppas den blir piggare snart.  

Tyvärr, katten klarade sig inte. Vi fick låta henne somna in idag. Hennes njurar hade kollapsat  

Caps fick följa med och säga hejdå ("natt, katten!") och tyckte det var jättemärkligt att vi inte skulle ta med henne hem igen. 

(Lilla kisse, hoppas du har det bra nu.)

Hjältestatus på dig, Lindai. Här finns sällan tålamod till pedagogiska tillrättavisningar. För tiden är han riktigt känslig och bryter ihop för minsta lilla. Det kan ha att göra med senaste tidens sjukdomar eller (ve och fasa) en annalkande tvåårstrots.

Förresten, såg häromdagen att sista uppsättningen kindtänder brutit igenom. Det kan ju förklara en och annan förkylning!