Vi gamlingar som gär ÄD nr.4

Nymåne, välkommen! 
Jag har fått hjälp på gamla AVA Riga.
Satte in en 5-dagars blastocyst och ska nu föda barn inom några dagar eller en vecka eller så. Vi hade alltså en underbar tur på första försöket. Jag är nöjd med kliniken. 

Tack ni alla som gett mig input om klinikval! 

Jag vill dock ha någon sorts donatorprofil och då verkar St Petersburg vara enda (?) alet. Där kan man välja donator utifrån barnfoton och information om yrke, personlighet och övrig information. Några har t o m skrivit ett personligt brev till mottagarna.

På IVF Riga finns ingen sådan information (har jag nu fått bekräftat via e-post). Hur det ligger till på Island eller i klinikerna runt Medelhavet låter jag vara osagt. Men det vet ni kanske här i den här superbra gruppen? 

 

Helisa, 

Grattis till bebis i mage! Oj vad spännande...kanske du redan har fött? 

Lista dina behov ich ev fertilitetsoroblematik. Jag skulle oxå kolla in hur kommunikation fungerar från ditt hem till klinik. Kost och logi. Tid och pengar. Petersburg - visum. Räkna med att du ska besöka kliniken några ggr. I bästa fall Max 2.

Jag har varit klient i Riga nya kliniken, ich nu serum i Aten. De senare är lite mer duktiga bör det inte går på räls, tycker jag. Plus den feedback jag får via mail är omedelbar, vänta Max1/2dag typ på svar. Vilket är skönt flr det kan sk strula till sig. Jag ser anonym donation som fördel. Kontakta olika kliniker med mail frågor, jmf deras svar. De kommer säkert vara positiva. Lycka till!

Nu vill jag höra en gång för alla hur ni som fått barn mått psykiskt precis före och under behandling! Har ni mått toppen allihopa eller har ni varit deppade över det faktum att ni inte fått barn,stressade över allt,haft lite halvlåga förhoppningar? Måste man må toppen för att lyckas??!! När man som vi är inne på 13.e behandlingen ä det svårt ha höga förväntningar... Det är klart man hoppas däremot annars skulle man ju inte gå igenom detta gång på gång!

Det finns väl ingen som kan tvinga dug att må bra?!

Jag kan bara svara på din fråga delvis; jag gör ÄD, gör min sjätte eller sjunde försök nu i dagarna. Tappat räkningen. Ja, jag mår som berg o dal bana. Jag försöker i min vardag tillsätta må bra aktiviteter flr att inte uppslukas av behandling och mediciner. Å andra sidan blir jag ett hormonell när jag kommer upp i 8mg ich mer nu av östrogen. Vilket påverkar relationen ich därmed mitt psyke. Just ikväll solo i Aten, känner jag mig ledsen och saknar min man. Fast jag är här för att något positivt kan resultera min resa.

Men i grunden mår jag i livet mycket bra. Lycklig. Har det jätte bra m min man. Vi kan prata om allt vilket är en styrka . Vi har gemensamt valt att göra ÄD.

Jag har två bio vuxna barn- jag minns inte hur jag mådde innan jag visste jag va gravid... Men hormonell berg bana är det. Att vara gravid har inte varit problem.

Lycka till var du än är i ÄD processen! Det ska gå. Det är mitt mantra.

Vi höll på i sex år innan vi fick vår dotter. Sex ivfer och sex ÄD. Två MA och ett tidigt mf. Jag mådde i perioder skitdåligt av förklarliga skäl. Det tär på både kropp och psyke att gå igenom något sådant. Speciellt om man inte har barn sen tidigare och samtidig brottas med ångesten att det kanske aldrig kommer att gå vägen. Har en underbar man och vi hade det bra på alla andra sätt och visst kunde vi glädjas och må bra emellanåt. Tog ju pauser från karusellen då det blev för tufft t ex efter vårt första MA som skedde i v 14 men nej, jag mådde inte speciellt bra då jag blev gravid med dottern. Vem gör det efter flera års kämpande och misslyckanden? Ta inte på dig ytterligare ett krav dvs att du även ska må bra mitt i denna soppa. Det funkar inte så och det är inte därför du inte blir gravid. Stort lycka till och håller tummarna för er!!! Kram

Mådde skit under en lång period upp och ner under hela barnlöshetsperioden som varade i 5 år. Lyckades på 10:e försöket just efter att jag mått som allra sämst med både medicinering och terapi. Finns ingen evidens för psykiskt mående och fertilitet.

Dra inte på ytterligare en börda! Den behöver du inte och gör ingen nytta. Stor kram och lycka till!

Jag är bara jag - Kan bara instämma i ovan, mådde skit rent ut sagt efter 16 mislyckade ivf. Var tveksam till ÄD om det skulle lyckas och hade stressigt på nytt jobb. Flängde dit över dagen för ET och stressade till hoppigt litet plan för hemfärd. Var så säker på att det misslyckats att jag testade bara för att få sluta med de fördömda vagiatorerna - men se det lyckades för resultatet ligger nu och flinar bredvid mig. Så släpp kravet att försöka forcera fram må-bra status. Önskar dig verkligen lycka till!

Nymåne - vi gjorde ÄD hos nya kliniken i Riga som nu heter IVF Riga. De har profilinfo om du frågar men dock utan bebisfoto. Tycker de var bra såklart eftersom vi blev gravida. Hade dessutom kassa spermier så la till PICSI för extra gallring bland de som användes. Har nu ytterligare 6 st blast i frysen. Vår donator var 21 år med ett eget barn.

Hur är det med dig och bebben? Mår ni bra? Här är det 5 veckor kvar till BF nu för lillasyster Kram

Det är ju inte jag som fått för mig det där med att man måste må bra psykiskt för att lyckas utan min förra klinik och delvis den nya vi kikar på. Eller rättare sagt,man ska inte vara deprimerad konstant och man måste ha förhoppningar om behandlingen... Hur man nu ska tolka det?! Jag sitter inte o gråter hela dagarna,men det finns ju under ytan jämt och kommer upp när man blir påmind. Oundvikligt när man vill ha barn ju! Och drar man upp alla de där som verkligen inte vill bli gravida,men blir det ändå faller ju hela teorin,eller hur? Vi har också ett bra liv f.ö,inga bekymmer alls förutom barnlösheten så barn skulle liksom fullborda allt. Jag kan skratta och ha roligt och må "bra" mellan varven,det är egenltigen mest när jag blir påmind jag deppar. Så under behandling och ruvning deppar jag ju inte-är det det de menar kanske? Stressar fysiskt gör jag ytterst sällan och min läkare sa att det spelar ingen roll heller. Usch,vi måste bestämma oss... Blir hur som helst ET,mest troligt med egen donator för då finns det förhoppningsvis flera bra embryon att ta av. Kanske t.o.m 3 om det tillåts,jag menar 6 insatta och inte ens gravid,det är ju rena skämtet.

Men skit i vad de säger eller byt klinik igen. Det finns ju ingen evidens för detta, då skulle ju ingen bli gravid i krig eller vid våldtäkter. Om de säger att det är anledningen till att det inte lyckats så skyller de ju bara ifrån sig. Väljer ni en klinik som tjatar om detta tror jag du ska välja att bara stänga av öronen just då. Kram

Ta kontakt med kurator el liknande, du kanske skulle gagnas av lite antidepressiva under en period. Det finns som passar grav.

Du kan bara avgöra hur dåligt du orkar må. Och hur mycket relationen klarar i påfrestning. En balans - lyssna inåt. Kram

Vi mår bara bra tack! Hon växer och frodas och är såklart världens gulligaste bebis. Tiden går så himla snabbt, vill inte ens tänka på den dagen då det ska jobbas igen...

Oh så spännande att det snart är dags! Jag var på efterkoll hos gyn i måndags för att se att allt var ok därinne efter snittet, berättade om dig som lyckats bli gravid efter ÄD och han blev alldeles paff.

Va härligt att höra ja det är underbart att vara hemma med bebis. Bara njut nu!! Ha, ha!! Ja läkarna jag träffat har varit lite chockade Hade ju 0,5 i AMH redan 2009. Tror själv att kosten kan ha påverkat, åt ju lågkolhydratkost nästan hela förra året och maken likaså (vi gjorde ju icsi tidigar pga hans spermier också). Nåväl även om vi aldrig får reda på varför så är det ju ett underbart litet under där i magen Kram och snusa på lilla bebisen från mig!!

Ja det är fantastiskt villsågärna! En del påstår ju att det är lättare att bli gravid om man varit det tidigare. Min mamma berättade häromdagen att min morbrors sambo blev gravid och de fick en son vid hela 51 år! Så där ligger vi i lä hela bunten!

Haha.... Jag är snart där... Om inte detta tar sig ;)) !

Oj, oj!! Det var verkligen ett under Ja tror nog att min fertilitet kan ha påverkats av att vara gravid och av att jag åt prednisolon precis innan pga syskonförsök. Men makens spermier är ju fortfarande en liten gåta